Same same no different

Ja, det är ju klart att telefonen ska balla ur totalt just idag!

Matt ,mattare, Anna.

Jag tyckte jag skrivit av mig. Jag trodde jag blivit friare. Men när maken jobbar sent, och jag är ensam med de tre små samtidigt som jag försöker vara ”duktig” det vill säga laga mat, städa upp och hålla rent, ja då blir jag utmattad. På riktigt! Jag blir matt av att behöva sära på pojkarna som bråkar, kånka på lillan som trots två läggningsförsök vägrar sova och passa så att jag inte bränner maten. Tylla gnäller och protesterar så fort jag försvinner utom synhåll. 
Hon kräks på golvet mellan mina ben medan jag gräddar de obligatoriska torsdagspannkakorna. Hon halkar runt på golvet och innan jag hinner märka detta är hela ungen täckt med kräks. 
Frank tjatar om att han vill spela Memory, jag lovar att göra det när pappa kommer hem men inser när jag säger det att det nog inte kommer hinnas med. Barnen får i sig varsinn pannkaka och T får fruktmos och välling. Jag ser att Edgar återigen blandat all kattmat med vattnet i skålen som står bredvid. Tröttsamt. Jag går mot ytterdörren för att kasta ut påsen med senaste bajsblöjan, då ser jag att han hällt ut resten av maten i hallen. 

Terrorbalans. Vilken sekund som helst kan leken förvandlas till krig.


Jag ger upp. Maten jag själv tänkt äta står orörd. Det finns inte tid och än värre. Det saknas matlust. Jag har för mycket nu. Då dimper ett mail ned från revisorn. De vill ha svar på mailet som skickats för en månad sedan. Senast sista oktober ska allt vara klart. Suckar. 
Jag har en vag aning om att jag faktiskt mailat dem om detta. Och det har jag visar det sig. Jag har inte skickat allt de har bett om, de har inte heller svarat på de frågor jag ställt för att fatta vad katten de vill ha av mig. 
Jag hatar att driva eget ibland. Jag hatar att jag har för lite tid för alla saker jag vill göra och jag hatar att känna mig så ensam med allt detta här hemma. Jag har fått löfte om massage ikväll av maken. Jag tror det blir bokföring istället!

Fy satan. Jag ger till slut upp helt och sätter mig på golvet med T. Då lugnar det sig något och jag kan ta fram min anteckningsbok för att få lite ordning på mina tankar och alla måsten. Jag VET at man kan använda telefonen till detta men i den pressade situation jag befinner mig just nu funkar inte det. Jag vill ha bläck på papper, jag vill spalta upp på MITT sätt och hänga lappen på kylskåptdörren alternativt vira den runt armen. Något måste ändras!

Att sänka ambitionsnivån….då vet jag inte hur lågt ned på min skala vi hamnar. 

Ljuspunkter: 
Frank och Edgar byggde en koja ihop och leker nu med den. Hur länge, det vet man aldrig..
Maken har lovat att jobba 75% så fort det är möjligt. Det ser jag verkligen fram emot.
Jag ska träffa en vän på lördag. Det ska bli roligt. Ingen av oss kör så antagligen får jag dricka champagne också. Två roliga saker på en dag, det är inte vanligt.
Koftan jag stickat på länge är nu klar. Den passade! två bra i en.

Kort och deppigt, jag energisparar.

Imorgon ska jag likt Modiano gräva där jag står (ingen övrig jämförelse, utom möjligen att jag tycker jag skriver samma sak hela tiden). jag ska försöka reda ut allt en gång för alla. Om att ha många barn och känna sig elektrisk. Bara det!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen