Det blev en utflykt i fotbollens tecken i lördags. Två döttrar, två olika städer.
Jag älskar att se mina barn idrotta, mina föräldrar följde alltid med mig och brorsan, ibland var de lägerföräldrar och följde med oss runt om i landet. Pinsamt skulle mina barn tycka men jag minns det inte så. Jag gillade att de var med (men de kanske inte var fullt så pinsamma som jag är!?!).
Vi packade bilen lätt, en filt, några MER, ett halvt paket digestivekex, skötväska, termos med vatten, vällingpulver och sen drog vi. För mycket planering och packning orkas inte med längre. Bättre att köpa sig fri.
Vi kom till Örebro, via frukost på Mc Donalds i Köping, strax innan 12. Bilen parkerades och jag började spontant gå mot vad jag tyckte såg ut som en fotbollsplan. maken protesterade. Han tyckte det kändes galet att bara ta sikte på ett vitt mål och en snutt gräs. Jag fogade mig och frågade två tonårskillar i fotbollskläder om vägen.
-Vet ni var Ekängen ligger? (Jag)
-Öh…? (Förvånad tonårskille)
-Alltså gräsplanen där man spelar fotboll..(jag som ser att killen är totalt överrumplad)
-Öh, det är fett nära. (Tonåring utan vana att ge väganvisning/infödd som aldrig sett turist?)
-Men vad bra, år vilket håll??? (Jag som fortfarande är lugn men som pga viss tidsbrist vill snabba på förloppet)
-Öh…(Söker kontakt med orienteringscentrum i hjärnan)
-Vilken RIKTNING? Jag menar, kan du peka? (nu börjar jag misströsta)
-Öh, dit. Sa ena killen och pekade åt motsatt håll. (Puh)
En ledare i övre tonåren erbjöd sig att guida…han trodde han visste. Mycket vänligt, han ville inte bara peka och lura iväg oss åt fel håll. När vi kommit väldigt nära sa han hej då och vi tackade för hjälpen. Det var fel håll ändå visade det sig när vi frågade en funktionär. HELT FEL HÅLL och vi fick vända tillbaka i den riktning jag först valt. Jag föreslog en sneddning som kändes ”rätt”. Det blev väldigt rätt kan man säga även om 50 m österut hade inneburit att vi varit HELT rätt. Vi hamnade på en förskolegård. En fantastiskt fin sådan. Men man kunde inte komma genom stängslet….Hm. En sekund fick jag panik och tänkte nu missar vi allt för att jag ska gå på känn hela tiden. Sekunden efter insåg både jag och maken det geniala i detta. Man kan nämligen alltid låsa in sig på en förskola. Det var ju PERFEKT! Vi låste alla grindar och satte oss lugnt på en filt för att se matchen som spelades på andra sidan Gunnebostängslet.
Vi hade väldigt trevligt trots att matchen började i duggregn. I halvlek var vädret helt OK och jag bjöd in barnen att sitta på fliken och ha picknick. På digestivekex och MER. Edgar deklarerade tydligt att detta minsann inte var en anständig picknick. Det kräver nämligen mycket mer ät- och drickbart. Bortskämd unge det där!
BP vann med 5-0 eller… det blev 4-0 men det berodde på att domaren dömde bort ett solklart mål men OK, vi vann ju. Fyra eller fem mål det gör detsamma!
Puss, puss och lycka till och hej då till Alva och sen bar det av igen. Denna gång mot Lindesberg.
Vad finns i Lindesberg kanske ni undrar? Jo där finns vår familjegrav. Min farfars far och mor, min farfar, farmor och faster ligger där. Och det ska de göra i 450 år till typ.
Jag har bara träffat två av dem men i mig bor nog en blivande släktforskare. Jag tänker väldigt mycket bakåt i tiden och är intresserad av varifrån vi kommer. Jag gillar att känna samhörighet och förstå skeenden.
Jag hittar till kyrkogården trots att jag bara är där varannat år i bästa fall. Men den här gången hade något nytt hänt. Precis där vi brukar parkera hade ett nytt och fantastiskt hus byggts. En förskola! En rund sådan med samma fasad och tak som vi ska ha på nya huset. Jag blev helt betagen och började fota. En så otroligt fin gård. Det verkade så genomtänkt och väl anpassat för barn. Varför bryr jag mig om sådant? Jo för barn är det viktigaste som finns! Och jag har sett en och annan nedsliten urvuxen förskolebyggnad i mina dagar där det slits så hårt på gräset att det bara är lera kvar.
Kyrkogården ligger högt och jag slår vad om att den lagts där en gång för länge sedan för att de döda skulle ha en bra utsikt över vattnet och staden. Nu ser man inte så mycket av vattnet längre tyvärr men Lindesberg är en vacker liten stad. Närheten till det skimrande vattnet gör alltid en stad vackrare.
Min farfar växte upp där, son till en begravningsentreprenör. Mina och Gustav hette hans föräldrar som jag aldrig fick träffa. Farfar fick jag heller aldrig lära känna, han dog i lungcancer 1963, säkert på grund av alla blyångor han inandats i sitt tryckeri. Jag vet inte så mycket om honom egentligen. Men några saker vet jag, han var med i OS-truppen 1936, därifrån han skrev tillbaka hem och breven censurerades. Allt verkar finnas bevarat från den resan. Hans gymnastikkläder, de censurerade breven och en liten otäck armbindel som jag antar att han var tvungen att bära eller som han tog med sig som ett bevis….Den bränner lite i lådan där den förvaras.Han gillade inte Hitler och var mycket orolig för hur allt skulle gå där. Han spelade musik och ville byta namn till Jazzén men så kul fick man inte vara då. Jazz var en passion vid sidan av gymnastiken, brottningen och gången. Hans svarta konsertpiano från 1913 ska snart stå i mitt vardagsrum igen. Han åkte skidor ihop med farmor, både på längden och tvären och min bror är väldigt lik honom. Dessutom var han inte känslig för hetta. Han tog de heta plåtarna utan ”grytlapp” på jobbet, det gjorde ingen annan. Min pappa har samma talang…
Vilken utvikning! Men på grund av att farfars far var ”undertaker” har vi en bra deal på kyrkogården.
Jag satte mig en stund vid den stora gravstenen och tänkte på bra minnen jag hade av de som ligger där. Är det så man gör? Jag vet inte men det känns rätt. För det handlar ju om att inte glömma tänker jag.
Vi susade vidare mot Västerås. För att förströ barnen drog jag igång allsång. Vi sjöng en ny dagissång som handlade om indianer…inte alls PK men barnen gillar den och man lär sig räkna till 10. Därefter en rad Astrid Lindgrensånger, mors lilla lathund, du ska inte tro det blir sommar och några till. Men mest av allt sjöng vi Emils visa, den om lilla grisen som gal. Det blev en verklig succé! Jag instruerade barnen och maken att göra de ljud som man sjunger om. Edgar tog sig an galandet, Frank svor, maken skulle skälla och jag jama. Det blev så att jag sjöng texten, skällde och jamade, Frank simulerade ljudet av stekta ägg(?) och Edgar mycket riktigt gol. (Jag antog att frank ”stekte ägg” för att lammen värpte karameller…och lät det vara för han var så väldigt nöjd med sin tolkning av detta).
Kan ni texten?
Upp och ned, ned och upp. Grisen gal i granens topp. Å en mus, i vårt hus, svär och tuggar snus. Lammen skäller, värper karameller, hunden jamar. Lilla grisen gal!
Och så om och om igen. Det blev väldigt roligt och vi höll på en god stund. Den rekommenderas varmt på sommarens bilfärder.
I Västerås var det full sol och noll Gunnebostängsel. Jakt av tre barn non stop som försökte slåss/rymma/klappa hundar/springa in på plan….Ingen semester. Det var ganska skönt att spänna fast dem i bilstolarna och vända hemåt. HSK vann med 1-0, bra jobbat tjejer!
Ännu mer galande på hemvägen.
Det blev McDonalds på returen OCKSÅ! Maken vägrade pizzerian som jag föreslog men det kan väl vara OK en dag som denna. Alla åt, det gick fort och ingen kom till skada…
När vi kom hem sken solen alltjämt, vi lekte med barnens nyfådda leksaker i den sista kvällssolen och på det hela taget var det en mycket trevlig dag.
När jag är död tänker jag befria barnen från ansvaret att gå till en grav. Gräv ned mig vid sidan av farmor, vi kommer säkert trivas ihop. Vi har samma typ av galghumor och gillar handarbete båda två, fastern är också mycket trevlig. Tänd istället ett ljus och tänk på mig, de bra saker jag gjorde, inte alla gånger jag skällde och tappade humöret. Försök att tänka bort det är ni snälla!
Jag inser att jag nu tärt på ert tålamod och skrivit världshistoriens längsta inlägg men det beror på att det är söndag, ni har antagligen semester ändå och jag kunde inte redigera bort mer (fanns det MER??? Ja det finns mer för en tur ut i landet ger mig så mycket inspiration men det ska jag kanalisera lite bättre och ta en annan dag!)
Ha en härlig söndag i solen!!!
