En enda soppa av barn

Alva på bröllop i England

Jag är föräldraledig med sjätte barnet. Jag försöker vara en bra mamma, försöker dokumentera barnens framsteg, se dem var och en, inte som en klunga. Det är svårt. 

Igår träffade jag en av mina barndomsvänner, hon har också många barn. Lite försiktigt lägger jag fram att jag knappt minns något av Edgars första år, det har på något sätt kommit bort. Hon tittar på mig med ett lurigt stråk i ögat och säger att hon har inga kort på yngsta dottern men har tänkt ljuga ihop att en del bilder föreställer henne fast det egentligen är hennes äldre bröder. 
Hon hade också tätt mellan två av barnen och beskriver småbarnsåren som en soppa av barn.
Jag berättade för maken på kvällen att jag knappt minns något från 2011 och då sa han bara – Du jobbade ju så mycket. Ja nu minns jag, jag jobbade så mycket och vi hade ju en polsk tjej som kom och passade honom när jag sov. så var det ju! Allt detta får mig att vilja suga lite på den här sista karamellen. Jag vill kunna minnas detta när Tylla är äldre och kunna berätta roliga historier om vad hon sagt och gjort. Jag skulle dessutom vilja gör det medan vi tittar i ett fotoalbum med bilder på henne och oss andra. Alla mina bilder i datorn ska skrivas ut och sättas in i album och det ska göras fort medan jag minns vem som är vem för killarna är väldigt lika och de har samma kläder. Inte helt lätt att skilja åt!

Jag är en motvillig teknikanvändare. Jag är lite trög att ta till mig ny teknik, ser inte behovet. Fick min första mobiltelefon när jag var 30 och skickade mitt första sms vid 34…som sagt lite trög. Har aldrig spelat dataspel och uppdaterar inte som jag ska enligt de äldre barnen. Jag skriver på en Mac inköpt -06, bara en sådan sak!

Jag äger två videokameror modell mindre och en superliten dyr svart kamera som nästan alltid är borta när jag behöver den. Om jag hittar den hittar jag oftast inte laddsladden. Det är sorgligt tycker jag att våra dyra tekniska saker behandlas så styvmoderligt. Jag vill att man ska vara rädd om en kamera, även om den inte kostar 30000 kronor. Idag ska jag lokalisera både videokameran och min pyttelilla svarta kamera för nu ska det bli ändring. Jag ska fota barnen och börja skriva ned deras roliga uttryck!

Igår sa Edgar, tre år, när jag hämtade på förskolan, -jag är nygg! Han hade då istället för jackan fått på sig ytterligare en tröja, med stora siffror på magen, ovanpå skjortan. Knapparna var ej knäppta och han såg inte klok ut men han tyckte själv att han var väldigt nygg och pekade på siffrorna.
Han babblade på som en galning vid läggning dessutom, det var alla han äckade, Alva, Fanny, Inez, voffar och fotboll bland annat och att han hade drömt om en bläckfiskgris som var läckig.


Jag funderade lite på varför jag fick sådan panik över detta just nu och svaret är nog att det är sista chansen. Dessutom ska jag ska börja jobba så smått inom en månad trots att lilla T bara är 4 månader. Det känns både bra och dåligt. Bra för att det är roligt att jobba men dåligt för då missar jag ju lite av henne och får förmodligen en massa mer jobb med att hämta och lämna på dagis. Mer stress gör att jag inte lägger märke till barnen lika mycket och inte hinner med den där långsamma promenaden hem från förskolan där man hinner avhandla vad som hänt under dagen.
Mina föräldrar ska passa bebisen två förmiddagar per vecka. Mamma vet jag klarar biffen på måndagarna. Pappa däremot har väl antagligen inte bytt en blöja sedan 1972, om ens då…..Han ska få en crashkurs!

Så nu ska jag alltså städa i hallen och mitt arbetsrum, den där kameran, laddsladden, videokamera och dess laddsladd ska lokaliseras och det ska bli ordning på torpet.



I Frankrike en sommar



2 svar på “En enda soppa av barn

  1. Nu har din blogg hamnat på min hemskärm på mobilen! Roligt att läsa dina tankar och storys om barnen!
    Gabriella

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen