Glädjen

Jag blev frälst av detta, önskar att de fanns i Sverige.

Ni vet ju att min tredje bok är på väg nu. Om hur man delar ansvar hemma och städar…eller? Kolla in Viréns förlag. Där finns jag med under författarsidor. Boken ska komma i November och strax därefter i ljudform via ett annat förlag. Så jag nördar ner mig lite i städartiklar! Har du ett fantastiskt städhack, en ansvarsfördelningsnyckel eller annat som underlättar livet är det inte för sent att dela med sig här och kanske det kommer med i boken! Jag har nämligen inte filat helt klart på sista listan över världens bästa tips.

Rosen som aldrig slutar blomma trots att rådjuren nästan åt upp den i våras.

Ni som följer mig noga i sociala medier (insta och här) vet kanske att jag svajjat lite inför att bo i lantlig tätort och sneglat mot en jordbruksfastighet…Men igår och ffa idag på morgonen insåg jag att det får bli senare. Om inte en ännu mer central strandtomt dyker upp (som om det skulle hända). Men igår kom sonen nr 2 som våndats så hem med två kompisar från nya skolan. Ena gillade höns och gick direkt in i hönsgården. Den andre visade sig bo bokstavligen ett stenkast bort och ha en spännande familjebakgrund (England-Sverige-Malaysia) och idag såg jag det lilla kompisgänget stå tätt tillsammans på busshållplatsen när jag kom tillbaka från att ha lämnat Tylla på skolan. Jag vinkade och alla vinkade tillbaka. Så sött.

Egna tomater smakar bäst.

Jag mailade med släkten i Frankrike igår. De har munskydd på. Det var svårt att vänja sig vid tyckte de. Och de har varit ganska isolerade från släkt och vänner, de kommer hem till jul. Vi får ses då hoppas vi. Eller hem. De reser hit, till vårt hemland. Och där står jag nog orubblig ändå. Jag vill verkligen ha ett hus vid Medelhavet. Trots allt känns det rätt. Jag har hela livet känt mig hemma i Spanien eller senare Frankrike och jag tror det har med klimatet att göra. För även om solen sken igår så blir det så snabbt kalt nu och jag våndas över mina fikon, tomater och citroner som nog aldrig kommer ge så mycket frukt som jag önskar. Jag roar mig ju med att återuppleva sakerna i den bok jag jobbat med av och till senaste året. Jag minns smaker, dofter och via google maps återbesöker jag gränder jag och familjen i omgångar vandrat på i fuktig och varm sommarkväll. Allt blir inte bättre utomlands, men oftast fryser man inte häcken av sig iallafall….om man inte är på skidresa då.

Mitt auktionsfynd kokm hem igår efter mycket om och med. Via TippTapp som jag varmt kan rekommendera. Så trevlig man bar in den ihop med min make. Gigekonomin alltså, inte bara dåligt.
Avslappnad stil. Alla ville sitta i den senare på kvällen. Men jag hann inte…trots att man är sjuk hänger liksom logistiken lite på en själv. Mat, dricka, träningar….mm låter det korkat? Det ÄR det!

Nu ska jag vila, jag är sjuk. Rösten sviker. Maken tycker i vanlig ordning att det är en bra sak….jag förstår inte vad han menar. Och jag är oerhört ledsen över att jag missade fäktningen igår. Jag har trappat upp till 2ggr/vecka nu och jag skulle GÄRNA träna varannan dag, så kul är det. Sen har vi börjat simma med barnen i badhuset. mest för att de ska gå på seglarskola nästa sommar och behöver kunna simma 200m. Mitt tålamod är kort, Tylla lyssnar dåligt, är mest under vattnet faktiskt. Hon kan förmodligen simma 200m under, över…not so much. Men, jag fick iallafall lust att testa hur snabb jag kan vara som helt otränad. Jag har något minne av att jag simmade 25m på mellan 10-12s när jag var som snabbast…så jag testade, simmade så fokuserat och snabbt jag kunde en längd och kollade på den fyrvisande klockan….16-ish sekunder! Jag andades två gånger men inte innan 13m. Jag blev taggad. Gick mycket trött in till maken som har mer tålamod och tränade med T och bad honom klocka mig ordentligt…..jag hann vila mig lite och sen. Rakt ned, bensparkade så länge jag kunde tills jag märkte av vattenytan, jag tog i, försökte att minnas all teknik, driva på med benen och jag andades en gång, kanske efter 18m. Jag kände att jag började krokna, att jag behövde mer luft men fan alltså, man tappar tid. Musklerna värkte och kraften kändes som om den vreds ur mig. 16,35. En andning. Nästa helg (om jag blir frisk snart) ska jag simma på 16 blankt. Och sen ska jag ner på 12. Jag har aldrig känt mig mer motiverad i hela livet att ha blodsmak i munnen. Aldrig. Inte en enda gång på en tävling kan jag minnas att jag varit så beslutsam. Jag har aldrig blivit så trött under alla mina år som tävlingssimmare. Om inte DET är en 50-årskris då finns inte sånt.

Så nätta ben i serien Eden från NK av Kerstin Hörlin. Paradiset heter soffan och jag ropade in den för strax under 3000kronor. Ny i svart klädsel…kring 50000kr!!!!

Jo, jag hörde Johan Mattias Sommarström eller vad han heter, tala om En gudasänd vattenmelon i Istanbul. Jag blev sugen på Istanbul av den anledningen. Men också mitt i hans hoppfullhet lite ledsen. För när livet bara rullar på och ingen orkar stå på barrikaderna och göra revolution…då stagnerar vi. Jag ser bland annat stor förbättringspotential i min ST-utbildning. Men jag ska berätta mer sedan. Och det är ett systemfel jag talar om då som beror på stela regler som inte premierar innehåll och effektivitet utan som vanligt på något vrickat sätt kan kvalitetssäkra flytvästar av betong.

Jag och minstingen i våra Havaianas…mina är helt nya. Två andra flipflops gick sönder under sommaren och jag har faktiskt inte haft tid att lämna in dem för lagning, men under hösten ska det ske.
Världens bästa flipflops tror jag bestämt.

Vi hörs!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen