-Hej och välkommen Anna!
-Hej!
-Hur är läget?
-Jo, bra, du då?
-Allt är bra med mig. Jag tänkte, vi sätter en agenda först innan vi börjar prata så vi får struktur och hinner med det vi ska, OK?
-OK.
-Då ska vi se….1) Aktuellt, 2) Hemläxa 3) Feedback 4) Övrigt och sist ny tid och ev. ny hemläxa. Hur låter det?
-Fyrkantigt.
-Ja, det är fyrkantigt, det ska vara så. Förutsägbart men vill du ha in något annat?
-Nej det blir bra, du är experten.
-Ok, så aktuellt då….? Vad har hänt sedan sist?
-Jo, jag har vägt mig, gjort en plan för viktnedgång så baslinje har jag. Och sen har jag tränat lite men kanske fallit lite för suget då och då. Och jobbet har blivit värre kan man säga. Men annars är det ganska samma som vanligt. Inga dramatiska grejer. Och så tror jag kanske att luften gick ur mig bara jag kom hit lite….Fast det är ju bra ändå och jag vill ju komma men det är detta med ständig känsla av tidsbrist…och sen har jag fått lite mer ont i ryggen tyvärr. Jo, och helgen var jobbig för jag var ensam med barnen för andra helgen i rad. Maken var först jour och sen skulle han på helgkurs. Och det blir samma nästa helg….och nu med Coronan och allt är det ju svårt med barnpassning om man skulle behöva…så ja, jag känner mig lite fast även hemma. Kan inte göra saker jag har lust med riktigt….andras behov styr mitt liv…..lite…
-Oj, det var ganska mycket på en gång. Men du har ändå lyckats med hemläxan får man säga. Baslinje klar och ett mål satt på framtiden. Ska vi börja med det?
-Ok.
-Kan du visa eller berätta om målen?
-Ja, fy, det kan jag. Alltså, jag har vägt mig. 71,5 kilo. Men det är en nedgång med drygt sex kilo sen den där hemska mätningen vi gjorde…så det är ju bra men jag var nere på under 71 ett tag fast jag tappade lite där….åt ost vid två tillfällen och kanske lite choklad…. Jag har tränat några gånger och sen var jag med och tävlade trots allt och så har jag börjat arbeta heltid igen. Ingen huvudvärk sedan sist men det har varit lite jobbigt på arbetet igen…och ja, jag tappar liksom lite sugen där, fast sen får jag positiva kommentarer och då är det roligt igen. Men nu är jag stressad över vår tomt hemma som ser ut som ett kaos…och det är så mycket att göra hela tiden så jag känner att det liksom bara går runt, eller inte ens det, det står liksom stilla fast i en väldigt fart….går det att förstå?
-Jag måste sammanfatta lite här så att jag vet att jag hänger med och förstår dig rätt. Du har vägt dig och är snudd på fyra kilo från din målvikt men har också på egen hand gått ned sex kilo. Du har ätit choklad vid, var det ett tillfälle och sen ost, dessertost då?
-Ja.
-Ok, dessertost vid två tillfällen och så har du varit stressad på arbetet men inte fått huvudvärk. Du har fått både positivt och negativt på jobbet och tävlat trots att du inte egentligen vågade och så känner du dig lite övermannad av din hemsituation i hushållet. Har jag förstått dig rätt då?
-Ja, det stämmer.
-Men att två gånger ha ätit en bit ost sen lite choklad på det fast i övrigt hållit dig ifrån att småäta, är det ett stort problem?
-Ja, jag tycker det. För det är så trist när man faller tillbaka i gamla hjulspår och inte kan motivera sig, motstå…liksom. Det känns inte bra. Då tappar jag det helt känns det som. Jag blir så trött på mig själv…
-Jag förstår det men i övrigt har du ju fortsatt nedåt och på en dryg vecka tycker inte jag att det är så farligt….det handlar ju inte om att du satt i dig ett glasspaket liksom…..eller överätit…
-Nej men ändå, jag blir besviken på mig själv och då känns det som att jag lika väl kan fortsätta och äta resten av osten….
-Aha, du blir besviken och tänker att du kan ge upp. Men du gör ju inte det ändå, du tar nya tag….
-Ja, bita ihop, kämpa på liksom…se framtiden an, ny dag nya möjligheter, foten i kläm om du förstår. Oförtruten kamp framåt……väldigt tröttsamt, och en känsla av att man är svag…
Ok, vad har du satt för mål med vikten då, har du gjort något schema för det?
-Ja, jag har tänkt att jag kan gå ned ca 500gram per vecka fram till midsommar och då hamna på målvikten men nu verkar det inte funka. Jag står och stampar lite och har återgått till att falla för sug.
-Ok, men är inte det lite hastig viktnedgång tänker du? Är det rimligt?
-Alltså, ja jag brukar kunna tappa vikt ganska snabbt men det kanske är så att jag då går upp snabbt igen för att kroppen svälter…men jag tycker ändå att jag borde kunna klara det för det är ju bara att skärpa sig liksom….och jag vill ju, och kan väga 67 kilo länge det vet jag ju.
-Mm. Med en vilja av järn kan man ju nå vilka mål som helst, Mount Everest också……
-Ja, precis! Folk kan ju liksom göra sånt. Och Madonna är 63 men hur ”fit” som helst….
-Mm men Madonna gör ju liksom inget annat än tränar och har full uppbackning med allt omkring och en egen kock osv….det är ju inte riktigt likt hur ditt liv levs och resurserna…..vad tänker du om det? Att du jämför dig med världens rikaste och de mest toppresterande äventyrarna i världen….för jag antar att du inte tänker på dem som går upp utan syrgas eller…?
-Ja, nä syrgas är ju fusk….Jo, jag vet. Jag jämför mig nog med de som är bäst….och ja, det kan ju vara lite svårt…man har ju lite olika förutsättningar såklart, men jag menar…jag borde ju kunna klara det liksom, i grunden är jag ju en frisk person…och hon är ju äldre än jag.
-Ok, men hur gick tävlingen då…?
-Jo, det gick bra faktiskt. Vi var i lag och jag vann en match! Helt otroligt faktiskt, men, jag vann ju mot en kvinna…..förlorade mot alla män…..
-Ah, så när du tävlar mot kvinnor som tränat längre än du så vinner du. Och när du tävlar mot män som då är starkare, längre och tränat länge så förlorar du….?
-Ja, jag fattar vart du är på väg här. Tre av killarna är ju riktigt duktiga…ena var ju tränaren och har är ju olympier….en är tonåring och går på idrottsgymnasium och siktar väl på OS…och sen de andra…ja jag vet.
-Mm du är väldigt sträng mot dig själv tycker jag, kanske du underskattar din kapacitet här….och överskattar vad du borde kunna klara? Är det rimligt att du vinner över de andra…och du vann ju en match ändå…
-Nej, såklart. Alltså, jag var ju väldigt nöjd över den vunna matchen, men jag vill ju liksom alltid vinna…..det var därför jag inte ville gå dit, jag hatar att förlora…..
-Jag tänker igen att du är sträng mot dig själv här….att du inte skulle duga utan att topprestera….är det något du känner igen?
-Njae….alltså, ja kanske lite.
-Hur tänker du kring att andra misslyckas, dömer du andra lika hårt?
-Ja, kanske ibland…..men jag menar, om man ser att folk kämpar så är det ju OK, men jag har ganska dåligt tålamod med när man ser att de inte kämpar…
-Men du kämpar ju…hela tiden tycker jag det verkar som……kan du inte tycka att du är lite bra då?
-Nja, i vissa stunder är jag väldigt stolt över mig själv men det bleknar fort. Och jag minns nog mest nederlag och pinsamma grejer…..sånt man gjort för länge sedan kan plåga mig….30 år gamla saker….
-Så du vill vara perfekt?
-Ja, det hade varit trevligt.
-Känner du många helt perfekta människor….?
-Öh….ja, eller jag känner nog ganska många som lever ganska bra liv och är snygga, smala och verkar lyckliga…och som har synpunkter på hur jag gör….
-Har synpunkter på hur DU gör i privatlivet…? Ja, anmärker liksom…..
-Aha, är det folk du umgås med ofta eller?
-Nja, det är väl mer familjen skulle man kunna säga….som kritiserar eller uttrycker hur det SKA vara och så…att man har det rörigt hemma…vilken typ av båt man ska ha eller så…att jag inte ska ta på mig mer saker…göra mindre osv.
-Mhm……OK, men måste du bry dig om det då?
-Alltså, nej, men jag tycker det är jobbigt när andra anmärker på hur jag gör….för jag tycker ju att mitt sätt egentligen är bättre och jag har väl också synpunkter men…ja, man lägger sig i andras grejer. Jag vill inte det men så kan man kanske inte skita i allt liksom. Jag har ju lite så där samhällsintresse och vill att saker ska bli bättre och så…rädda världen lite…med konsumtion, miljön osv. Och, kanske jag är lite ensam om det i min familj kan man säga…där ska det mer vara snurrande hjul och inte försöka kämpa emot. Och då blir jag arg. För om alla bara kör laissez-faire så blir det ju bara jävla influencers överallt som kränger grejer, överkonsumtion och jakt på status….och då mår jag lite illa. Men då får jag bara höra att jag är för ”politisk” osv och att jag är en drömmare och att man inte kan förändra och samma på jobbet ”man kan inte ändra systemet” osv. Jag blir uppgiven av sådant. Då känns det lite meningslöst liksom. Det känns som om vi har ihjäl planeten och sabbar för våra barn…..och sen kan väl också jag dras med i det där men då får jag lite ångest…av att vilja ha nya skor…..
-Aha, det låter jobbigt att ta ett slags ansvar för planetens överlevnad…..helt själv….
-Äh, jag är ju ingen aktivist direkt men jag lagar slitna saker, lämnar in gamla skor för att göra om, lagar gamla väskor och kläder som går sönder…stickar av restgarn. Som man gjorde förr lite….men inte maniskt. Nu har jag börjat slänga en del av barnens gamla håliga strumpor som jag stoppat en gång för mycket och hålen på knäna orkar jag inte mer med att lappa. Jag klippte av sista byxorna till shorts, jag menar, nu kommer ju sommaren ändå…
-Oj, vet du, jag blir helt matt bara av att höra hur du gnor….stoppar strumpor till barn som gnager sönder kläder och faller hela tiden….
-Ja, jag har en stor hög i mitt arbetsrum som väntar på åtgärd…..och ibland vill jag bara kasta allt och köpa nytt men det bär emot. För jag förespråkar ju återbruk och så där….man måste liksom leva som man lär….men tiden….hade varit enklare om man var hemmafru liksom…som jag sa, jag skulle vara hemmafru tror jag. Då skulle allt bli bättre.
-Mm, du sa det sist, att du inte brydde dig om karriären…och ville vara hemma….är det realistiskt?
-Nä. Då måste vi sälja och flytta till landet…men det skulle aldrig min man gå med på och jag vill inte rycka upp barnen en gång till…..
-Ok, så du har mycket övertygelser eller vad man ska säga om hur man ska leva för att det ska vara hållbart och klimatvänligt. Och då innebär det att du avstår saker som du vill köpa och du måste lägga mycket tid på att lappa och laga, kanske en del pengar också för det är ju inte billigt att göra om skor precis, eller?
-Ja, så kan man nog säga och nej, det är verkligen inte billigt att vara klimatneutral alltid, det kostar mer att reparera skor än att köpa nya skitskor….men det vill man ju inte.
-Nä, såklart…du vill göra RÄTT, stämmer det?
-Ja, det tycker jag alla borde vilja göra…..så som klimatförändringarna härjar….eller….
-Ja, det kan man ju tycka. Men det gör ditt liv ganska arbetssamt..
-Mm det blir det och ångest när jag inte hinner med….
-Så, nu har vi gått igenom punkt ett och två, ska jag ge lite feedback på det jag hört och sett? Går det bra….?
-Ja…
-Jag slås av att du sätter upp en massa måsten för dig själv, du har en stark känsla för vad som är ”rätt och fel”, du jämför dig inte med vanligt folk utan med de som är extrema på ett eller annat sätt och förväntar dig någonstans att andra också ska se saker på ditt rätta sätt……Sen är du ängslig för vad folk ska tycka om dig och du har en del starka åsikter om hur andra ska göra, som kanske att de ska göra som du tycker är rätt…..kan det vara en generell bild av dig? I mycket grova drag…
-Gud, jag låter ju helt galen…..!
-Nej, men du har mycket livsregler och ger dig själv ganska lite svängrum. Det kanske är därför du upplever att du är ”låst” som du återkommit till….eller, hur tänker du?
-Åh, jag vet inte, jag tycker ju verkligen att man ska göra allt rätt…inte fuska, jag mår lite dåligt av det, att fuska ingår liksom inte i min världsbild. Jag har till och med lite svårt med hämtmat…man ska liksom laga själv.
-Mm det är ju det billigaste och kanske bästa om man gillar att laga mat och vill ha koll på ingredienserna….
-Och det vill man ju..
-ja det vill du ju.
-Kontrollfreak tänker du…
-Nej, inte precis men du har mycket regler för hur saker ska skötas och en ideologi som du kanske inte delar med dina närmaste eller…?
-Jo, alltså min äldsta dotter är väldigt engagerad i det här….jag vet inte varifrån det kommer riktigt, hon är hard core och köper inget, lagar mat hemma, unnar sig inte lyx osv. Jag är mycket impad av henne….
-Du tror inte att kanske du haft någon påverkan där….?
-Nja, kanske lite, hon vet väl att jag tycker om att återanvända, köpa gammalt, sy och laga men alltså…jag tror nog hon tycker att jag är en konsumtionsgalning egentligen….
-Ok, jag tänker att vi kan gå vidare nu. Jag har en hypotes här….angående dina grundantaganden om dig själv och dina livsregler. Kan vi prata lite om det eller vill du läsa på själv?
-Alltså, jag gillar att läsa på och jag är lite stressad nu för jag ska iväg, eller jag måste hem till familjen lite och sen måste jag jobba lite ikväll….och handla…
-Ja men då gör vi så. Du fortsätter med att registrera vad du äter och vägen, du läser på om livsregler och grundantaganden och så ses vi igen nästa vecka. Jag tänker att vi också kan lägga in lite avslappning då….för att sänka din stress lite..
-Verkar jag stressad tycker du..???
-Nja, alla kan behöva slappna av och återhämta sig i vardagen och du har ju ett ganska tight schema och måste räcka till för många…du behöver kanske lite mer tid för dig själv någon stund om dagen och lära dig att stressa ned för att orka med jobb och allt….
-ja, det har du nog rätt i men det är det där med den berömda egentiden….jag fåt lite skuldkänslor liksom men kanske på lunchrasten.
-Ja, lunchrast är en bra tid för sådant. Men då ses vi snart igen.
-Ok, hej, samma tid och plats då…nästa vecka?
Ja, precis, lycka till nu!
-Tack!
