Inlägg 525

IMG_3223

Köpehus. Det är renoverat kan man säga för jag var tvungen att laga det med socker. Snart kommer jag få limma på mer godis också för vi noterade efter att killarna somnat att några ”takpannor” mött sitt öde i någons mage…

Den 1/11-2013 började jag blogga. Detta blir mitt 569:e inlägg varav det 525:e på Voltaires vardag. Därtill har jag skrivit kanske 15 inägg/reportage för Stunder av lycka Så det börjar närma sig 600 skriverier totalt!

Jag tror att jag ska fira detta, att jag nästan skrivit ett inlägg per dag i två år, på något sätt. Kanske med…tystnad? Bloggsilence.

Idag ska jag göra så lite jag kan. Det brukar innefatta 1-2 tvättmaskiner, mat x3, städ och plock. Minst. Så somna i tid så man orkar upp till jobbet. Äta, sova dö -ish…Meeeeeen man behöver ju inte vara rädd för digerdöden, än…

IMG_3204

Här min fd yngsta dotter. Numera är hon näst näst äldst och har tre mindre syskon.

Två av de äldre barnen kom idag. En av dem hade med sig ett pepparkakshus att montera ihop, en årgångsjulmust och non-stop. Hon är så generös den ungen. Vi (jag) bestämde att det skulle sättas ihop av mig för då riskerar det inte att rasa innan det kommit upp. Det var ett bra drag, tyvärr aningens för sent. Innan jag fick alla ur köket hade Edgar tryckt handen mot paketet och vips var det sju delar mer än innan. S U C K ! Men jag värmde massor med socker i en panna och ”limmade” ihop det hela. Två av barnen (Alva som kom med huset och Frank) spritsade och pillade med huset. Edgar åt mest chokladen, Tylla med. De stod istället för sång och dans (komma in mitt Instagramkontor för rörliga bilder. Vardagbyanna heter jag där.)

IMG_3197

Här lagning med livsfarligt varmt karamelliserat socker. Maken ska få göra rent imorgon. Jag har verkligen inte tålamod för sådant. Stekpanna i gjutjärn från IKEAS fyndhörna. Så slipper man oroa sig för övriga familjemedlemmars järnintag.

 

IMG_3213

Pedagogisk när det gäller.

IMG_3214

Edgar ägnade sig mest åt att inmundiga chokladknapparna.

 

IMG_3203

Några små gelésmultron bland alla linser. De var väldigt söta. Jag tog EN!!! Fattar ni, jag kan behärska mig, EEEEENNNNNNNNNN!

Vi hade trevligt idag, det blåste som attan och vi vågade faktiskt inte gå ut. De gamla askarna här på tomten släpper ner betänkliga mängder stora grenar…får man en sådan i skallen blir det nog inte bra.

Jo, en sak till. Jag råkade se morgontv idag. Ett inslag var om en givarorganisation som jobbar för att folk ska få en anständig jul. Man skulle registrera sig som givare. Till en början gillade jag upplägget, att man tar lite personligt ansvar för en medmänniska. Men det spårade liksom ur sedan. Det blev lite tårdrypande och så hade de bjudit in en ”äkta fattig” person i studion…..Hon fick sitta bredvid sin ”givare” och förklarade att det var mycket kring jul, barnens förväntningar och förälderns stress över att inte ha råd.

Jag tänker mig att man kanske skulle avdramatisera det hela istället? Man måste ju inte fira jul? Så länge barnen är små har de ju ingen koll alls på vad som händer, ett paket räcker och det behöver ju inte vara så dyrt att hela ekonomin går över styr. OM man nu nödvändigt ska fira vill säga. Vill man göra något extra kan ju maten vara det centrala, eller samvaron?

IMG_3208

Va? Får man inte äta mer choklad? VAR HAR JAG HAMNAT???? Jag har ju faktiskt vattkoppor!!!

Jag gillar sparsamhet, jag blir helt galen av köphets, slit och släng och jakten efter att HA saker. Jag blir helt trött när folk jagar status, vill se likadana ut, köra likadana bilar, bo i rätt område och ta mig tusan gifter sig med någon som ”matchar” dem ekonomiskt eller utseendemässigt. Räddhågset.

Vi hade hur lite pengar som helst när jag var barn. Jag minns inte att vi någonsin jämförde oss med andra….alla vi kände hade mer pengar än vi. Vi hade skruttigaste bilen, minsta huset och reste med bil genom Europa men vi firade jul med stor glädje. Jag älskar fortfarande julen och mina små får en present var av oss, vi vet att mer kommer från andra håll och jag tycker faktiskt att för mycket är FÖR MYCKET. Jag blir sönderstressad av alla paket som kastas ut som ingen hinner märka vem de fick av. Nej, så vill jag inte ha det. Hellre julefrid än begravd i presentpapper. I veckan som gick hörde jag om Stadsmissionens nya giv. En butik för fattiga. Den skulle sälja matvaror som de stora drakarna skänkt då de ej var säljbara i ordinarie butiker. Hmmmmm. Jag har nog skrivit om det förr. För jag vänder mig emot detta. Varför i hela friden skulle inte vanliga butiker kunna rea ut saker som håller på att bli dåliga? Om vi vill ha hållbarhet vore väl det det bästa? Visst de vill ha goodwill men det kanske man kan få genom att erbjuda alla att vara miljösmarta. Dessutom skulle bara dokumenterat fattiga få handla till specialpris (30%) av vanliga priset, resten skulle också få handla gamla varor men då till fullpris. WTF! EU-migranter fick inte handla för de kan inte visa att de har dålig ekonomi. WTF!

De ville ha in vanliga miljömedvetna kunder i butiken för att det inte skulle bli ett stigma att handla där….Med tanke på hur välden ser ut (statusjakt mm) är jag inte säker på att folk kommer hänga på låset för att få handla snart utgångna produkter till fullpris i en butik som har ett mycket begränsat utbud….Den fattige som ska få billigare i kassan skulle dessutom få tillkännage detta i form av uppvisande av ”fattiglicensen”. Och där kom skämset in i det hela.

Jag minns att fd sossestatsministern…vad heter han nu, han som skulle se ut som en sko….hmmm hjärnan alltså. Jag kunde ju googla men jag orkar inte. Ni vet, han från Borås vars far dog på jobbet när han var 12…och just hade löst fackavgiften. Karlsson, Olsson. Suck. Han iallafall. Jag tror att han ropades upp i skolan för att han inte behövde betala. Han skämdes. Och det är liksom DÄR man ska komma åt detta. Är det skamligt att inte vara rik? Jag fattar inte det. Att inte ha mycket pengar är väl bara det, avsaknad av mycket pengar, det definierar en ju inte som person. Jag är hellre fattig och ärlig än rik och oärlig till exempel….Jag tycker andra egenskaper hos en människa avgör om jag vill vara deras vän eller ej. Sen att tycka synd om fattiga….Ja kanske, om de lider av att inte äga saker. jag förstår om det är ett problem att maten inte räcker till….eller elen stängs av men i vårt land finns ju faktiskt ett skyddsnät för detta och det ska mycket till för att detta inte ska rädda en. men visst jag har träffat massor med hemlösa som knarkat sig dit och så vidare men jag tycker inte synd om dem. Jag försöker få dem att kämpa vidare, lyfta kamplustan. Jag har hört många framgångsrika och numera bemedlade personer säga att det var bristen på saker som drev dem framåt. Jag tänker på superrika idrottare bland annat, och företagare. Deras glöd kom väl ur den där motviljan att ”skämmas” över att vara fattig. Kanske det finns något bra i att sträva framåt och uppåt, att inte bara överleva? Om man nu mäter framgång i pengar och berömmelse….

Äh, jag vet inte. Kanske det är bra att ge mat till människor så de har råd att köpa presenter till sina barn istället….ja, kanske det.

En helt inkonsekvent spaning kanske…vad menar jag egentligen? Men hur som helst var det en expert som uttalade sig om fattigaffären…han ansåg också att det var galet. Han var övertygad om att det skulle generera ett större avstånd mellan människor med och utan guldpengar. För här tycker vi ju att skatten vi betalar ska täcka detta…precis som jag skrev ovan. Och om man då också tycker att de till på köpet HANDLAR billigare då möts de mer än mindre intresse. Men om jag kunde köpa mogna bananer för 30% av priset istället för stenhårda då skulle jag göra det så att maten, den dyrbara maten, inte gick om intet i denna värld av svält. Och jag skulle INTE skämmas i min vanliga ICA/COOP/HEMKÖP etc för det.

FullSizeRender

Plötsligt efter alla bråk här hemma verkar det som om barnen faktiskt uppskattar varandras närvaro. korta stunder förvisso men det är så ljuvligt för en mamma att från köket höra två av barnen samspråka eller för all del tre…. Tylla ville ha min sjal idag, den som är säkert två meter lång och släpar efter henne på golvet när hon går. Den är en favorit här hemma. Krossad mörklila sammet, vem hade kunnat ana? Från Katarina Waldenström

 

Ta da!

2 Comments

    • annavoltaire

      Samma här! Jag fattar inte varför man ska köpa hem stenhård frukt om man kan köpa mogen billigare….
      A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *