Goda grannar och falafel

Jag och maken hade bestämt att icke köpa en studsmatta. Orsakerna var flera. Framförallt var överlevnaden av våra barn central. Makens syster har en som killarna älskar. Grannarna några hus bort har en på lagom avstånd. Vi har således lagom mycket studsmatta i våra liv.  Så plötsligt händer det som inte får hända.  Närmaste grannen brottas med stora paket på tomten och snart står en magnifik totalutrustad studsmatta där, bara några meter från vår uteplats. Killarna tittar häpet på bygget. Jag och maken står sida vid sida på balkongen i tysthet. Detta kan bara sluta på ett sätt.

I helgen premiärhoppade båda killarna i den. Vi såg inte dem knappt på hela dagen faktiskt. Trevligt att barnen kan leka ihop. Det faktum att ingen gata måste korsas är också bra. Men på den negativa sidan hopar sig farhågorna som till viss del redan besannats. Edgar anser att det är hans gräsmatta, han tror det heter så. Han kilar över så fort han får en chans och igår fick jag till slut gå in och låsa om oss trots att solen strålade och vi alla ville vara ute. För att få in lille E mutade jag med tuggimuddi (tuggummi) som han också är omåttligt förtjust i. Ganska harmlöst tyckte jag. 

Edgar pratar bara om gräsmattan och Ninja turtles just nu. Jag ser framför mig en lång sommar inomhus om vi inte skaffar en egen. Vi hade allvarliga samtal om hurvida man kanske kan gräva ned i markplan. Så man slipper skallskador och klättermomentet. Köper vi inte kommer kanske grannsämjan hotas.  Även om vi är suuuuupertrevliga kanske de inte vill ha oss hängande i trädgården hela sommaren. 


Idag hade jag tänkt att vara den perfekta hemmafrun och laga mat till kvällen då lillan sov. Jag började googla ett recept på falafel som jag stött på tidgare i veckan. Men först måste ungen sova. På min lilla sovpromenad möter jag M, min granne med ovan nämnda studsmatta. Hon frågar hur jag har det, hur orkar jag med allt? Själv tycker hon att livet är fullt tillräckligt med en vattkoppssjuk dagisunge och en spädis och hon fattar inte hur jag håller ihop.
-Läs min blogg så får du veta sanningen säger jag, typ. -Jo erkänner jag det är lite mycket nu och att jobba på det var väl kanske inte min bästa idé hittills….
Vi går en sväng och snackar av oss. Vi gnäller lite och inser att vi kanske är lite småaktiga när vi tycker att våra män vilar sig på jobbet….. Jag berättar att P tagit hand om tvätten. Hon tittar på mig och säger: -Det är väl hur mycket som helst att göra!?! 
-mm, säger jag. Han har ingen aning;)

Hon ber lite om ursäkt för studsmattan. De hade pratat om att eventuellt flytta den för att underlätta för oss men tomten är sådan att det inte går. Hur otroligt härligt är inte det att höra!?! Att någon faktiskt bryr sig om hur man har det så pass att de funderar på att flytta sin gigantiska stundmatta för vår skull. Det är goda grannar det. Men jag ska ta detta som ett tillfälle att vara bestämd och sätta gränser för killarna. De får gå och leka när det passar grannarna och när deras dotter vill leka med mina killar. Och så får hon komma och härja hos oss då och då. Fast hon härjar inte, hon är fullständigt normal. 

Jag kom hem med min sovande ängel och började forma falafel med händerna. Kletigare än köttbullesmet. Mitt i kletet ringer mobilen. Jag känner inte igen numret och tänker att jag ska utöva rätten att inte svara. Jag rullar ju för fasiken falafel! Fast den ger sig inte utan fortsätter ringa. Jag sköljer händerna och svarar. Det är A från förskolan. Magen isar sig.
-Edgar har haft ont i magen och det sprutar ur honom….har han ätit något konstigt?

Jag tänker och tänker…O´Boy, han har druckit en väldig massa O´Boy. Men det borde väl inte ge sprutdiarré tänker jag medan jag säger det. Fan, nu ryker hela veckan tänker jag och på fredag har de planeringsmöte igen. Maken har tio timmar och en kvarts arbetsdag idag och så ser hela hans vecka ut. Jag kommer dö!
Men då minns jag hur morgonen sett ut. De hittade/fick varsin burk med tugimuddi. Jag blev riktigt arg till och med för de åt upp båda burkarna. DET ÄR DÄRFÖR DET SPRUTAR UR UNGEN! Xylitol är laxerande. Tack gode gud för att jag kom ihåg det. Nu kommer jag inte dö denna vecka. Jag lovar bot och bättring. Jag lovar att lära mina barn måttfullhet och att inte hoppa i andras trädgårdar och att äta vegetariska falafel och allt annat på den smala vägen.


Jag hörde av husguden (P1) att kikärtor var fasansfullt nyttigt. Jag minns inte på vilket sätt men så det var iallafall. Därav falafel idag. Sen tycker jag att köttdebatten just nu är så snuskig att jag vill nog aldrig i hela livet äta kött från något med fyra ben. Jag har börjar älska griskultingar, särskilt små pojkgrisar. de behandlas särskilt grymt. Grymt….;)

Vill ni göra världens godaste falafel rekommenderar jag en matblogg som heter www.mynewroots.org. Där fanns receptet på Sweet sweet potato falafels. Jag fuskade och köpte färdigt ekologiskt kikärtsmjöl. Lite genvägar måste en stackars sexbarnsmamma ta.

Till detta kommer sallad serveras med mast – o – khiar, den persiska varianten av tzatsiki, bestående av yogurt, gurka, mynta, salt och peppar i lagom avvägda mängder.

Väldigt medelhavsigt.



 Detta hittar jag i ugnen som jag satt på värmning…..Vad är detta och vem lämnar något sådant på en plåt? En härdsmälta av okänt ursprung.


Nu ser jag från fönstret att flädern snart går i blom. Då måste jag göra saft. Det blir nog nästa inlägg. Flädersaft och hur man får ungarna att göra jobbet!

Over and out.

#studsmatta #tuggummi #falafel #laxermedel #härdsmälta #grannar


Ett svar på “Goda grannar och falafel

  1. Roligt att man alltid hittar nytt på ditt blog! Skulle bli roligt att ses någon gång! Du verkar ha det ganska omväxlande i livet nuförtiden. Kram Gabriella

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen