Sommar i P1, Simon Kyaga

En tårta jag svängde ihop med enkla medel, väldigt kreativt!

Valde med omsorg ut vilka jag ville lyssna på. Simon Kyaga blev en av dem. I förväg hade jag en känsla av att hans program skulle intressera mig. Jag blev dock inte riktigt intresserad förrän jag kände mig personligt berörd.   
Han talade om en Nobelpristagare som öppet erkände att han inte var smartast bara mest enträgen, där började jag lyssna på allvar. Sådan känner jag mig, som en blivande Nobelpristagare…väldigt grandiost. Om jag bara fick vara i fred tillräckligt länge för att få ihop en tes!
Nej men allvarligt talat det var mer typen av person jag kände igen mig i. Jag ger mig inte. Jag fullföljer, avslutar och syr ihop. Jag kan dessutom hålla lågan brinnande länge. Även om jag ibland lägger ett projekt på is kan jag sätta igång igen med oförminskad kraft. Kanske beror detta på att jag noga väljer vad jag vill syssla med. 

Han talade också om att framstående personer oftare än mindre framstående inte gör skillnad på arbete och fritid. Det gäller ju i princip hela min familj. Både mamma och pappa, även brorsan på sitt sätt, lever tätt ihop med sina yrken. När jag var liten hade vi provrör med urin i frysen bland annat. Mindre sårskador fixades på köksbordet och man drog sig inte för att rycka ut mitt i middagen när grannarna behövde hjälp både med HLR, inläggning eller skjuts till sjukhuset.

Jag blir nöjd av hans slutsatser och känner att jag har framtiden för mig trots allt!!!!

På läkarutbildningen tyckte jag väldigt ofta att man förespråkade distans till sitt jobb, att inte ta hem det och gnagas upp av allt olyckligt. Jag tycker tvärt om att det är bra att ”ta med sig patienterna hem”, det gör mig inte besvärad, jag tänker på dem lite då och då för att de är viktiga, deras öden och välmående är ju faktiskt delvis en del av mig när de anförtror sig. Jag upplever det inte alls besvärande att hälsa på patienter utanför jobbet och småsnacka lite. Självklart om patienten själv tar första steget.  Jag har aldrig tyckt att det är obekvämt och om jag skulle göra det skulle jag be dem boka en tid; för då kan patienter få vara hur besvärliga de vill. 

Jag hade nog trott att sommarprogrammet  skulle handla om flow men det blev mer av psykisk sjukdom i kombination med kreativitet. Tydligen ska psykiskt sjuka vara mer kreativa än andra….Jahaja.

Jag fick mersmak och lyssnade på Sofia Helin. Också psykanknytning helt oväntat, jag läste inte innehållsdeklarationen…suicidal farmor och så blir man skådis…Fan alla fördomar bekräftas på mindre än sju minuter.

Depression och svårmod. Mörker, alkoholism och sen till på köpet laestadianer..Jag funderar på att stänga av men fortsätter i brist på annat att göra.

Hon utforskar sig själv och då känner jag igen mig igen. Hon gick i otaliga terapier, jag teraperar mig själv (via bloggen här bland annat). Även om jag inte lider av någon sjukdom i det berörda organet så är jag intresserad av att förstå mig själv och utvecklas.
Om något otrevligt händer mig som gör mig ledsen till exempel, är min första impuls att ”glömma” det hela. Det har jag börjat motarbeta. Jag konfronterar det jag tycker är obehagligt istället. Inte konservera, fermentera och skapa ett monster. Vädra ut, förbättra och växa. Det är min nya melodi. Jag är väldigt nöjd med den strategin. Ärlighet det är viktigt, det viktigaste av allt förutom att älska sina barn. Man ska prata av sig helt enkelt. Med en bra vän och sen inte överlasta dem så de blir uttröttade!

Det är bra att psykisk sjukdom avstigmatiseras. Det är bra att alla ADHD-drabbade får hjälp. Det är bra att alla alkoholister blir nyktra och istället får behandling för sin depression/ångest/sociala fobi. Synd bara att inte psykvården räcker till, för det gör den inte. Det skulle utan problem kunna finnas dubbelt så många psykiatriker. Eller så kunde man utöka den internetbaserade psykiatrin, för det visar sig genom forskning att doktorn faktiskt kan vara ett hinder i läkandeprocessen(!) och ett tio veckor långt dataprogram kan hjälpa bättre! Häpp!
Detta gäller enklare tillstånd såklart,  allvarliga fall måste man nog även framöver tyvärr in på sjukhuset och vända då och då. Men långa terapier liggandes på soffan, den tiden är tack och lov snart helt över!

Ni kanske undrar hur det går med min egen psykiska hälsa (läs kampen för att få ett hanterligt hushållsarbete). Nya förslag på vilket område som maken vill ha lyser med sin frånvaro. Jag börjar tro att han har en plan…Rätt var det är kommer väl ett dekret om att han ansvarar för att huset ej ruckas ur sitt läge, att solen fortsätter gå upp i öster och att han håller luftfuktigheten i krypgrunden på en acceptabel nivå. Kampen fortsätter och jag håller fortfarande på med efterdyningarna från hans tvättsession. Nu ska jag ta tag i verkligheten här, ensam med fem barn och ett eget hushålle att sköta!

#back #to #zero #nya #tag #outtröttlig #kreativitet #slav #psykiatri #terapi

För er som hänger med, ni vet ju redan att han utset sitt nya arbetsområde: dammsugning. Jag skriver ibland inlägg i förväg och ibland får jag en impuls att skrika ut mitt budskap utan delay så därför blir det lite hopp i kronologin!

Bara så ni vet!;)