Tala är silver, tiga är guld

 

 

Skärmavbild 2015-05-09 kl. 07.23.41
Jag är av den uppfattningen att alla som vet svaret är livsfarliga.

 

Det blir kort idag. Jag influsierades av fejsbook….

Har ni sett ovanstående citat av hans helighet Dalai Lama? Jag såg det för första gången för några veckor sedan. Jag har tidigare skrivit om hur mycket jag ogillar citat men att jag har några favoriter jag kör ganska hårt med och jag citerar ofta bibeln (oftast för att håna den då såklart). Jag har också skrivit om hur vi människor är väldigt benägna att göra som kända personer säger, eller helt enkelt bara följa efter den som skriker högst och oftast…Jag tänker närmast på Hitler som ju varit på tapeten i dagarna. Att tänka helt själv verkar vara det otäckaste vi vet.

Jag har ingen som helst relation till Dalai Lama, jag gillar inte heligheter, högheter och annat odemokratiskt men han är väl kanske inte den som kommer starta tredje världskriget. Men jag kan inte låta bli att såga detta citat (om det nu kommer från honom, källkoll har jag INTE tid med här mellan utryckningarna kring frukosten). För om man alltid ska vara tyst i samvaro med andra människor…då får man aldrig säga sin egen mening. Det är inte heller helt säkert att den som talar har något smart att säga. Att hålla käft och lyssna på andra är bra i vissa sammanhang, till exempel om man märker att personen i fråga är helt ute och cyklar. Då kan man lika gärna spara sin energi. Eventuellt kan man lyssna in alla knasiga argument för att till slut använda dem emot galningen. Men är personen så knasig är det osannolikt att ens argument biter ändå.

Jag har nog skrivit om en gång när jag befann mig i vårt sommarhus i Frankrike. Det dök upp en familj som min pappa bjudit in men som han glömt tala om för oss som för tillfället bodde där (tur att huset är väldigt stort) mannen var en bekants bekant och vi hade aldrig träffats. Vid en sen middag deklarerade han att alla mördare skulle avrättas. För de var födda onda. Jag ver mycket yngre så och började min argumentation med att förklara att ingen föds ond utan det är hur man blir behandlad som barn och ens erfarenheter som avgör vägen man tar i livet…Ingen respons. Jag höll på ett bra tag att förklara psykologi, det inhumana i att en stat dödar sina medborgare och försökte väcka tanken på hur det blir om man avrättar en oskyldigt dömd….Nope, ingen hemma. Så jag lade ned.

En annan befann jag mig i en grupp där vi diskuterade personligheter. Våra egna. Jag avvek från mängden och pratade mycket. MEN jag lyssnade samtidigt. I slutet av kursdagen fick de som inte sagt ETT ORD under dagen sin chans…de skulle berätta hur de hade upplevt dagen….

De tyckte inte att de hade blivit lyssnade på!?! Jag och min pratsamma kompis Boel påpekade att de inte öppnat munnen. De tyckte inte de fått en chans. Vi påpekade att det var ganska svårt att i ett rum med kanske 20 personer hela tiden läsa av de andras intentioner att tala (medan man själv pratade;)) men detta fick vi INGET gehör för av någon…

Är man en person som räds att tala i grupp, som får ångest av detta och inte vågar…ja då blir det lite svårt. Då får man jobba med detta. Jag antar att det handlar om självkänsla. Varför skulle man annars vara rädd för att säga vad man tänker på? Är man rädd att bli angripen? Varför tror man att någon ska angripa en? Eller har man inget att säga?

Jag har lärt mig att vara lite mindre pratsam, jag hatar egentligen att prata för mycket men ihop med tysta personer blir jag lite nervös….vill de inte prata med mig? Tycker de tvärt om? Anser de att jag är så galen att de måste vänta ut mig och sedan drämma till med mina egna argument?

Då och då har jag stött på patienter som inte vill berätta något. det är en läkares mardröm. I synnerhet om man arbetar inom psykiatrin. Kommer det en akut buk behöver man inte snacka så mycket, man kan se på utsidan vad som är fel (nej det kan man ju inte utan röntgenblick, men man ser på patienten att något är fel, de kan vara bleka, blodiga, medvetslösa och så kan man ju känna och klämma på folk och mäta en massa saker). Men kommer man med vanföreställningar, ångest och depression men inte vill tala…då blir det lite klurigare.

Av den senaste tidens populärvetenskapliga litteratur jag slukat har jag förstått att vi inte är så långt ifrån tankeläsning, men tills dess skulle jag önska mig att kommande patienter lossar på tungan. Jag har egentligen inga svårigheter att få folk att tala (hör och häpna) oftast börjar mina patienter att gråta och avslöjar allt (säger de). Jag gör av med osmakligt mycket pappersnäsdukar har jag märkt. Men jag uppmanar ändå alla att TALA hos doktorn. Det kan vara lösningen på alla era problem. Och vi är inte nyfikna, vi är lösningsfokuserade, så var inte rädda!

Jag tycker inte att tiga är guld, då riskerar man att bli överkörd. Har man svårt att hävda sig ihop med andra, välj annat sällskap. Handlar det om viktiga samhällsfrågor, SKRIV! Men sitter man mol tyst och bara förbannar de som talar…tough shit!

Jag misstänker också att när en person som Dalai Lama tycker att man ska hålla käft och lyssna handlar det om att HAN vill ha ut sitt budskap och sälja föreläsningar. Om alla håller mun riskerar det också att bli VÄLDIGT TYST!

Samtala är guld skulle jag vilja säga. Där har ni ett citat som ni kan klistra upp på era Facebookväggar!

 

Anna Voltaire säger: SAMTALA ÄR GULD! Och jag kan sälja föreläsningar I kid you not!

 

Här en känd tjej (jag vet inte heller här om citatet är äkta) som också har ett budskap…

 

 

Skärmavbild 2015-05-09 kl. 08.06.10

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen