Föräldraledighetsdöden

Jag skriver på stulen tid. Ett barn strejkar vid min sida, det skiter jag i. En sitter i vardagsrummet och vägrar äta. Det enda barn som för tillfället sköter sig är han som för en stund sedan med full kraft kastade en hårt kudde i mitt ansikte när jag för en sekund lade mig ned för att sträcka ut den värkande ryggen. Jag är inte glad, jag är inte harmonisk, jag har noll energi. 

Jag gör mitt bästa här. Ganska ensam känner jag mig med barnen. De äldre barnen är ganska ointresserade av att hjälpa till. De försvinner hemifrån på lovet och gnäller när jag ber dem passa Tylla några minuter. Medan jag skriver ringer 13-åringen och vill bli hämtad vid tunnelbanan. Jag svarar kort nej och lägger på. Jag går på sista reservtanken nu. Måste konservera den lilla kraft jag har kvar.

Jag ä reducerad till en arbetshäst. Jag hade större planer för mitt liv. För min mamma”ledighet” men tyvärr. Det ser mörkt ut. Maken har återgått till sin vanliga lunk dvs att inte lyfta ett finger för att göra sin del (jag undviker uttrycket ”hjälpa till” här av naturliga skäl. Det  känns som jag är en riktig bitterfitta och exmaken påminde mig om att jag själv valt att skaffa sex barn. Han glömmer att jag hade precis samma problem när han och jag var gifta. Han kvicknade till när jag sade att jag inte orkade mer och ville gå. Jag brukar hålla mig från att ge honom skit. Men idag är måttet rågat och jag känner mig helt slut som människa. 

Jävligt onödig produkt, mer avfall bara.

Tänker jag på något annat då? Ja det gör jag, jag tänker på det faktum att jag ej får AT, jag funderar på hur min rygg någonsin ska sluta värka när jag inte har fem minuter för mig själv att träna på, jag hör att Ken Ring rappar om hur snåla/rika judar är och ser på skvallertidningarnas förstasida att man kan bli av med sin ”höstmage”. Jag undrar vad fan höstmage är för något? Jag är ändå medicinskt utbildad men detta har jag aldrig hört tidigare.

Så lite rör sig innanför pannbenet fortfarande men inte mycket.

Ikväll ska jag försöka få några vilsamma minuter för mig själv för att inte hjärnan ska torka ihop helt.

Det är jättekul att hon tar sig fram själv mer och mer men man undrar lite hur maken tänkte när han installerar det trådlösa nätverket i denna höjd…

Numera kan det vara en fördröjning på upp till 14 timmar för att diskmaskinen ska gå igång…Älskar touchfunktionen.

Det tar lite tid innan min ihoptorkade hjärna hajjar att Anni bus i natten med en handgest betyder: Angry birds in space.

Förlåt, jag borde underhålla er känner jag men det går inte idag. Idag får ni veta hur utmattad jag är. Imorgon blir det nog bättre….jag hoppas verkligen det.