Tisdagen den tjugoförsta oktober i nådens år 2014

Åkeshovs slottspark i höstskrud

Ubåtsjakt, hål i stadsfinanserna, amorteringshot och ensam med barnen i regnet. Inte jättemycket som piggar upp. 

Vi hade ett acceptpris. Det understeg första budarna med nästan en halv miljon. Det segar uppåt och hjärtat sitter lite i halsgropen…Nu har vi iallafall en hel del budare och vi hoppas på det bästa. I värsta fall bor vi kvar. Det går också bra. Det kom ovanliga frågor också, några som var svåra att svara på men en handlade om vad för folk som bodde närmast…Vad svarar man på det? Vad vill de ha? Jag sa som det var barnfamiljer, ett äldre par och sen vet vi inte mer. Vad väntar man sig i en förortsvillastad? Och bara för att jag älskar mina grannar betyder ju inte det att de kommer göra det!?! AHHHHH jag är ilsken jag vet, med det är känsligt detta!



Min man fick ett ryck och skruvade loss locket på brunnen. För att rensa så att vi kan känna oss helt OK med att huset lämnas över till någon annan. I brunnen stod det en hel del vatten efter senaste regnen. Och cirka tre decimeter halvruttna löv. Han grävde och fixade med handskarna på. När han skulle tömma vattnet gick han och hämtade ett grått avloppsrör…Han hade kommit på att han med hjälp av kapillärkraft kunde tömma avloppet.
Han höll på rätt länge med att föra ned röret, täcka öppningen med handflatan och sen tömma i rabatten, innan jag kom ut och föreslog en hink….




Han är för söt. Och hans sätt var mycket mer vetenskapligt och påhittigt. Inte så tråkigt rationell och snabbt som mitt. 

Jag är ganska bra på problemlösning i största allmänhet. Jag ser en massa hullerombuller och räknar snabbt ut bästa sättet att reda upp. Samma sak när mina patienter kommer med sina liv som är i totalt kaos och misär. Jag hjälper dem att hitta rätt på en trådända och så börjar vi därifrån att nysta upp, reda ut och försöka komma tillbaka in i matchen. 
Alla kan inte det själv, se upp eller ned. Då blir det jobbigt. En del vet inte ens vad de vill eller behöver. Då gäller det att inspirera, trycka på rätt punkter och vara lyhörd. Sen ska man också vara beredd på att allt kan explodera i ansiktet på en. Men då börjar man bara om igen. Skam den som ger sig. 


Edgar, the nutter!


Nu sitter jag med Edgar mitt emot mig, mac mot mac. Han ser något urdåligt barnprogram som jag nästan inte orkar lyssna på men han älskar det. Jag har försökt locka med Barbro Lindgrensaga. Nix, det ville han ej. Så ni ser jag ÄR en bra mamma egentligen men att få skriva lite lugnt medan han är nöjd. Det tackar jag inte nej till!

Ser ni att det lyser i sockan? Han är vattengalen just nu lille E.

De övriga två små sover och jag ser fram emot en lugn kväll som avslutas med att vi får hundra miljoner för vårt hus och att jag bokar en fyramånaders resa för alla till Karibien som jag ständigt återkommer till. Men det blir nog snarare skrivande i mörkret tills maken kommer hem vid midnatt och avrapporterar vad han pysslat med under arbetspasset. Det verkar ha varit rätt dramatiskt i Stockholm idag, vid sidan av Rysslands intrång mm mm.

Precis när hon inte ska sova utan äta somnar hon såklart den lilla dockan. lealös var hon när jag klädde henne. Hon vaknade bryskt av att storasyster skulle dra ut en tand.


Adjö!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen