Kuckeliku

En kopp te, ett ljus och så tuppen. Hon är så söt så vi ska behålla henne ändå. Även om hon ger föräldrarna en tuff match ihop med brorsorna just nu.

Innan sex går jag upp. Motvilligt, mycket motvilligt. Maken klagar, säger att han sovit en eller två timmar. Han somnade innan mig och jag tror det är omöjligt att han sovit sämre än jag har. Jag rekapitulerar natten för honom, den där jag sovit mindre än han och nu dessutom blir den som får gå upp. Under natten har jag gått ned och gjort två vällingar och två flaskor O´Boy…sammanlagt fyra vändor till köket blev det. Visst han var vaken men det var jag med, och jag vaknar alltid först samt somnar senare efter att ha blivit störd. Det är snarare fem timmar han sovit kommer jag fram till. Han käftar inte tillbaka. Tröttsamt att bråka om sovtid. Han gjorde dumheten att dra upp att han JOBBAR. Ibland tror jag att han har en dödsönskan. På allvar. Vaddå jobbar? Jobba är ju för fan semester jämfört med att vara föräldra”ledig”. Då kan man iallafall få trettio minuter i stillhet till och från jobbet. Jag lever mitt i krigszonen, dygnet runt.

Jag har numera inget närminne. Jag minns ingenting. Och idag känns det som om huset kommer att bli sålt. Vi har fått indikationer från Mäklaren att det kommer in fler tunga budare idag. Jättekul men vi har gett oss in i en lek som vi inte har en aning om hur tuff den kommer bli. Ännu mer bollar i luften. 
Jag börjar morgonen med att läsa om hur min smskompis haft det i helgen. Jag blir lite orolig. Utbrändheten är hotande nära. Här med. Det gäller att tanka energi och positivitet. Det ska jag göra med äldsta dottern idag. 

Vi kanske hörs till kvällen. Då kanske oväntad energi har skapats!?!