Så här såg det ut i tidningen…
Besöket hos sjukgymnasten var inte upplyftande. Jag träffade på två kvinnor, den ena en bekant till min mor som jag träffat som liten. Den andra var deras ryggspecialist. Ganska snart börjar det lukta diskbråck. Eller något ännu värre spondylolistes (att kotorna glider av sig själva). Extra tråkigt att höra när man är läkare och faktiskt vet vad detta kan innebära. Hon klämmer, masserar och drar. Jag grimarserar, håller andan, spjärnar emot och nästan skrattar för det gör så löjligt ont. Lilla dottern som jag har i släptåg charmerar personalen och är ytterst skötsam, som vanligt.
Diskussion om MR, korsett på och två återbesökstider nästa vecka. Det känns som en massiv insats och det är precis vad jag behöver antagligen. Jag stapplar iväg, stödd av vagnen och känner mig till en början hoppfull. Nu jävlar i min låda ska det bli ändring. Jag ringer mamma på vägen hem, maken får sms för hans nya jobb medger ej vidare mycket kommuniktion. Jag anländer hemma och beslutar mig återigen för att hålla en mycket låg profil vad gäller markservice. Vi talar nu lägstanivå, dvs mat, tvätt inget mer.
Maken har sedan tvättoperationen avblåstes beslutat sig ta golvansvaret. Till dags dato har detta ej påbörjats. Jag gjorde en räd innan vi reste för jag vägrade komma hem till ett hus i kaos. Nu är kaoset åter ett faktum.
Jag har en käpphäst när det gäller resande. Travelling light, packa upp allt vid ankomst till destinationen och vid hemkomst packas allt upp för tvätt och insortering. Jag har utfört detta vad gäller mina ägodelar och barnens, de under fem år. Makens kläder är urpackade (av mig) och lagda i en hög för vidare sortering till tvätt respektive garderob. Detta brukar vanligtvis resultera i att han ur denna hög plockar det han behöver (efter att han frågat mig om det är rent!?!) och sedan långsamt reducerar högen. Mycket otillfredställande! Dessutom verkar han ej ha förstått konceptet garderob. Han har en mer holistisk syn på detta, nämligen att allt är en garderob. Jag har försökt vara lingvistisk angående detta och härleda ordet från franskan, Garde de robe…Skydda kläderna! Asenkelt!
Så här ser det inte ut i garderoben, den är nästan tom…
Men det har gått honom förbi. Han tycker easy access är ett bättre koncept tydligen. Kläder ska finnas nära till hands, överallt. Otroligt enerverande och stökigt. I en pågående renovering med tillhörande kaos är inte mer skit på stolar, golv och bord det jag behöver mest av allt. Jag är dessutom hemma 95% av min vakna tid och irritationen blir då maximal.
Men jag har nu ytterligare en anledning att låta bli att bli utnyttjad, jag har dokumenterat ont i ryggen. Under kvällen frågade han inte en gång hur jag mådde. Kanske på grund av att jag skrivit ett sms om eventuella diagnoser…
Vad jag skulle behöva är antagligen en au pair. En person som går vid min sida och under min ledning utför det jag anser behövs. Med bävan tänker jag på hur sjutton det ska bli när ävan jag börjar jobba…
Sjukgymnasten föreslog lilla RUT…men jag förklarade att en mammapeng baserat på lägsta listlön för underläkare, ca 27000 kronor i kombination med makens lärlingslön på 15000 kronor inte medgav extravagansen av att anställa någon som kostar 500 kronor i timmen. Jag måste jobba två timmar som läkare för att ha råd med en städerska i en timme. Bättre att inte jobba och städa själv, om man kunde. Att sjukskriva mig och låta maken ta barnen bli ännu värre ekonomiskt för 80% av hans superlåga lön och sen skatt på det, ja ni fattar själva då måste jag sälja en njure, eller två!!
Men jag e inte bitter…Jag är utmattad. Bitterhet är för losers! Jag är mer sarkastisk och vass.
Jag har ju utlovat att, steg för steg, i takt med att han och barnen inte tar sitt ansvar här hemma, övergå till vegetarisk kost. På söndag kickar en matkasse igång, vi får se om livet blir enklare då. Jag ska utvärdera detta. Matkräsen som jag är kan det nog bli intressant. Jag har redan fått menyn och sett att tofu ingår denna vecka, något jag aldrig tillagat och heller aldrig gillat så mycket. Vi får se!
Redan på onsdagen började veggoköret. Igår slog jag till med Tomates millefeuille. Maken undrade om det var en förrätt, Inez undrade hur man skulle angripa den (franska köket är lite bortkastat på dem känner jag men jag framhärdar). Det var inte succé sammanfattningsvis. Jag åt, gillade det och blev mätt. Maken åt extra senare på kvällen, kvarg, värdigt vilken kroppsbyggare som helst. Jag vet inte om jag ska tolka det som en protest eller att han åt så lite han kunde för att det var äckligt…
Min strategi är klar. Jag kommer fortsätta laga mat jag själv vill äta, har man synpunkter kan man snacka med dammsugaren, diskmaskinen eller möjligen gräsklipparen.
Ikväll är vi bortbjudna, en ynnest när man är stor familj för inbjudningarna duggar inte precis tätt när man har sex barn. Fast paret vi ska till har själv fyra barn så de vet vad som krävs och att det faktiskt inte alls är så svårt som det låter. Barnen sköter sig oftast väldigt bra själva när de är fler! Som på dagis, de äldre tar hand om de yngre och så vidare. Fast nu tog jag ut allt gott i förväg så kanske allt skiter sig totalt!?!
Nåväl. Vi får se hur lång tid det tar för maken att fatta galoppen, och hur hungrig han ska behöva bli för att börja städa.
Här kommer iallafall receptet på tomaterna som utlovat på facebook, lite modifierat från Elle à table.
Tomates millefeuille
2 tomater per person
1 påse mozzarella per person
1 liten aubergine räcker till tre ca. De ska inte vara för tjocka för då hamnar de utanför tomaten
Olivolja
Kyndel/oregano
1 klyfta vitlök per tre personer
2 paket ekologisk bacon
Förvärm ugnen till 200 grader. Skiva tomater och auberginen i centimetertjocka skivor. Marinera dem i olivolja, oregano och den krossade vitlöken. Stek dem sedan på grilljärn för syns skull tills de är mjuka. Knaperstek baconen. I en djup ungsform häller du den överblivna oljan. Ställ näst understa tomatskivan i formen, lägg på aubergine, bacon och mozzarella, gör samma procedur en gång till. Avsluta med tomatlocket. Skjuts in i ugnen i 10-15 minuter! Servera med grönsallad och bröd.
 |
| Strax innan ugnen |
Precis när jag skrev detta ringde brorsan och önskade att jag skulle ta hand om hans sons hockeyskola….detta skulle totalt pajja hela planen med vila, matlagning, tvätt och en sista lugn dag för lilla Tylla och min rygg. Jag tackade nej och bad om ursäkt många gånger men jag måste säga nej emellanåt och till alla bråkstakar i närområdet vill jag bara säga ”sluta sätta eld på skolor och gör något vettigt istället så att min bror slipper släcka alla satans bränder hela tiden”
#nej #vegetariskt #optimist #diskbråck #ontsomfan #tomaterärocksåmat #dammsugning