Andra firar påsk, jag firar att jag legat på 36,6 i två dagar i rad! Jag har dessvärre huvudvärk istället men man kan ju inte få allt. Men, det är lite ledigt nu och jag är snart klar med dotterns tröja, maken har skruvat ihop en ny säng till Edgar, vi har sålt och köpt ett skrivbord till Tylla och vilken dag som helst ska maken spackla ihop, slipa och måla i TV_rummet så jag slipper se mineralullen……
Jag har köpt påskmust och druckit ett halvt glas. Jag har lagt en ansiktsmask, målat tånaglarna mörkblå med mitt fina Chanellack och ja…så länge medicinen verkar är allt helt OK!
Jag hoppas det håller i sig nu, jag är astrött på feber, jag hade aldrig ens trott det var möjligt att ha det i över 190-200 dagar!!! Ingen trodde det!
Jag stog i badrummet och funderade lite över livet. Om begravningar jag varit på och min egen…som kommer endera dagen. Jag brukar ofta gråta mycket, reta mig på ljumna ord från en präst eller officiant. Jag längtar efter ärligheten. Som att man till exempel när min farmor begravdes kunde sagt ett ord om att hon var argsint men rolig. HELT sant. Det vet alla som kände henne. Hon slog en gång ned en person som försökte råna henne på tunnelbanan när hon var 80+….och sånt. Jag mår illa av att någon som inte kände en person står och berättar om den dödes karaktär.
När jag dör skulle jag vilja att alla fick höra typ:
Anna var en enerverande energisk typ. Snabb att döma men inte rädd att ompröva. Hon hade mycket passioner i livet, stickning, kläder, odling, musik, resor, barnen maken (m.fl). Hon tjafsade med sin bror om fåniga saker för de var så olika. Hon garvade råast med sin mor och några få vänner. Var bara helt ärlig med sig själv. Hon älskade att fäktas, äta glass och lakrits. Hon var ärlig men ljög om sina auktionsinköp. Politiskt helt vild och omöjlig att placera på en ideologisk karta. Litade på vetenskapen men kunde också kika in i glipor och hängde gärna med i paradigmskiften. Hon hade föråldrad humor, gillade Bröderna Marx, Peter Sellers, Monty Python och Hasse och Tage men också Gösta Ekman i Papphammar och kanske speciellt morrhår och ärtor.
Hon älskade att vara kulturell men gick för sällan på utställningar och museer, men drömde om det desto mer. Hon hade gärna velat kunna spela ett instrument men var inte envis nog att öva. Anna ville kunna saker direkt och avstod att testa saker hon bedömde att hon inte skulle klara, bortsett från att hon gjorde upprepade försök med surdeg. Hon hade höns som hon var orimligt stolt över och gärna delade med sig äggen ifrån, iblnad så mycket att de saknade ägg själva.
Hon hade lätt att prata för mycket men var ändå en bra lyssnare. Hon oroade sig osunt mycket för sina barn och sov inte så bra efter att de kommit till världen. Stilmässigt var hon lite svajjig. Hon älskade mönster men bar oftast enfärgat. Sin spretiga person krävde en stramare inramning. Hon hade gärna gått jklädd som man lite oftare för hon älskade kostymer, slipsar, kravatnålar och att se lite mindre kurvig ut. Inte för att hon var så kurvig men för att hon hade velat vara rakare, längre och starkare. Mindre orolig och vågat hoppa fallskärm. Hon hoppade emellertid Bungyjump två gånger men då efter att ha gjort en ordentlig riskbedömning.
Nu ligger hon i sin kista i graven som är familjens i evinnerliga tider. Hon ville EJ kremeras då hon hoppades bli hittad senare som ett lysande exempel på en perfekt konstitution……hon var också humoristisk, mestadels i skrift. Och med de oden lämnar jag över orden lämnar jag över till hennes sex djupt sörjande barn och hennes 36 barnbarn och 104 barnbarnsbarn som kommer fortsätta att minnas henne och göra som hon sagt åt dem. I eviga tider!
Salut!
Och sen blev det dans, champagne och klackarna i taket i tre dagar tills ingen orkade vara ledsen längre.;)