Vissa sjöstuvar, jag barnstuvar

Trots att hon har närmare 39 graders feber klättrar hon rakt upp på matbordet..jag håller vikten genom att jaga efter…


Det börjar bli dags nu igen, att barnstuva. Tylla har avancerat från att hasa baklänges till att


gå för att nu klättra upp på stolar och bord. Det börjar röra på sig således, i en hiskelig fart. Och knaskillarna som älskar små pyttegrejer, lego à la miniscule, spelkulor med mera utgör en veritabel livsfara för marsipangrisen. 

Det är dags att koppla på radarn alltså. Att börja se farorna som lurar för henne. Killarna har jag så smått börjat släppa taget om. Till och med Edgar och gatan funkar ganska bra och han har inte rymt på flera veckor…
Egentligen är det inte så svårt för mig för nu har jag haft barn i snart 18 år och det sitter inpräntat i hjärnbarken allt som kan gå snett. Jag bävar bara inför den där förgrymmade haspen till diskbänksskåpet och sopen. Sånt är så fruktansvärt jobbigt. Det är så jobbigt att jag denna gång kanske faktiskt ska strunta i det och bara ta bort allt farlig och ha den öppen!?! Vilken revolutionerande idé!

Det är ganska barskrapat här redan ändå. Inga ömtåliga saker kvar snart, bortplockat eller redan sönder. Möblerna orkar jag inte ens titta på längre, de är demolerade. Jag inväntar att de växer ännu mer och så får jag lämna in allt. Sitta på en pinnstol i köket och glo. Sen kommer väl 36 barnbarn att anfalla. Då ser jag förhoppningsvis så dåligt att jag inget märker.

Men nu är det dags, rensa lådor på knas, ta bort dukar som hon ska dra i och giftsanera.

Jag hoppas hon väntar några månader till bara så att hon blir lite stadig. Och jag hinner med… 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen