Mamma, sluta läsa nu. Alla barnlösa som verkligen, verkligen vill ha barn, ni kan också sluta läsa nu för det som kommer nu är ingen solskenshistoria och jag vet att jag inte ska gnälla osv osv osv. Men jag HATAR idag! BIG TIME!
Varför just idag? Kanske är det för att jag verkligen är en optimist, jag tror stenhårt att allt ska bli bra hela tiden och jag kämpar dödshårt för att vara den där härliga mamman i den harmoniska familjen som bara osar av harmoni och lycka. Jag är på fullt allvar överraskad själv att jag inte smackat till samtliga barn under sex år och tagit ut skilsmässa idag. SÅ JÄVLIG var idag.
Det började ganska bra dock. Vi åkte ut till mina äldre döttrar för att lämna lite saker som jag i min vidbrändhet glömt lämna igår (men som dottern ifråga, ja hon som satte eld på tacoskalen igår, försökte tvinga mig att lämna sent igår kväll). Därefter åkte vi till den fantastiska hagen med namnet Björklund. Där var det ponnyridning, vi fikade, hälsade på hamstrar och fäktades med getingar, på ett bra sätt. Sen skulle vi gör a lite utflykter. Vi skulle titta på en köksgrej – STÄNGT, en mässings – STÄNGT och där gav vi lite upp och styrde kosan mot Måleributiken i Alvik, mitt favvoställe. Men barnen bjöd bara på motstånd. Det skreks, bråkades inbördes, och tjatades om än det ena än det andra.
När vi kom hem med det vi skulle så var vi helt utmattade (vi över sex år). Vi skördade de få potatisar som blivit till under sommaren och ett tag såg det ut som om det skulle ordna upp sig. Men nej, det fortsatte i samma bråkiga stil. Allt som man kan tjafsa om tjafsades om. Slagsmål, tjuvnyp och illvrål över hela linjen.
Att bo nära en golfbana dvs tystnadens förlovade gräsland, är lite stressande med min typ av barn. Och den hopplöshet man känner när man verkligen, verkligen försöker göra rätt vara diplomatisk, konsekvent, demokratisk och kärleksfull.
Men att först avvärja ett illdåd och sekunden efter berömma någon för att de byggt ett fantastiskt sten och pinntorn för att avslutningsvis sprinta efter en 1,5-åring på rymmen mot friheten vid landsvägen….det kräver mer än vad en ryggskottsdrabbad migränkärring har för tillfället.
Vi grillade (även det en stor utmaning med tanke på brännskaderisk och eldsvåda) kyckling och kokade den egna potatisen. När jag skulle skära upp den efterlängtade kycklingen tyckte jag den luktade illa….
-Du, jag tycker det luktar konstigt om kycklingen (jag, den milda modern)
-Ja, det tyckte jag redan när jag öppnade förpackningen….(maken som kanske borde sagt till redan då så att jag slapp ställa mig och steka köttbullar, prinskorv och ägg mitt i utmattningen)
-Aha, det hade ju varit bra att veta för 30 minuter sedan…(som sagt, den mycket trötta och fortfarande hyfsat milda modern).
Hela sommaren har varit så här. Jag vet INTE vad jag gör för fel, jag vet inte om det beror på att killarna kommit tätt eller om det beror på att de är killar….Eller, hemska tanke, om det är mitt fel alltihopa?
Det låter omöjligt och orimligt att JAG skulle göra något fel….jag gör ju bara så som in mamma gjorde med mig och lillbrorsan….AHA! Det är HENNES FEL!!! Packa ihop dina pinaler nu, du har haft tillräckligt med semester nu morsan, nu får du ta ditt ansvar här! Annars ringer jag FREUD!!!!!
Eller, du skulle ju inte läsa…..OK, jag ger upp. Jag får försöka dumpa ungarna på……maken. Han har iallafall inte ryggskott!
Hej då Ekerö! Hej S:t Thomas!!!!!!
Alltid härligt å höra andras elände
när man själv står där och funderar
vad gjorde jag för fel egentligen efter två timmar i bil med två timmars syskontjafs