Ni som läste igår inser nu att jag publicerat inläggen i omvänd ordning. Så kan det gå när man har semester och småbarn…det blir kaos. Men hur som helst, här kommer föregående inlägg:;)
Jag lyssnar sällan på sommarpratarna. Jag gjorde det lite sporadiskt tidigare men jag har inte tiden och helt ärligt vet jag inte vilka de flesta är. Jag gillade några lite extra, faktiskt Carl Bildt och han som tecknar…vad katten heter karln? Jag kommer kanske på det senare men ni vet han som ”är” ett djur som super lite för mycket och är sarkastisk. Jag har hört Levengood också typ 2007 men det är ofta samma visa. Anja Persson var oväntat bra och han Fuglesang. Var det förra året som någon galen feministsocialist snackade om att i princip göra om den Kinesiska kulturrevolutionen? Då fick jag stänga av, det var för dumt och aggressivt. Ibland gör folk som bekant riktigt illa ifrån sig i etern. Åsa Romson är ju ett bra exempel på det. Kanske hon snart får sommarprata? Det skulle vara mycket intressant. Kanske Filip och Fredrik kunde köra sin gamla grej, SM i nazireferens? Undrar hur hon skulle lyckas där…?
Men gud vad jag babblar! Jag har tappat min telefon någonstans i röran, den jag har mina ”anteckningar” i…så jag söker här i minnet medan jag skriver.
Jo. Igår satt jag med ett av barnen på altanen (med infravärme på i den svenska sommarnatten). Hon hade varit på resa till ett koncentrationsläger (men inte i södra Tyskland) och ghettot i Polen. Hon berättade om sina upplevelser och plötsligt brast det för henne. Jag hade varnat för detta. Men hon hade varit bestämd. Hon skulle se med egna ögon. Själv hade jag aldrig orkat.
Jag kramade och försökte hjälpa henne att hantera detta nya. Jag försökte trycka på att det var OK att inte frottera sig i hemskheter (alltså att som jag försöka att inte tänka på detta fruktansvärda) utan istället fokusera på att man aldrig ska blunda för när människor blir illa behandlade. Att bära med sig humaniteten i alla sammanhang och inte vika när det gäller. Det låter självklart och enkelt men det är det verkligen inte.
Hon kunde inte förstå den stora grymheten som drabbade judarna (och andra). Och nej, den är ganska obegriplig, jag ville inte ens höra på allt hon hade att berätta.
Jag drog en historia jag själv fått höra på Karro, i kursen medicinsk psykologi. Det var Åsa Nilsonne som berättade den tror jag; den om en helt vanlig person som successivt skolas till att bli torterare….Låter det galet? Ja, men sådan är människan. Vi är (inte alla men större delen av oss) enkla att manipulera för den som vet vad den gör. Beröm, fördelar och belöningar i kombination med att man avhumaniserar den ”andre” kan göra nästan vem som helst till ett monster. Hon förstod inte hur jag kunde försöka förklara hur någon otäcking skulle kunna ”ursäktas” med detta. Det var heller inte så att jag ville ta bort någon form av skuld, utan jag ville bara få henne att förstå att alla kanske inte var onda från början, de var enkla offer kanske som blev fartblinda….eller liknande. Jag tycker alltid att man ska försöka förstå varför saker händer nämligen, så man kan förhindra att de återupprepas. En del i detta är att utbilda människor. Då finns en större chans till kritiskt tänkande.
I dotterns skola gick fanns en tjej som under en lektion uttryckte att ”det var rätt åt judarna”, det som hände under andra världskriget, på grund av hur de beter sig i Palestina. Jag fick fnatt när jag hörde detta. Dottern hade medvetet undanhållit mig denna information, hon känner mig, så i efterhand blev jag skogstokig. Skolan hanterade detta på ett bra sätt, precis som den gjort varje gång när nedsättande saker sagts om barns härkomst eller etnicitet.
Det är en vinglig balansgång att ha yttrandefrihet och samtidigt låta alla komma till tals. Det ser vi vi i media, big time just nu. Alla är inte lika inför tribunalen….man måste rätta sig i ledet och ha de rätta åsikterna. Jag hatar detta, det föder rädsla och då har vi ett riktigt problem på halsen. Vi måste kunna tala om allt MED varandra. Öppet samhälle, det är svaret på allt. När vi tystnar kan det gro i de smutsiga fogarna.
