Jo men tackar som frågar…

Tylla min lilla ängel


Mamman:

Så där, inte den bästa dagen i år, kanske den sämsta faktiskt. Tylla är febrig, övertrött och bara gråter. Jag har gått med henne i vagnen, vaggat i famnen, burit och sjungit, matat, misströstat och låtit henne skrika ett tag och nu ger jag  upp snart. Enda gången hon är tyst är när hon drar efter andan. Jag kan inte äta, jobba, tala i telefonen som ringer och framförallt, jag lider med den lilla sockertoppen. Snart ska vi hämta hennes livliga bröder och då blir det ingen lek. Ikväll jobbar maken till midnatt så det blir jag och sex barn.

Efter några timmar, när rösten tagit slut och man har snor över hela bröstet. Då tystnar jag. Jag blir tom på allt. Jag bara gungar vagnen och orkar inte mer. För inget jag gör spelar någon roll. Allt är redan gjort. Jag tänker att hon säkert somnar precis när det är dags att gå. Jag hoppas att de äldre barnen hunnit hem från skolan då så att jag slipper väcka henne för att ta henne med. Den tredje koppen te har orörd kallnat. 

Gråväder är det också. Tur att vi hade trevligt igår. 

Barnet:

Aj aj aj oj oj oj vad svååårt det är att andas. Och det är för varmt. Blöjan smetar sig mot baken. Det är inte skönt. Jag är hungrig, nej törstig, nej jag vill leka, nej bli buren, jag vill leka eller skrika. Jag vill ingenting! Mamma fattar inte hur hon ska göra. Hon matar mig med äcklig jävla välling med fel temperatur. Får jag mer tänker jag kräkas på hennes axel. Hon är så korkad. Fattar inte att jag inte vill någonting. Hon bär och sjunger någon fånig låt som hon hittar på  allt eftersom. Ingen bra melodi och nu är hon hes och kraxar också. Jag vill sova, kan hon inte sluta sjunga!?! Den här overallen i merinoull, vad är det för skit? Den killar fast hon säger att den är mjuk och fin. Varför försöker hon få mig att somna hela tiden? Jag vill skrika och gråta, snora ned henne och klösa henne i ansiktet. Inte för att det blir bättre utan för att det är sånt jag gör. Tar på allt, klämmer till, sliter till mig saker och stoppar i munnen. Borde hon inte fatta det sexbarnsmamman? Otroligt! Hur inkompetent får man vara? Hur kommer man i kontakt med soc? Jag vill lämna in en orosanmälan, jag går under här….Igår släpade de ut mig till nåt gammalt ställe i pastellfärger. Jag fick äta nån sur kål som varken pappa eller jag gillade. Åh, i snart elva månader har jag bott här, det ser inte ljust ut. 

Mamman:

Tänk att nu tystnade hon. och det luktar misstänkt…Var det så enkelt? Var hon förkyld OCH förstoppad…Å jag som är läkare…jag vet ju att man kan ha flera saker samtidigt. Tre vällingar har jag fått i henne. Hon kommer bergis kräkas på mig just när vi lämnat huset. Fan!

Barnet:

Puh, nu vet jag varför jag skrek. Jag behövde bajsa. Tänk att den där mänskan inte kunde fatta det!?! Läkare, jo pyttsan! Nu kanske man äntligen kan få lite hjälp här. Och en lugn stund när hon nu äntligen slutat sjunga och kånka på mig så att magen värkte. Det är nästan skönast när hon bloggar, då får jag lite egentid.

Tylla genom Anna



2 svar på “Jo men tackar som frågar…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen