Pappa köpte en Volvo P1800 ES i ljusblå metallic och babyblå skinnklädsel hösten 1973. Direkt från fabrik med överväxel som gjorde att den toppade på 224km/h istället för 180. Den gjorde 0-100 på 10,1 sekund. Priset för detta var 38000 kronor. Vi kallade den Volvosporten, den vackraste bil jag vet. ES står för Estate och Sport. Alltså en sportkombi.
Simon Templar gjorde bilen världsberömd när han körde omkring i sin vita sedan med registreringsnummer ST1. Helgonet alltså. Men jag har alltid tyckt att kombin är snyggare. Kanske för att vi hade en sådan men jag tror det beror på bakrutan. Den är så smäcker och jag älskar att den inte har någon ram, bara glas. De smala kromade detaljerna, och den raka modellen som ändå har mjuka former, lite vingar nästan, som en 50-tals flirt, ÅH!
Jag minns att jag satt där bak och kisade med ögonen mot vägbelysningen. Jag vickade lite på huvudet och då verkade det som om alla stjärnor på himlen blinkade mot mig. För så fantastiskt var det att åka i den bilen. Att bli avsläppt vid skolan och känna att wow, jag är väldigt speciell. Otroligt ytligt inser jag nu när jag blivit äldre, för jag var ju speciell ändå. Med eller utan övervacker svensk sportbil.
Mamma och bilen i en Tysk stad någon gång i slutet av 70-talet. Jag kan se den svarta svansen på min Snobben sticka upp. Jag älskade den hunden! Vi reste runt mycket i den bilen.
Min pappa var vid denna tid DJ på Club Malmen på Södermalm. Där hängde kronprinsen ofta. Det var ett hett ställe vid sidan av Alexandra Charles disco som jag tror hette Cecil, eller möjligen Alexandras. En sen kväll när pappa skulle ta sig hem till förorten får han frågan om han mot väldigt mycket pengar kan tänka sig att köra hem en trött ung man på taket av sin bil…
Hade det varit någon annan hade säkert inte pappa bangat men just denna person fanns det anledning att vara extra försiktig med. Det hade sett dåligt ut om han hade halkat av taket på slottsbacken om jag säger så. Han fick för övrigt en egen sedan och blev hedersmedlem i Svenska P1800 klubben så han fick sitt lystmäte ändå tillslut.
Det fanns dock några nackdelar med denna bil. Sätena där bak var stenhårda, vackra men stenhårda. Mellan dem en kulle som var omöjlig att sitta på. En utpräglad familjesportbil. En lysande idé! Därtill var den extremt låg och jag kunde med nöd och näppe titta över kanten och ut genom fönstret. Det var kanske därför jag mest tittade uppåt, mot stjärnorna?
Kvinnan som ensam rattade vrålåket hela vägen till Spanien med två småbarn…jag vet rökat går bort men det var andra tider…
Jag och mamma var på väg över Essingeleden till min mormor i Hagsätra en vacker dag. Hon passade mig ofta då dagis var en bristvara på sjuttiotalet och mormor var hemmafru. I höjd med Stora Essingen blir vi omkörda av en lastbil med kran och stor hängande karbinhake. Han ser inte oss, sannolikt för att bilen befann sig långt under de enorma däcken och vi blev prejade. Den dinglande järnkroken smackar till vår bil, lossnar och far in i baksätet på vänster sida varifrån jag just rest mig för att byta sida. Änglavakt. Hade mamma varit en trygghetsnarkoman, som jag, hade jag dött på fläcken. Men jag satt inte fastspänd eller möjligen gjorde jag det och spände loss mig sekunden innan bilen blev till mos.
Mamma blev chockad, jag fortsatte sjunga ”här kommer Pippi Långstrump” för full hals. Lastbilen smet, eller så märkte han inget av det inträffade.
Bilen reparerades och långt efteråt hittades glassplitter så fort den städades. Jag har länge närt en dröm om att köpa tillbaka en sådan bil till pappa, hans stolthet. Vår gick på export till USA där den hade rönt stora försäljningsframgångar. Men jag har inte haft råd än. Kring 70000 kronor får man hosta upp för en Volvo sport nu, oklart i vilket skick.
En bild till på eländet.
Året efter att bilen inhandlats skulle jag, mamma och lillebror bila till Spanien. Pappa flög. I Barcelona släppte min mamma lite lätt på kopplingen och vips stötte hon aldrig så lätt till en stor fet BMW i baken. Inte en skråma syntes men några månader senare kom ett skadeståndskrav på 35000 kr. Det betalades aldrig, den skadan fanns inte.
Hon skyndade sig ur den katalanska staden med siktet inställt på Altea. Det skymde men vid hotellet där hon skulle stanna såg det otäckt ut. Mycket lastbilar, karlar och stök gjorde att och hon, den unga blondinen i sportbil med två småbarn, valde att fortsätta köra. I högsta fart fortsatte resan söderut, hon var trött ochoch bensinen höll på att ta slut. Med andan i halsen kom hon och vi fram sent på natten, den sista kilometern rullade bilen på ångorna.