Tid, värdefullare än guld

Gropar i rumpan på ett bra sätt. Iförd brorsornas tröja och min hatt från 1900-talet.

Hej! Välkomna till dagens moralkaka. Skriven av en som antagligen sitter i ett glashus. 

Idag sa min man något väldigt roligt (han är ofta väldigt rolig, det är därför jag orkar med ett och annat…). Det började nog med att jag ondgjorde mig över krimskrams och krusiduller eller något och avslutade mitt anförande med ”less is more”. Han sa då blixtsnabbt ”less is for the poor”. Ja ni förstår, surt sa räven och så där…

Detta ihop med en konversation med 13-åriga dottern Alva gjorde att det lossnade lite här i bloggandet. Ni kanske tycker att det var helt löst innan. 

Jag har en viss oro över att ämnen och uppslag ska ta slut. Det är inte så sannolikt om jag känner mig själv rätt. Men iallafall,  jag är lite orolig att inte hålla måttet, alltid. Så ibland när jag snappat upp något som jag tycker hänger ihop med något annat, skönjer ett mönster; då läggs det på jäsning. En del ämnen är för bra för att bara spotta ur sin analys över, de måste gona till sig och helst ha en fin och klurig lösning med knorr i slutet. Jag ska nu göra mitt bästa för att åstadkomma just detta. (jag känner mig lite som Spanarna i P1 som måste lägga fram tre bevis).

För ganska så länge sedan i början av Greklands ekonomiska kris hörde jag på radion att välutbildade människor flyttade ut från stan till landet. De köpte eller tog över gårdar och började odla. För att överleva. Och jag blev glad. Det unga paret berättade om livskvalitet, tid med barnen och att det enkla livet gjorde dem friare. Jag blev ännu gladare. (Jag är alltså inte glad över den ekonomiska krisen nota bene!)

Jag känner några högutbildade kvinnor som helst av allt inte vill jobba just nu under småbarnstiden utan bara önskar att de orkade vara med sina barn….Några av dem upplever sig illa sedda på grund av detta. De ska vara jämställda. Jag lägger ingen värdering alls i detta. Jag struntar också i ganska hög grad i vad folk tycker om mina val i livet. Min egen önskan är att vara hemmafru ett tag. Att ha sex barn och klara det med heltidsarbete….det verkar vara väldigt ansträngande. 

Min ekonomiska situation är dock denna att jag måste arbeta. För att bo i ett hus stort nog för oss, för att kunna ha en bil som inte bara är ett bekymmer och för att barnen ska kunna idrotta och resa. Om jag bodde på en lite ort långt bort där husen kostar under en miljon skulle jag kanske inte behöva arbeta så mycket. Sålde vi vårt monsterhus och drog till tjottahejti tror till och med att vi skulle få slantar över när vi betalat alla våra lån. Jag kunde ha de där hönsen, odla mer av vår mat och alltså kunna leva ÄNNU billigare och göra jorden en tjänst.

Imorgon reser min 13-åring till Göteborg för att spela fotboll. Hon skulle hämta en filt hos mina föräldrar och jag hade lovat skjutsa. I bilen kom vi in i en diskussion om pengar. Hon hade köpt ett pennställ för 100 kronor, fyllt med saker som vi redan har. Jag, och hennes far, hade synpunkter på detta för vi är båda sparsamma. Hon förstod inte detta. Jag förklarade igen, vi har redan pennor, sudd, pennställ, linjaler, gradskivor och gem och för övrigt blir jag galen på alla grejer som släpas hem nu när vi står inför en flytt!
Sen lade jag till att hundra kronor, det motsvarar cirka 30 minuters arbete för mig. ”Men du behövde inte betala” och där dog det. 
Jag orkade inte säga att även hennes pappa hade fått arbeta in just dessa 100 kronor och att det inte var vem som betalat som var själva poängen.
”Jag har egna pengar ” får jag också höra titt som tätt.
-Var jobbar du då? Tystnad och mördande blick ibland men oftast verbala smällar… Det är pengar från far- och morföräldrar, månadspeng etc. 
Kanske det är så det ska vara med barn, de ska leva i en bubbla tills första elräkningen kommer och sen bara kommer och kommer..

Jag brukar använda tid och resor för att illustrera pengar. Jag gillar det för 100 kronor hit och dit kanske inte märks så tydligt; men alla dessa utgifter blir snabbt en charter till Grekland. Och då lyssnar barnen lite bättre, för dit vill de gärna åka.

Äldsta dottern har nyss beslutat att åka till USA nästa sommar. Det kommer kosta en himla massa pengar. Hon vill även ta körkort. Hon har öppnat sparkonto och allt! Nu önskar hon sig bara pengar av alla. Vi får se hur det går och om hon slutar köpa totalt onödiga svindyra granolas…

Jag gillar att snåla, det går hand i hand med att inte överutnyttja jordens resurser. Om man har en väska så använder man den tills den faller i bitar, man kanske till och med lämnar in den på lagning!?! Man köper inte 100 kulspetspennor på Clas Ohlsson bara för att det är superbilligt utan man letar fram de 50 man redan har hemma i alla vrår. 

Jag är också snål med min tid. Tid ÄR pengar här hemma när det finns så satans lite av det. När det krisat totalt här har jag fått ta in städhjälp och då märks det vad en timme är värd. Att man ska behöva jobba hårdare för att ha råd med att någon går hemma hos en och städar….jag funderar ofta på det. 

Jag har egentligen inga problem med att städa. Jag gillar det. Jag känner att jag gör något bra, jag får det som jag vill här hemma och att arbeta med kroppen tilltalar mig det gör mig lugn och jag kan tänka. Problemen med städning uppstår är när man inte har tiden med det. 

Jag hörde i veckan om en studie kring hur människor fungerar när de inte har någonting att göra. Jag tänkte först att det var en studie jag skulle anmäla mig till. Sitta instängd i ett litet rum på obestämd tid och inte utföra någonting. Jag såg framför mig hur jag skulle få tänka klart alla otänkta tankar och bara ha det skönt.
Forskaren beskrev att folk stängdes in instruerade att bara sitta; men det fanns en knapp i rummet. En knapp som man kunde trycka på och få en ganska smärtsam elektrisk stöt…
75% av männen tryckte, 25% av kvinnorna. Han drog slutsatsen att vi är nyfikna…jag tänkte karlar är ju dumma i huvudet! Vi föredrar alltså att ha ont istället för att ingenting alls händer!!!
Fast det bevisar en tes jag haft. Vi är inte gjorda för att sitta sysslolösa, vi dör av det. Jag tror att det egentligen inte spelar så stor roll vad man gör om man har ett rikt inre liv, huvudsaken är att man gör något!

Så vad blir summan av kardemumman här…..Jag hade tänkt downsize ger mer tid till det viktiga i livet, det ger mening och tillfredställelse. Man kan leva utan mycket pengar och ändå ha ett förträffligt liv. Att skala bort de där totalt värdelösa småprylarna som gör att du måste jobba mer och avstå det du hellre vill göra med din tid….Hänger det ihop eller??? Sen kanske jag vill påminna om handarbete också på en gång. Det är nyttigt för människor, att ha någonting för hand!

#aningenförvirradspaning #jobba #tid #downsize #självhushåll #snåla #slöjd


2 svar på “Tid, värdefullare än guld

  1. Fin Bild, vi återbrukar just nu (senast i dag) den lilla damens kläder! Känner mig lite träffad av stycke 5. Ska sluta skämmas och njuta av kottarna i stället 😉
    Kram Y

  2. Härligt när saker får ett andra liv! Köpte just en förtjusande liten body i vitt med rosett och inbygd ”kjol” i tunnaste bomull som jag tror damen kommer passa i om några kilo…Och det var inte dig i första hand jag tänkte på men vi kan väl vara hemafruar ihop?!?
    Kram tebax!

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen