Tomt i pallet

IMG_8186
Min dotter Alva gillar att fläta hår….

Jag bara stirrar på skärmen. Jag vet att jag haft två dunderbra idéer idag och nu….bortblåst. Höger ögonbryn, eller övre delen av orbitan värker. Dag två är det i denna omgång. Tröttsamt och ologiskt. Om kroppen skulle göra något smart för en uttröttad småbarnsmamma skulle det väl vara att stänga ned nervsystemet? Inte trappa upp skit! Eller?

Jag bad maken ta över läggningen. Det gjorde han. Då gick det från under kontroll till full kaos. det är väl ungefär det man kan säga om hela den här perioden jag har arbetat heltid…han har inte full koll. Jag vet , det låter gnälligt och taskigt men det är HELT SANT! Igår missades tacosås, gräddfil och ost…eller osten fanns, den hade jag redan köpt, men den var i frysen….Och idag missades kören. Det har aldrig hänt tidigare. Förra veckan påminde jag, handlade mellis och var på på på för att maken inte skulle miss något. Då gick det jättebra. Denna vecka har jag tagit ett steg tillbaka. Jag sköter fortfarande tvätten, grovplanering och städning. Och det gör jag trots att jag är borta elva timmar om dagen. Fan nu låter jag gnällig IGEN. Men det är HEEEELT SAAAAANT! Jag ser med oro fram emot att jobba ännu mer och nattjour. Hur ska det gå? Kanske jag måste sluta åka kommunalt för att kapa en timme i resväg? Då kan jag ju åtminstone storhandla…att gå på lunchen och bära kassar som ska stuvas in i en knökfull kyl på jobbet funkar ju då och då men jag kommer nog inte ens ha den tiden framöver.

Ja, det var dagens klagosång. Jag trodde jag skulle få ur mig något glatt…vad skulle det vara? Jo, jag klarade av att sticka rakt in i likvorrummet på en attrapp idag. Det var väl roligt?!? Jag kommer sannolikt aldrig behöva sticka en levande person så, hoppas inte iallafall. Lite läskigt är det. Sen är jag en jävel på att ge HLR, det är ju bra att veta om man råkar på någon som får ett plötsligt hjärtstopp. Min pappa har faktiskt råkat ut för det på hemmaplan, inte fått hjärtstopp då men dunkat igång folk. Både min morfar (tror jag) och en granne. Han höll igång grannen helt själv tills ambulansen kom och hjärtat kom igång. För min del har jag bara gjort HLR på människor på akuten och båda var döda när det kom så det räknas ju inte riktigt…men jag har försökt.

Det är den sorgliga biten av att ha världens häftigaste jobb. Man får se människor dö, ibland små människor. Det kommer jag aldrig vänja mig vid. Och även om det är väldigt sällsynt är det sådant som man aldrig glömmer. Det bränner i halsen och tåras i ögonen bara jag skriver det nu. Så blödig är jag. Det är något med det där hoppet som släcks. Det går inte att förstå och hantera på ett bra sätt.

Så från att ha gnällt och tjatat har jag nu glidit in på barn som dör, det absolut värsta som finns i hela världen…dags att sluta skriva.

IMG_8175
Se så söt och liten hon var. Jag har hört att hon läxar upp mig här då och då…det ska vi ta tag i.
IMG_8170
Småbarn kan vara rent livsfarliga, dra sönder öron och bita en i fingrarna så man nästan dör av blodförgiftning….
IMG_8176
Riva hål på hornhinnan är också något av en specialitet, men söta är de.

Imorgon går jag halvdag. Kanske det gör under för humöret, fredag gör ju inte direkt det, helg betyder i värsta fall ännu mer huvudvärk och matlagning inte bara en utan tre gånger om dagen. Livet är en dans på neuroser…eller hur var det nu?

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen