 |
| Jag och tre av barnen på väg hem från dagis, jag menar förskolan!!! |
Här är bilden:
 |
| Snodd från Instagram |
Är man snygg kommer man undan med en hel del. Pruttar till exempel.
Jag har ett antal mycket vackra vänner (de är även smarta, roliga och intressanta annars skulle ja inte älska dem så mycket) som jag umgicks med flitigare förr i tiden. En av dessa var ibland lite….gasig. Jag var med vid några ”utsläpp” och automatiskt tittade folk på mig!?! Kan en ängel inte släppa väder?
Som liten ABBAist kunde jag ibland sitta där med hopprepet i hand och fundera på om Frida verkligen gick på toaletten…Eller kungen? Numera vet jag bättre. Kungen skiter ordentligt, Frida är jag fortfarande inte helt säker på.
En sak är dock klar. Alla vet ungefär var de hamnar på skalan 1-10 och kompenserar därefter. Man jobbar kanske på sin personlighet istället och blir trevlig, rolig eller kanske kufisk? Vad som helst för att väcka lite uppmärksamhet. Såklart att inte alla bryr sig om utseende men trenden verkar vara denna. Helt normal och det betyder ju inte att snygga människor är tråkiga och dumma men de har det bara liiiite enklare.
Forskning visar att korta karlar har lägre lön än sina långa kollegor. Tjocka människor har lägre lön och anställs mer sällan. Detta kanske inte är svårt att förstå då stor kroppshydda antyder ett ohälsosamt leverne och det är inte en arbetsgivare så intresserad av kanske. Inte rättvist, som så mycket annat i livet.
Men kort? Det bryr ju inte ens polisen eller brandkåren sig om längre…
Att få jobb i butik kräver ofta att man är representabel, iallafall på fina gatan. I min bransch, läkeriet menar jag då, verkar det inte längre spela så stor roll hur man ser ut. Som jag skrivit om tidigare (tror jag) hade den trevligaste läkaren jag stött på (vid sidan av mina läkarvänner) blått och grönt hår omväxlande..
Helst ska man vara man, snygg, lång och vältränad. (eventuellt barnlös också?) Jag känner att jag är direkta motpolen till en åtråvärd anställd. Tur man har en sideline.
Jag har emellertid ett motexempel till min egen tes. En kursare på läkarlingen dök en vacker dag upp i brunt hår. Hon var vanligen blondin. Hon förklarade att hon fått nog av att bli betraktad så som mindre vetande på grund av att hon var en snygg blondin. Tänka sig! Man kanske ska vara glad över sitt mörka hår? Man kan undra om detta bara gäller kvinnor som är snygga?
Min mormor brukade säga att allt klär en skönhet och att man var vackrast när det skymmer. Väldigt sant.
Jag har en förkärlek till tydliga karaktärsdrag. Jag gillar folk med ett personligt uttryck. De modeller som figurerar nu på omslagen kan jag inte skilja åt. Jag tycker alla ser likadana ut. Det var enklare förr. Då fanns Naomi, Cindy, Linda, Emma, Ines och Helena. Alla såg väldigt olika ut och hade karaktär. dessutom älskade jag Ingrid Bergmans dotter Isabella, hon var till och med lite kurvig!
Nu för tiden bryr jag mig inte så mycket om hur jag ser ut, jag gillar ju inte de extra kilona precis men de kan jag få bort om jag bara anstränger mig och jag är född optimist.
Det var mycket värre förr, under gymnasietiden, då undvek jag till och med speglar. Jag var nog bara nöjd med håret och vaderna egentligen och eventuellt öron och ögonfärg. Allt annat var skit. Tur att tiden går och att man slutar tänka att utseende är allt. Mina döttrar är inne i den perioden just nu tror jag och jag hoppas att de klarar det bättre än jag.
 |
| Lite skev, lite grå, och för stor snok men jag är skitbra på att simma och sy! |
Så, det blev en kombinerad gnäll/sour grapes blogg idag…Vad trist! Jag borde kanske skrivit om mitt nätverksberoende istället. Det gör jag nästa gång!
Tills dess kom ihåg: allt blir bättre med tiden (framförallt rött vin av god kvalitet), du kan alltid kompensera med ett hjärtligt sätt och en vinnande personlighet och om inget av detta fungerar gå inte ut förrän det skymmer!!!!
Jag läser inte andras bloggar men har vimsat runt lite för att kolla hur andra gör. Jag kollade såklart upp Blondinbella, jag har ingen åsikt i fallet annat än att jag vet att hon rip-offat en annan känd bloggerskas inledande ord i sin gaviditetsbok, Sådant är ju lite tveksamt, men iallafall, hon har ett videoinlägg där hon pratar om sin acne. Hon sminkar av sig inför kameran. I was blown away! Jättemodigt, jag hade ALDRIG gjort det när jag var i 20-års åldern, ALDRIG. Hon avslutade med att säga att livet artat sig bra ändå. Hon har en man som älskar henne och barn, något hon inte hade vågat hoppas på i sina värsta stunder kanske.
Det är nog nyttigt för unga människor med acne att höra och se. De är på gruppnivå nämligen mer deprimerade än genomsnittsmänniskan. Det beror alldeles säkert på deras hudproblem.
Jo jag måste klämma in ett radiotips också! Allvarligt Talat med Lena Andersson (sändes 4/8). Hon är fenomenal. Svarar på obetalbara lyssnarfrågor som till exempel, olika frukostars status…!?!
Vad rör sig i huvudet på folk egentligen? Men hon är klockren och jag undrar hur mycket tid hon lägger ned på att reda ut detta med frukostkultur. Förhoppningsvis hon har väldigt roligt när hon gör det. Man kan ana en viss knastertorr humor i hennes resonemang. Som jag älskar och avundas den kvinnan! Go Lena!
#avundsjuk #fulmenkul #karaktär #allvarligttalat #P1 #LenaAndersson #acne #blondinbella #industrispionage