Vi har några strejkande barn just nu. Det beror säkert på flytt, byte av förskola, trång bostad och kanske ÅLDERN? Efter ett samtal idag med maken beslöt vi oss för att allt går bra utom bråk. Vill F sova med kläderna på går det bra, glass till frukost? Finemang! BARA INGET BRÅÅÅÅÅÅK!!!
Igår hade jag en nära döden upplevelse igen i samband med att en dotter fyllde år. Vi skulle fira på ett mathak. Det var hela min första kull, exmaken och en liten illbatting vid namn Edgar, ni vet, den lille lustige pojken.
Allt gick bra i cirka….fem minuter. Då var popcornen slut och han hade inte fått så många som han önskade. Ett stadigt tag om den extremt vassa köttkniven och swosh rakt ned i bordet. Jag försökte få mitt födelsedagsbarn att maka på sig (hon satt emellan mig och monstret) men snabbhet verkar ej vara en egenskap jag fört vidare till mina tre första avkommor. De är mer lika sin far. Pojken fortsatte att veva och hällde med vett och vilja ut hela coca-colan över bordet. Stor uppgivenhet bland döttrarna som undrade varför i herrans namn lille E ens var där. (Jag undrade i mitt inre detsamma). Till slut hade han klämt in sig mot det stora fönstret som vätter ut mot centrum och då kom jg åt honom. Han fick sitta i mitt knä och jag var tillbaka i ”äta maten snett med en hand” modaliteten från spädistiden. Lugn blev han i alla fall och då även resten av sällskapet.
Resten av middagen förflöt ganska städat. Han satt på golvet under bordet vid två tillfällen. Vi andra åt hans mat och för fridens skull beställde jag in en hel skål med popcorn till. Den kom blixtsnabbt. Tack gode gud för det.
När maten var uppäten smet han iväg ändå, från under bordet och jag fick göra en expressnabb sorti och vinkade glatt från torget rusandes efter lille gutten.
Han somnade halvvägs hem, iförd sin mycket passande monsterväst med stora huggtänder. Aldrig har väl ett plagg passat sin bärare så väl.
Ajö!