Å så skjuts in i……fronten på andra bilen.

IMG_5997Det var inte ”my proudest moment”. Jag hade precis fått in alla barn i bilen, jag tog upp kameran för att dokumentera illvrålen. Jag knäppte av bilden, tog ett djupt andetag, tänkte en sekund på meningen med livet, min förestående död och vinkade farväl till maken. Växeln i R och PANG! Rakt in i grillen på andra bilen.

Jag brast. Vrålade rakt ut att ”DET ÄR SÅ HÄR DET GÅR NÄR NI BARA SKRIKER UTAN ANLEDNING (andetag) VI KUNDE HA DÖTT ALLIHOPA OCH DÅ HADE HELA ERT LIV VARIT HELT I ONÖDAN (andetag) MORMOR OCH MORFAR SKULLE ALDRIG FÅ SE ER VÄXA UPP OCH TJEJERNA SKULLE BLI MODERSLÖSA (andetag) IMORGON BLIR DET ANDRA BULLAR” typ.

Båda bilarna klarade sig utan en skråma. Inte ens jag hinner få upp någon våldsam fart på 30 centimeter, även om jag försöker.

Så nu vet ni. Jag har en cirka 1,5h lång tålamodssträcka men krockar jag, då brinner det av genast. Needless to say var barnen extremt tysta hela vägen till destinationerna. EXTREMT TYSTA. Mitt hjärta bultade hårt och jag tog mig en 10 minuter lång funderare över nödvändigheten av att vara konsekvent, förberedd, utvilad, nykammad och kärleksfull.

Hasta la vista babies!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen