Jag säljer mig själv. Det handlar om SEX!

För att fira att jag nu fått 5000 sidvisningar av mina inlägg ska jag skriva om sex. Massor med sex och jag antar att många surfade in här på grund av detta….? 

Surprise! Det blir inget sex för jag är pryd. Men jag är prostituerad som min vän Eva skulle säga. Jag gjorde detta för att locka till mig fler läsare och enligt alla undersökningar är det sex som säljer mest av allt. 
Sex barn säljer OK men jag har större ambitioner;) Jag vill att ALLA ska läsa vad jag skriver, och hålla med. Iallafall tycka att jag är väldigt underhållande och fortsätta läsa och sprida the word. 
Jag och Eva har båda insett att om man ska sälja måste man ”prostituera sig” lite. Det betyder väl att man gör saker som man egentligen inte känner sig helt bekväm med. Marknadsföring kallar andra det. Jag är urdålig på att marknadsföra mig. Jag tycker att det är ganska kul att ställa ut på mässor men det är lite krångligt att sälja in sin produkt. Svårt att motivera varför man ska köpa just min grej. Sina egna alster är ju som ens barn, då blir man sårbar. Det är mycket lättare att sälja in andras grejer. 

Nu när jag skriver detta känner jag mig hemskt ärlig och svensk. Svensk av den anledningen att det är lite fult att ha ambitioner, iallafall att vara öppen och ärlig med dem. Dessutom blir det ju skämsmössa på om man inte lyckas. Jag är inte så rädd av mig och anser att motgångar oftast är lärorika. Det gäller bara att ha en sund inställning till sig själv så man inte går under om man får ta för mycket skit. Ibland är det ju den som kastar skiten det är fel på…

Men tillbaka till sexet kanske, för lite sex blir det allt om än utan sex…Hur många gånger har jag sagt sex nu??







Jag ogillar sexighet, sådan sexighet när det gäller annat än just sexighet. Jag tycker inte att bilar är sexiga, inte heller partier, eller andra döda ting. Möjligen kan kläder och dofter vara sexigt men det beror ju oftast på hur de bärs. Om en självsäker och härlig person bär vackra välskräddade kläder och doftar spännande kan ju det vara sexigt. 

Jag är en kritiskt lagd person om någon missat det. Jag har framförallt mycket åsikter om kläder och hur de bärs upp. Det beror nog på min faibless för mode, tyger och sömnadskonst. Mina egna kläder väljer jag beroende på om de passar min kropp. Därefter efter färg och såklart efter plånbok. På så sätt har jag burit mig åt sedan övre tonåren. Detta (i kombination med att jag i stort sett har samma storlek som då) gör att jag har en himla massa jättegamla kläder som jag fortfarande bär och känner mig nöjd i. 
Tricket är att veta sina behov, sina svaga och starka sidor vad gäller kroppen och att ha en uttalad egen stil. Detta har man hört miljarders gånger. Icke desto mindre sant. Jag har en väldigt stabil smak och är ganska petig med klädernas kvalitet och håller mig till ett fåtal färger. Jag är väl en jeanstjej framförallt för det är praktiskt men när jag blir stor ska jag ha klänning nästan hela tiden, och klackar! När det är fest spårar jag dock ur och går all in. Livet vore tråkigare annars.

Min kropp. Jag har snygga ben (har jag hört) och bred (simning gör det med en..) men snygg rygg (tycker maken), stor rumpa, små tuttar. Så jag passar i princip inte i några kläder alls. Linningen i byxor blir för vid, skjortor för trånga och jag fyller inte ut klänningar i bysten…Så kjol till knät blir bra, ganska hög midja så sexgraviditetsmagen trycks på plats, lagom urringad tröja eller båthals funkar eller halterneck.
Jag har väldigt svårt att hitta byxor som passar, gör jag det köper jag flera av samma sort. Filippa K och Wera funkar bra. Skjortor går nästan inte, jag är för bred över ryggen; dessutom har jag rationaliserat bort strykning. 
Klänningar passar mig, det är ett praktiskt plagg som bara kräver ett par snygga strumpbyxor när det är kyligt, och rakade ben när det är varmt.

Drömmen vore att ha skräddarsydda kläder varje dag. Då skulle ni få se på grejer! Livet är för kort för fula kläder egentligen.
Jag har några favoritmärken. Day, Filippa K, MQs Stockholmsserie och Wera på Åhléns bland annat. 

Jag är en textilnörd. Formligen älskar tyger. Fast bara naturmaterial. Polyester och annat går bort. Jag gillar inte att ha plast på kroppen och i de kläder jag gör finns i princip inga konstigheter. Ibland måste lite stretch i för rörlighetens skull men helst inte.

Stilpanik

När sommaren kommer dyker korta och genomskinliga kläder upp. Båda dessa kategorier är svårburna. Kort begränsar ens rörlighet och att visa allt är kanske inte alltid bästa sättet att framhäva sig; framförallt om bäraren av det korta är besvärad av det och hela tiden drar ned eller upp plagget. Då ser man obekväm ut och det är inte sexigt hur mycket hud man än visar, tycker jag.
Samma med genomskinligt. Det kräver snyggt under både vad gäller kropp och underkläder. 
Däremot störs jag till exempel inte av badkläder. För på stranden är ju bikini eller badbyxor helt adekvat klädsel, om man inte råkar befinna sig på en strand i Kerala (där badar lokalbefolkningen ju i kläderna i den mån man kan kalla det att bada). Att kläder sitter snyggt har en avgörande betydelse tycker jag. Inte för trångt, bylsigt, kort eller långt. 

Genomskinligt på rätt sätt! (bilden är snodd, jag minns inte var)

Jag gillar enkelt, enkelt och enkelt. Då går också lättare att kombinera de olika plaggen med varandra. Spets och utsmyckning på kläder går bort för min del, jag är inte romantiskt lagd och onödigheter i alla former (volanger, spets, knyt mm mm) ogillas av fru Voltaire. Däremot gillar jag sömnadsdetaljer som stråveck, draperingar och snygga knappar på rätt ställe, dvs där de ska knäppa ihop något. Slips och fluga är också en passion, som jag aldrig någonsin burit 
men ändå!

Bild från bloggen the dress I made, älskar färgen och vecken.

All in…

Min senaste bröllopsklänning är en total motsägelse till allt ovan.  Första gången jag gifte mig sydde jag min egen klänning i empirestil. Jag var gravid och detta var en lämplig modell då. Den hade ett liv i guldbrokad och kjolen var i blankt champagnefärgat tungt siden. Ryggen full av klädda små knappar. Hu vad läskigt att sy den. Skorna var gamla och fick guldfärg ur sprayflaska. Budget var ledordet då. Fast det blev också bra.

Jag är som tidigare nämnt en älskare av extravagans när rätt tillfälle ges och höjden av lycka för mig vore att få gå på Nobelfesten och ta i från tårna…..jag tänker fjädrar, spets och galet hår med fåglar i…vad tror ni? Men stillsamt decolletage såklart!

Var var jag? Jo min bröllopsklänning. Den syddes av en kvinna som tidigare gjort scenkläder på Dramaten och den blev helt underbar. Jag fick precis som jag ville och var jättenöjd. 
Att gifta sig för andra gången som fembarnsmamma gjorde att jag valde bort vitt, been there, done that. Det är dessutom en väldigt opraktisk färg som gör att klänningen blir engångs = oekonomiskt.
Jag hade en tydlig bild av hela bröllopet och det skulle vara karneval från början till slut. Jag ordnade med eldslukare, såpbubblemaskin och bästa bandet på norra halvklotet och min sångfågel Inez sjöng med dem! Vad händer? Det regnar! Dessutom är det för ljust i augusti för att riktigt uppskatta eldslukeri. Fast det blev bra ändå och dagis gillar såpbubbelmaskinen som aldrig användes.

Ett turkost sidentyg, guldspets, brunt sammetsband, ärmlöst, djup skärning i ryggen och plisserat sprund fick det bli. Mina tre döttrar fick kläder i samma siden men i olika härliga färger. Maken däremot fick ha vitt i slipsen för han var ju ogift innan. Mycket färg var det och inga restriktioner alls för gästerna, man ska komma som man vill tycker jag då känner man sig avspänd. 
Vi gifte oss i en fantastisk miljö på Görvälns slott och efteråt fick vi så mycket glada tillrop om festen. Min kompis Anna sa att det var hårhundrades fest. Jag är benägen att hålla med! Dansade till klockan tre gjorde jag iallafall medans gästerna åt korv med Skagenröra…

Nästa sommar blir det två bröllop i rad och då jäklar i min låda ska jag vara i fin form och jag hoppas hoppas att jag kan få min vän och kollega Ola att göra en makalös skapelse till mig då. Ena festen tar jag nog på mig min bröllopsklänning men två gånger i rad känns inte bra. 

Bilder från Albert & Victoria museum i London som jag och äldsta dottern såg 2012 när vi firade hennes 15-års dag. Den röda klänningen och svarta capen hade jag gärna ägt. Det var några av mina käpphästar vad gäller kläder, stil och passform. Ni som känner mig vet ju att jag inte lever upp till min egen lägstanivå men det skyller jag på barnen….jag kommer bli världens modelejon som  pensionär…om 40 år;) #kläder #stil #passform #väljarätt #mode #brudklänning #siden #naturmaterial #levasommanlär #SEX #SEXIGT #förlåtattjaglurades