Brandmannen i mig

Maken å jag

Bara så ni vet, jag klagar INTE på vädret. INTE. men…det ger lite extra av allt. För värmen torkar it mina växter inne och ute. Jag vattnar nog minst två gånger per dag inne, flyttar krukorna ur solen i skuggan och håller på. Jag vattnar barn också och försöker förgäves mata dem. De är väldigt ointresserade av mat. Det är för varmt. Men vattenmelon och gurka får de i sig. Och glass. De hoppar i och ur poolen, vi vaktar och försöker samtidigt göra något vettigt. Trappan, växterna, en gardinstång har kommit upp och så lovar vi varandra att bara njuta, av sommaren. Inte stressa. Och låta barnen få sol och lata dager. Tack gode gud för vädret. Tänk OM det hade varit skitkallt och regnat. DÅ hade hemester varit jobbigt. Nu får vi det bästa av allt!

Solnedgången igår.

Vi gjorde en god gärning också. Efter att vi varit och tittat på parasoll stötte vi strax nedanför vårt hus på en röd Volvo som stannat. den blockerade hela vägen. Många bilar var framför oss men maken trängde sig förbi i vägrenen. Bara genom att se hur föraren betedde sig anade vi att detta inte skulle gå enkelt. Maken hoppade ur bilen och gick fram. En lastbilschaufför gjorde detsamma. Jag såg på dem att något var galet. Så jag hoppade också ur. Mannen var tydligt förvirrad/dement? Han förstod inte lastbilskillens instruktion om att sluta gasa. Det skulle kunna brinna sa han. Kopplingen luktade brand och den lukten hängde sig kvar. mannen fortsatte gasa.

Förr eller senare blir det dammat. Först stod det 2/6. Nu har jag lagt till en 2:a.

Till slut fick vi honom till att lägga i friläge och låta oss putta bilen mot en närliggande busshållplats. Han styrde inte dit så jag gick fram och öppnade dörren och tog ratten. Han pratade på ganska obekymrat om att han skulle hem….

Makens kollega kom med en present. Till MIG?!? men den fick han ta hand om själv. Tack ändå S!

Maken körde hemåt med E och lämnade mig på busshållplatsen med den förvirrade mannen. Jag bad honom att berätta om han hade någon jag kunde ringa. Han fumlade fram en telefonbok. Ingen mobil hade han. Jag ringde en dotter som inte svarade, jag ringde nästa som inte heller gjorde det. Då googlade jag hans namn och adress och så fick jag till slut tag på Sune, en granne. Vi kom överens om att mötas på hemadressen. Maken kom och plockade upp oss och så skjutsade vi honom hem. När vi lämnade honom ville han absolut veta hur han kunde få tag på oss för att återgälda tjänsten. Det var så ovanligt med snälla människor. Jag vet inte om det är ovanligt med folk som är hjälpsamma men helt klart är inte alla villiga att ta hand om sina medmänniskor, jag är glad att ingen tutade och bar sig åt iallafall. Jag sa till B att han inte alls behövde ge oss något men att vi båda nog var lite oroliga över hans förmåga att köra bil…vi bad S säga det till döttrarna, att pappa kanske inte riktigt var lämpad. Hemtjänsten hade redan påpekat detta sa han då. Men, nu är han hemma, bilen snart på service och jag hoppas det går bra för honom. När vi gick till parkeringen sa maken och jag till varandra att vi är ett bra team, vi brukar rycka ut ihop när någon behöver det. Kanske det är en arbetsskada? Vi var också överens om att vi hoppas få samma hjälp den dag vi virrar till det och hamnar i blåsväder. Vi får väl se. Jag har ju barn tillräckligt för att någon ska orka svara när det ringer….

Den här blev glaserad igår under mycket prat och bök. Varmt var det också i verkstaden!

Nåväl, det var dagens goda gärning, även det lite av en brandmannautryckning.

Mandelglass och blåbärs on top!

Nu ska vi bara vila en stund och äta min tira mi su ihop med barnen. Den äldsta med sambo har bott här med oss ett tag, så roligt tycker jag. Så nu har huset haft åtta invånare som det var tänkt! Ett lånebarn också som pga Coronan måste bo på landstället, long story, och det är Franks bäste vän. Han bor då och då hos andra familjer här, vi som egentligen är hans grannar, för att de ska kunna leka. Väldigt trevligt är det här på vår gata där ungarna springer mellan hemmen.

Vårt Medelhavshäng.
Det här parasollet köpte vi INTE. Och nästa bildtext förklarar varför….
Kostar som en mindre bil. Man undrar faktiskt liiiite vad man betalar för….
Jag plåtar lite i kokhettan…
Leverans från Gysinge. Läderremmar och bomullssnören. Barnen fick dela på de två chokladkolorna!
Fikar lite.
På detta. Armagnac och jordgubbar förgyllde efterrätten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen