Dag två

IMG_1331
Igår var det dag två. Idag är det dag tre i denna glömda middagstallriks liv. Jag vet att maken läser högst sporadiskt. Jag antar att tallriken försvinner då han börjar läsa alternativt när en ny livsform uppstår. Men jag tänker INTE plocka undan den. Den ska stå där för att påminna MIG om att jag minsann är perfekt!

 

Jag var som sagt med min sexåring igår i skolan. Det var en övning i tålamod och pedagogiskt tänkande kan jag lova. Vid ett tillfälle skulle jag, sonen och två andra barn spela Finns i sjön. Det spelet var det länge sedan jag spelade men jag fattar snabbt. Barnen kan lära dig fick jag höra….Efter några vändor stod det emellertid klart för mig att en av spelarna inte visste skillnad på vissa snarlika siffror ( 6 och 9) samt hade diffusa kunskaper i spelreglerna (som att man måste ha det kort man frågar efter till exempel) och inte heller kunde skilja på kund, dam och knekt. Jag gjorde mitt allra bästa för att förklara, förklara mer ingående och slutligen komma på att man måste visa upp det kort man samlade på för de övriga spelarna. Jag kunde däremot inte avstå från att vinna. Eller, jag och en tjej till vann ihop. Vi fick lika många stick. Min son trodde han vann, han fick nämligen också några stick och även det barn som inte var så insatt visade sig till slut få ett stick…det låg på hans stol.

Detta var för mig en sann övning i självkontroll och gav en ganska så bra insyn i hur min sons vardag kan te sig. Upplägg för konflikt och förvirring synes stor.

Det var på det hela taget en trivsam dag även om min son ”ballade ur” två gånger då han inte fick gunga längre än övriga barn som jag puttade på och heller inte fick varmkorv till mellis som någon i något ogenomtänkt uttalande sagt. Stor besvikelse där som ledde till att vi fick äta varmkorv till middag.

En hjärtskärande detalj var när en pojke sträckte upp armen för att fråga en av fröknarna hur man gör för att få med sig en av sina föräldrar till skolan….Då kände jag att kanske min närvaro gjorde andra barn ledsna och avundsjuka…

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att arbeta med barn, dock inte utan mycket kraftigare resurser. Fyra personal på kanske 40 barn eller fler, det tycker jag är för lite för att hålla riktigt hög standard. (Detta ska inte tolkas som kritik mot personalen, de gjorde ett strålande jobb måste jag säga men jag tänker på alla saker som kan gå snett, olyckor som kan hända och som sagt stressen av att ha så många barn huller om buller i en ny miljö).

Jag ska nog försöka åka dit lite senare på året också, för han verkade gilla att ha mig där.

 

IMG_1330
Han ville ha korv. Men jag valde bort grillkorven för den innehöll 30% kött och sen stod det bindväv från djur. Det verkade avtändande på mig. Och jag VET att det inte ska vara kötthalt allena som avgör vilken korv man köper, utan smaken (och såklart hur den är gjord. Då menar jag etiskt, eko osv.) Men bindväv….nej det ligger inte högst upp på min lista av näring. Wienerkorven blev för lång för ungen och fick klippas ned i önskad längd. Men vad gör man? Man gör som barnet (dvs kejsaren av det lilla huset på fairway) vill och korv friseras. Ser ni hur trångt vi har? Två soffor i olika vinklar och det fina IKEAskåpet inklämt mellan. JAG LÄNGTAR EFTER MITT NYA HUS SÅ JAG NÄSTAN DÖÖÖÖÖÖR! Versaler, versaler versaler som Gertrude Stein skulle ha skrivit.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen