Har det gått en dag senaste åren utan att man hört något om IS eller resultaten av deras härjningar? Det är flyktingkriser, terrordåd, bortrövade skolflickor och nu senast en attack i Orlando och en ihjälskjuten polis med tillhörande fru som efterlämnar sig en treåring. Hur ska det gå för det barnet undrar man. Man hoppas på bra släktingar där.
När medierna frågar experterna återkommer frågan om det är DAESH eller IS som ligger bakom. Vi som lyssnat noga vet att det oftast inte är det. IS hela ideologi går ut på terror, de uppmuntrar enskilda övertygade personer med mycket lösa, om ens några, band till organisationen att gå ut och förstöra för oss andra. Sedan tar de glatt på sig ansvaret.
På väg mot arbetet tänkte jag att del i detta är att vi har ett internet som är världsomspännande, med millisekundsnabb åtkomst till information eller för all del desinformation och en kanal ut för precis vem som helst som har en nätuppkoppling.
DN-artikeln jag läste som delvis också inspirerade till detta skriveri.
Jag tycker att vi måste agera där, i cybern. För enskilda olyckliga och galna människor kan vi inte skydda oss eller dem själva ifrån så lätt men att deras budskap/illdåd når så många, DET kan vi ju faktiskt göra något åt. Jag antar att poliser och säkerhetstjänster världen över bevakar det som läggs ut och försöker hålla koll och stänga ned det som är farligt. Men i likhet med att man inte ska låta Breiviks budskap nå ut från hans isolering tycker jag att man ska begränsa även detta i pressen. För vad söker dessa förvirrade hjärnor? De söker uppmärksamhet (i i de allra virrigaste fallen status som martyrer)!
Jag tror faktiskt att man kan dämpa detta genom att inte fläka upp bilden på den till synes glade massmördaren från Orlando överallt. Dämpa entusiasmen att rapportera. Visa hellre upp de som omkom (om deras anhöriga godkänner det). Gör som i Paris, fokus på offren och deras gärningar. Ni känner väl igen tesen: Syns man inte så finns man inte….
Sen hör jag återigen ledsna medborgare som säger att detta för oss närmare varandra…jag vet inte. Vi blir ju misstänksammare för var sekund, jag har börjat varna mina döttrar för offentliga platser och känner att folksamlingar och nu EM är potentiella ”killers”. Då har terroristerna vunnit. De hotar vårt samhälle och om vi spelar med blir det ännu värre. Stäng ned deras kanaler och jaga dem överallt i moskéer, på nätet och i fängelser. Sök upp de som är på väg att radikaliseras och för övrigt alla som verkar må dåligt. Samhället ska nå dem INNAN de hamnar i dåligt umgänge eller spränger sig själva och andra i bitar. Det samma som alltid. Prevention. Det handlar om att se barn som far illa innan något händer. Det var otäckt att se Omars far sitta och ta avstånd från honom, sin egen son som han borde ha tagit hand om och sett till att han fått hjälp innan han blev så sjuk att han mördade alla dessa människor. Jag tror inte en sekund på att den pojken haft ett bra liv med sin familj. Det är omöjligt! Människor föds inte onda, de blir sådana av vanvård, det bara ÄR SÅ! Och jag ursäktar INTE hans mord här men jag söker alltid en förklaring, det är bara då man kan förbättra världen, man måste förstå saker.
Mina varmaste sympatier till alla drabbade. Det bästa vi kan göra är att bry oss om våra medmänniskor, var de än kan finnas.