Jag fick migrän, eller spänningshuvudvärk. Migrändiagnosen kan jag inte förlika mig med. Den har heller inte satts. Men huvudvärken är det inget fel på. Den pulserar, håller i flera dagar, kommer när man minst anar och är lokaliserad till min högra orbita och dess innehåll.
Vi kastade oss iväg, maken, jag och de tre små barnen. En major stroke var anledningen. Vi skulle ge ett sista farväl.
Vanligen kör jag, jag vet ej varför. Kanske för att jag gillar att köra och att maken är lat. Idag valde jag att sitta bak. Jag tog med en stickning. Detta lugnar mina nerver. Jag gillar INTE att vara overksam, det stressar mer. Men lagom till vi passerat Lästringe var det dags att ta fram datorn.
Jag stickade på bra säkert en halvtimme. Sen började barnen krångla, jag lade stickningen åt sidan. När läget var stabilt skulle jag återuppta den. Då saknas en sticka! Jag letade så gott det gick, fast övertygad om att den skulle vara lagd på ett listigt ställe. Men jag fick ge upp. Jag började ”leka” med telefonen….Tylla ilsknade till… Maken ville ha glasögons putsade och ljudet från två OLIKA avsnitt av Ben Ten ekade i mitt huvud. Jag fick spader. Tylla fick min nya och högt älskade telefon med Drakens dans på, så hon skulle roa sig. Detta skedde mot bättre vetande då hon oftast strax efter att hon fått tag i min fån drämmer den i golvet osv. Jag varnade henne:
-Kasta INTE min telefon nu Tylla, då exploderar mammas huvud, OK!?!
I min frustration över att inte kunna göra något vettigt började jag skriva detta. Och nu har jag fått ur mig det.
Jag hatar huvudvärk. Jag förstår INTE poängen alls med den. För när man väl har den är det ju försent. Vore det inte bättre med röster i huvudet? För jag har ju alla tankarna, jag vet att jag ska sänka axlarna, andas lugnt, sänka ambitionsnivån, vila mig ett ögonblick och inte öka tempot.
Nä, jag hajar. Detta är inte ett varningssystem, det är ett bestraffningssystem. Motsatsen till dopamin. Det är säkert en hittills okänd signalsubstans som utlöser allt detta. Om trettio år kommer någon liten nördig forskare hitta huvudvärkssubstansen. den skulle kunna heta Belsebubin. Eller kanske bara 666?
Men så blir det säkert inte den kommer heta hydroxymetyl 5-flourometylat, den inversa formen och förkortas HM5F3 och göra medicinstudenterna galna med sin invecklade molekyl. Rätt åt dem!
OM detta händer, minns då var ni läste det först. HÄR! Jag skulle kunna få ett delat postumt Nobelpris och så vore mitt liv inte helt i onödan. Mina pengar skulle oavkortat gå till ett katthem i Säffle. Nej för fasiken, jag skulle se till att barnen investerade dem i något lukrativt, splitterbomber, tobak eller sexindustrin kanske?