Jag lade ut några annonser igår på saker vi inte kan ta med till nya huset. Vissa annonser är helt okomplicerade, sådant som rör trädgård, odling och barn. Biltillbehör är en heeeeelt annan femma.
-Ja, det är Anna Voltaire…..
-Hallå?
-Ja hallå det är Anna, gällde det annonsen?
-Hallåååå?
-Hallå, hallå, Anna här. Ringde du på annonsen?
-Ja, hallå, du hade däck. Hur gamla, storlek? Vad är ditt sista pris?
– 1000kr, som det står i annonsen, men viss prutmån finns
-Jag tar dem på en gång för 500kr, vad har du för adress.
-Alltså….jag tänkte mig nog lite mer för dessa fantastiska däck och jag antar att du ringer en minut efter att annonsen kom upp för att det är ett fynd…
-Jag säger 700, sista pris.
-Men du, vi kanske ska göra gungor av dem. Hej hej.
Så ungefär känner jag när folk ringer och försöker pippa mig. Men det kan också bli så här:
-Hej, jag heter Pia, jag undrar om du har fönstren kvar?
-Men, hej Pia, ja det har jag.
-Perfekt, jag tar dem. Kan vi komma imorgon efter sex?
-Det går utmärkt!
-Underbart
-Vi hade tänkt att bygga ett växthus men har ingen tid kvar, Har byggt eget i närheten.
-Å är det huset på höjden, vi undrade just hur utsikten är där…
-Den är strålande, om man får flytta in…Kom och fika där med en gurka från växthuset sen.
-Självklart, vi kommer så fort vi är igång.
-Kärlek till er, vi ses!
(lite fritt tolkat men ni fattar tonen)
Och så dök de upp med egenodlade tulpaner och en flaska must på gråpäron. Strålande pga att jag länge försök få maken att inse det helt oumbärliga med ett sådant träd.
Så om ni ser en annons som jag lagt ut någon gång, jag har några ute nu med resesängar, diskhoar mm börja med att spetsa öronen, presentera dig och ditt ärende, pruta inte som på en kinesisk marknad. Med andra ord, använd normal hyfs och så kanske vi gör affär, OK?
Nu ska jag lägga några små galna barn.
