Jag har just avslutat att läsa en bok. Det var många år sedan jag läste något tyvärr. Jag hinner inte och när jag skulle kunna läsa finns hushållsarbete att göra. Men nu, i år, gav jag mig fanken på att det skulle göras. Jag höll andan första sidorna, det var kontroversiellt, jag hade hört de centrala delarna förr men inte fått det levererat i ett så snyggt paket förut. Det handlade om intelligens. Om hur några är smartare än andra, hur man kan påverka sin hjärna positivt (och för all del negativt) och mycket om intelligensforskning genom tiderna och sedan lite om utbildning. (Detta var grovt förkortat om innehållet men pga hjärntorka är det detta jag minns just nu. Jag har emellertid bestämt mig för att i lugnt skede läsa boken en gång till, så bra var den).
Jag ska inte sticka under stol med att jag kände mig rätt smart bara av att läsa den, men att jag gjorde det berodde mest på Friday. Hon sa åt mig att läsa den, och då gjorde jag det. Sist hon sa till mig att läsa något var några år sedan, då handlade det om ett bortglömt evangelium, gången innan var det Alkemisten. Efter den läste jag allt av Paulo Coelho och jag vet att vissa tycker det är ”skräp” men det är härligt skräp och även om han skriver om samma sak om och om igen gillar jag det. Vi är tröga och måste repetera (vissa av oss iallafall). Förresten skriver alla bara om samma sak om och om igen. Det vet ni redan!
Utvikning.
Jag var på minisemester i helgen, det var bokat sedan tidigare och gick ej att avboka. Så vi åkte fast jag var sjuk. Jag blev ännu sjukare på resan. Laryngit med hosta och feber. Inte toppen om man ska vara med mina två killar på ett lekland. Man skulle kunna tro att min heshet och stora trötthet gjorde att jag vek ned mig men icke! Det finns inte i min natur att göra det. Så när man måste tävla med åtta andra sällskap om vem som kan pumpa fram en brandbil till ett brinnande hus, släcka elden och sedan pumpa sig tillbaka som på en dressin; då tar djävulen tag i min kropp och ställer in den på overdrive. Vi kom iväg sist pga icke samarbetsvilliga barn. Jag instruerade mitt eget samt två danska småttingar i att nu jävlar ska här pumpas. Vi knappade in. Jag kastade dem ut på backen. Sög tag i vattenpumpen och tog i för fosterlandet, kungen skiter jag i. Jag märkte rätt snabbt att två av barnen siktade illa. Inget vatten hamnade i hålet. Jag siktade åt dem tills de hade rätta knycken, pumpade för allt vad tygen höll och när branden var släckt anförde jag trupperna tillbaka på brandbilen och pumpade tills mjölksyran skrek i mina armar.
Vi vann!
När vi kom ut från själva inhägnaden föll jag ihop på knäna. FY FAN VAD TRÖTT JAG VAR!!!! Maken skakade på huvudet.
-Du är inte klok ju. Du är ju sjuk!
-Ja men vaffan, det var ju en tävling! Vi kom iväg sist, klart jag måste ta i! Frank grät, jag hade klämt hans hand eller något…han fick sockervadd som var blått och sedan var det finemang igen.
Jag gillar att tävla, men bara i det jag är bra på. För jag vill vinna. Punkt.
På kvällen läste jag en snutt. Om hur vårt skolsystem hindrar särbegåvade barn från att blomstra. Jag blev riktigt upprörd. Vi är så lagom i detta land och det är så fult att sticka ut med begåvning att vi på sikt hotar vårt samhälles framtid och framsteg, kanske rent av dess överlevnad. Det är OK att vara Zlatan (bara man inte hånar tjejfotboll och donerar cyklar till höger och vänster) men att sturska sig för man är smart, det ska man akta sig för.
Slut på utvikning.
Jag har aldrig gillat Göran Greiders inlägg i debatten (märk väl att jag nog inte har något emot honom som person). Han vill dummifiera alla, men själv är han INTELLEKTUELL. Han har sagt att vi inte ska ömma för de som redan kommer klara sig bra (jag antar här att han menar smarta barn som kommer från ickearbetarfamiljer, står i boken nedan). Men han har fel av vad jag förstår från Johan Norbergs bok ”Hjärnrevolutionen”. (Det är den jag just läst ut och inte kan sluta prata om och citera). För vi är ett know-howland som bara kan konkurrera med just detta.
Jag har skrivit om det förr men nu inser jag att bristerna i vårt skolsystem otäcka är på riktigt, riktigt allvar. Vi är så fokuserade på att alla ska vara medelmåttiga att de som är supersmarta tråkas ihjäl. En braindrain kan man säga. Mamma och pappa som var lärare på 60-talet har alltid talat om att nedmonteringen då var dödsstöten. Det är som bekant lättare att göra fisksoppa på fisk än fisk av fisksoppa, något som vi nu står inför vad skolan anbelangar.
Jag vill inte påstå att jag är supersmart men jag känner ingen beskrivningen av att man tråkar ihjäl av att ha gjort alla uppgifter klart före de flesta andra, få lösa extrauppgifter i oändlighet på samma tema tills alla är klara med att påbörja ett nytt kapitel i matteboken. Mamma hade samma problem, hon kunde läsa när hon började skolan och tröttnade snabbt. Vänsterhänt var hon också till på köpet och se det fick man inte vara, mainstream är bra. Hon blev dubbelhänt och skrev urvackert med båda händerna SAMTIDIGT åt olika håll.
Det har hänt att apotekare har ringt henne och frågat om hon verkligen kan vara läkare med den fina handstilen. (Det var innan e-recepten).
Jag pluggade ganska duktigt 1-6, eller pluggade, jag gjorde läxorna, för att i åk 7-9 inte göra ett dyft och ändå gå ut med 4,2. Jag hade noll studieteknik för jag hade så lätt att lära varför gymnastiet blev ännu värre. Jag kunde inte plugga riktigt. För att inte tala om läkarutbildningen! Jag tror jag körde på alla tentor där jag inte gick på föreläsningarna. För har jag HÖRT något så minns jag det. Att plugga…det är som sagt för whussies…;)
Jag hade ohemula mängder enstaka skolktillfällen och var ARG på alla idiolärare i gymnasiet (utom några få som jag gillade…) Engelsklärinnan var jag särskilt arg på, hon kunde inte språket tyckte jag, och gav mig en 3:a för att jag inte hade lämnat in en jävla recension på Dr Fischer of Geneva. Jag blev så arg, hade ju skrivit i princip alla rätt på ALLA prov utan att plugga och så skulle den kvinnan ge MIG en 3:a!!! Jag fick efter mycket hårda ord en 4:a men den kvinnan alltså….Min svensklärare höll på att ge mig underkänt (2:a) i uppsatsskrivning. Jag skrev så otroligt dåligt tyckte han. Sen var jag nog lite dryg också. Kanske mycket. Jag skrev en fånig historia om ett vulkanutbrott på något prov. Jag gillade inte de förslag på texter som fanns, tyckte de var löjliga och valde, vid ett annat tillfälle att skriva en recension om en urdålig ”kioskdeckare”. Då undrade han varför jag valt den. För att den låg framme sade jag.
Så barnslig var jag i gymnasiet, väldigt obstinat och övertygad om att alla andra var dumma i huvudet (inte elaka, men de fattade trögt) och/eller töntiga som pluggade. Tur att man hade så snälla föräldrar som aldrig lade sig i eller tjafsade. Jag fick för mig att jag skulle jobba på Konsum resten av mitt liv. Det blev Metro, jag stod ut en sommar, sen började jag ha synpunkter på hur de organiserade arbetet i butiken. Jag klagade för mamma. Hon sade att jag kanske skulle studera lite på universitetet….Så blev det. Jag hälsar fortfarande glatt på några fd. arbetskamrater i butiken när jag går och handlar.
Ni hör ju vilken typ jag kan vara. Tur att man blir klokare och snällare med åren!
Jag skulle råda alla att läsa denna bok, den är skrämmande, intressant, rolig och läskig. Jag hade redan innan tänkt ta tag i min slappa lekamen men NU känns det som det brinner i knutarna. Jag ska också sova mer. För första gången på snart sex år sov mina pojkar en HEL natt och den nattens ostörda sömn har givit mig mersmak. Mitt mål nu är att sova mer. Om det kommer innebära att ränna runt med ungarna hela deras vakna tid och hitta på bus, försöka lära dem klockan, alfabetet eller allt om kroppens immunförsvar så ska jag göra det för jag måste vila mig frisk nu. För att inte dö innan jag hunnit betala tillbaka mina studielån och lämna maken i en tråkig ekonomisk sits.
Jag tar det igen om någon missat poängen med detta inlägg; Läs Hjärnrevolutionen – Varför din intelligens och allt du gör påverkar din intelligens! Du blir smartare av att göra det, du är smart om du gör det och det är vår framtid. Smartare människor für alles! Som Peter Wahlbeck skulle ha sagt.
Jo just det, HUMOR är ett bra kvitto på att man är smart också! I knew it!!
