Kära familj

bild 2
Solförmörkelse i dubbel bemärkelse

 

Jag älskar er. Jag tänker på er alla nästan hela tiden, till och med när jag sover. Jag hör er också nästan hela tiden, till och med när jag sover.Jag plockar, städar, handlar, lagar mat, skjutsar till träningar, planerar roligheter, håller hela och något så när rena. Jag gör detta så pass mycket att jag inte hinner med mig själv. Jag ber ofta om er hjälp med det  som rör er egen miljö här hemma. Jag får oftast inget gensvar. Jag bråkar, gråter och till sist skriker jag åt er. Hot, mutor och ibland hjälper ni faktiskt till helt utan att jag bett om det. Oftast kämpar jag dock helt ensam med allt detta. Hade jag varit av lite vekare virke hade jag aldrig orkat så här länge. Hade jag varit mer jämställd hade jag kanske inte låtit det går så långt… Det har snart blivit en hel bok i bloggformat av min kamp här hemma.

 

bild 4
Mitt helvete…jag menar, min tvättstuga. I princip varje dag kör jag minst två tvättar. konstigt nog är det inte vår tvätt. Ingen vill någonsin kännas vid den när den är ren…

 

Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig kände jag att det brände och kliade lite. Jag tittade i spegeln, en röd liten prick…

Jag sa till maken att jag nog fått bältros. -Jaha,  sa han. Imorse hade jag ännu fler utslag i samma dermatom. Klassiskt för denna virussjukdom. Nu var gränsen nådd. Jag har tagit för mycket stryk helt enkelt, på alla plan. Mitt immunförsvar orkar inte längre för jag är mentalt och kroppsligt slutkörd. Maken har nu insett allvaret i detta och jag beställde en Jawbone av honom. För det känns som om jag ändå vill ha en digital analys av läget för jag har tydligen haft svårt att förmedla detta verbalt. (Är inte det konstigt, jag som snackar så mycket!?!)

Nu är jag sjuk alltså. Jag är ljudkänslig också. Detta är ett stort aber när man bor här. Alla låter nämligen hela tiden särskilt min lille Rodin. Han nynnar ständigt Anny Böschsoundtracket.

 

Nu laddas min Jawbone. Strax ska den på min handled. Sovkurvan ska registreras men jag ger mig på en gissning här. Jag tror att jag sover för lite. Jag tror att min REM-sömn är störd och att jag vaknar minst två gånger eller iallafall 1,5 gång per natt i snitt. Minst en gång iallafall. Vidare spår jag att jag ligger väldigt stilla, det är kanske därför jag har så mot att jag vaknar på nätterna och är så stel. GNÄLL GNÄLL GNÄLLL och mer jävla gnäll. Men nu ska jag snart få veta. Det känns lite befriande nästan.

 

bild 3
Den här lilla ungen ger sin mamma en match. Upp på stolen, vidare till bordet, ugnen på 300 grader och så vidare och så vidare…

 

 

Jag gillar att räta ut saker, hatar oklarheter.

 

Min högt älskade mamma kom förbi idag för att hjälpa mig med de tre barnen som jag har hemma och vabbar med. Hon undrar hur jag orkat så länge. Men hon ska se till att vi får komma iväg några dagar, till Legoland. Jag älskar att åka dit med barn. Jag ser framför mig två dagars fullständig glädje och noll arbete för mig utöver att köra bilen. Det är mitt privilegium, att slippa tjafsa när vi åker i den.

 

bild 5
Under en sekund, oövervakad, pyntas min Contaxtbox av den här lille herren. Jag orkade inte ens bli arg.

 

 

Jag har sådan bra uppbackning från henne och pappa, utan dem hade jag varit död. De passar barn flera gånger i veckan, läser läxor med de stora tjejerna och kommer med sådana här bra förslag då och då.

 

Jag ska försöka trappa ned lite, inte på skrivandet men allt annat, det som tär ska bort. Jag ska nu göra en Full fler dubble stretch ett åttio dubbel varp (om vi snackar i freestyletermer) och bli frisk från detta. Jag ska också rensa hjärnan från AT-träsket för det tär på mig. Jag inser att det är kört för mig på den arenan för en lång tid framöver och ärligt talat är det kanske bäst så. Jag ska göra bra saker och träna, när jag blivit frisk. Jag kanske till och med börjar skriva lite roligare saker här…? Det vore väl något?

 

bild 1

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen