Nu rinner det till

Rådhusvin mot blekt grönt, underbart. På vägen ut mot min älsklingsö efter Gotland.

Vilken jäkla rubrik. Men den beskriver läget för just nu forsar det in positivitet i mitt liv. En enda grej gnager mig och det är den där gäckande AT-tjänsten. Det ska vi snart få besked om så spänningen är oliiidlig. Nej två saker skaver, grannens fasad också.

Å vad goda de blev!

Jag har lyckats lägga tre barn idag utan mankemang. Det tar sig. Maken jobbade sent idag igen och jag börjar tyvärr vänja mig vid detta. Trots att det kräver sin kvinna för att få ihop det. Lagade middagsköttbullarna innan lunch, utfodrade barn i tre omgångar och åt själv resterna. 
Nu sover alla och jag pustar ut. Snart kommer maken och berättar om dagens eskapader. Det är alltid lite spännande. 

Mycket är alltså på rull, hus, tomt, skriverier, butiken, nya galna projekt och så sjukgympa på det. 
Barnen är mycket oimponerade. De tycker inte om att jag gör egna saker. Det är för mycket gnäller de. Jag borde vara mer med dem och ta hand om deras tvätt mer bland annat sägs det. Jag försöker säga att jag ju GÖR allt för dem men det räcker tydligen inte. När jag försöker säga att jag har så attans lite tid att göra något för mig själv kommer den vanliga visan om att skaffar man sex barn blir det så…

Jag trodde ett tag att jag kanske skulle få 36 barnbarn. Jag ska nog vara glad om jag får sex. (Barn alltså).

Min granne är galen. Han som kaklar huset alltså. De andra är inte galna. Nu har han gjutit betongvägar runt huset och fimpat fyra och ett halvt päronträd. Ett halvt är sparat. Stympat. Det vetter mot vårt stora glasparti. Det var skönt, men fult. Kanske detta beror på att vi nu är väldigt mycket just där och stirrar på vad fan han håller på med…?
Sen står både herr och fru Granne och RÖKER där. Mitt framför näsan på oss. 
Jag känner att det blir nog olidligt att vara på den sidan framöver. Om det nu blir något mer framöver på de två balkongerna i den riktningen.

Jag har på allvar snöat in på ett hus utan en endaste granne. Mitt i ett industriområde. Med uppvuxen häck sedan förra sekelskiftet. En trädgårdsmästarvilla IGEN!! Jag har redan köpt och bott i två…. det är symptomatiskt. Jag faller för trädgårdar. 

Vi får se. Men KAKLA hus!!!???!! Olika storlek på plattorna dessutom såg jag idag. Det ser ut som ett badrum på ett Scandichotell. Min estetiska själ dör varje gång jag tittar åt det hållet. 

Imorgon blir det mycket att göra. En spaning med kompis och två småbarn samt sjukgymnastik. Fullt schema alltså. Det ska bli jobbigt (och kul).

Jag sitter faaaaast hörde jag. Men då vet man var han är iallafall…

Jag kan inte hejda mig…helst skulle jag kalla det brandgult.