Jag har jobbat idag, fullt ös faktiskt. På vägen hem ser himlen ut som den brinner. Jag tänker att världen är rätt fin ändå. Sen kommer jag på hur det ser ut i Syrien och Ukraina. Jag hör på radion att Putin inte dykt upp än… Fint folk kommer sent kanske han tänker. När ni läser detta har kanske saker och ting löst sig men nu när jag skriver detta är det fortfarande ovisst om den där karln ämnar dyka upp.
Sen hör jag att MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap är oroade över att vi ej klarar oss mer än ett dygn här med mat och vatten. Vi borde ha matkonserver hemma för tre dagar minst tydligen. Vi är helt inställda på att allt bara ska rulla på….helt opåverkade av att världen brinner omkring oss.
Jag tänker att jag måste köpa mer konserver…jag räknar en burk mat per person för tre dagar och så kanske lite extra. Kanske exmaken också behöver lite. Han tycker jag är så hönsig. Om jag ringer och säger åt honom att lägga upp ett katastroflager skrattar han nog ihjäl sig. Det kanske blir så att han låter bli att lägga upp ett lager bara för att? Så därför får jag hamstra även för honom. Sen är det mamma och pappa, brorsan och hans familj kan man väl köpa lite extra till också. Det blir minst 50 konservburkar som måste inhandlas. Och sen vatten…Herregud, var ska vi ha allt?
Min plan på att bli mer självhushållande är iallafall helt i linje med MSBs rekommendationer. Tyr vi planerar att ha en öppen spis också om elektriciteten ryker. Batteridriven radio och ficklampor var också viktigt.
Under världskrigen i Europa höll folk höns här. En säker källa till mat. Kostar lite och är enkelt att klara av. Det blir av till hösten. Check på den!
Nu sitter jag återigen i mörkret och försöker söva Tylla. Maken har hand om killarna. Hon trilskas. Vill inte sova utan vill mest…ja vad vill ungen egentligen? För trött är hon. Men sova är tydligen uteslutet. Jag försökte först med att ligga och sjunga lite för henne och tala lugnande. Det gick inte hem. Nu testar jag att ignorera henne men då blir det bara gråt.
Jag är så utled på att det hela tiden ska vara krångel kring sovandet. Jag vill ju att det ska vara en lugn och skön stund. Särskilt sedan jag själv började gäspa redan klockan två idag. När jag hade ett besök. Mycket pinsamt och jag förklarade att jag inte alls var ointresserad av personens situation men att jag har två små killar som väckt mig om vartannat hela natten och att det höll i sig mellan halv ett och klockan fem. Då gav jag slutligen upp sovandet och gick ned för att ta en kopp te.
Att vakna fyra till fem gånger under natten, varje natt i flera månader som jag nu gjort är ingen lek. Man får lätt panik faktiskt för det är inte helt tydligt vad man ska göra. Visst jag kan sova med barnen men inte heller det hjälper alltid och någon form av vuxet liv skulle jag vilja ha och att sova i barnsängen är inte helt bekvämt.
Vi kanske får ta tag i detta på allvar när vi flyttat och inrätta ett rum för sovande med var sitt barn och egen ”kuppe” till Tylla för har hon väl somnat sover hon oftast hela natten. Eller så lägger vi bara madrasser på hela golvet i vårt sovrum och så får alla sova i en hög…väldigt Neandertaligt.
Nu verkar ignorerandet ha verkat. Hon sover tungt det lilla livet. Tänk att det ska vara en sådan kamp. Nu ska jag ta en huvudvärkstablett och bädda ned mig. Ikväll ska jag inte slötitta på något utan värna min hjärna och sova.
Over and shout!
