Jag är i full färd med att smälta min Londonresa här. Jag skrev ju så långt och brett igår. Nu snävar jag in.
Överhört på Victoria´s secret: X lyckades få en kund som ville ha pengarna tillbaka att istället byta till en annan vars. Hon lyckades övertala henne SÅÅÅÅÅ bra utan att vara….för övertydlig….
Jag stod där, en och en halv meter ifrån och kände att jag inte behövde ytterligare ett par trosor.
På Mango någon timme innan hittade jag och dottern en klänning hon ville ha. Den var väldigt enkel och fin, beige med ett svart band i midjan. Hon skulle ha en M. Den enda i storlek M hade en svart fläck på vänster axel. Vi hade letat igenom alla hängare, det fanns bara den. I kassan frågade vi om de möjligen hade en annan på lagret. Lagret anropades. Inget svar. Vi väntade länge, kön växte och irritationen men nej, den fanns inte i M. Om vi kunde tänka oss att går i motsatt riktning (mot den vi var på väg i hem mot hotellet för att åka till Heathrow) i en kilometer och sedan ta av in på en bakgata skulle den kanske finnas där…..?
-Vi skulle inte kunna få köpa denna då till ett reducerat pris och så chansar vi på att det går att tvätta bort?
-NO!
-Ok, tack, vi handlar inte hos er, lycka till med att försöka kränga den klänningen till någon som inte ser så bra alternativt inte bryr sig om hur de ser ut.
Dottern köpte samma klänning på Mango i Stockolm istället, billigare!
Det är med en lite dålig smak i munnen som jag tänker tillbaka på shoppingen i London. Det är väldigt tydligt att kunden inte har ”rätt” där. Vakter i varje entré, man övervakas stenhårt i butiken, omklädningsrummen har järnkoll på hur många plagg du tar med in. Det finns ett maxtak för hur många i taget du kan ta med in. Du FÅR ta med en förälder in i hytten men då måste dörren vara ÖPPEN…..Man känner sig som en snattare hela vägen. Dessutom är det plågsamt tydligt att personalen arbetar på provision. Man förväntas veta vem som hjälpt en i butiken, de säger sitt namn TYDLIGT och i kassan får man frågan om någon varit hjälpsam. Man får lust att säga helt galna saker! Detta missgynnar sannolikt de med lite mer svåruttalade namn. Jag mindes en svensk tjej på VS som jag pratade med men som inte gjorde annat än antecknade mitt namn. Trosorna provade jag mitt i rummet för jag orkade inte vänta på min tur. jag skäms inte längre, tid däremot det är jag vaksam på.
Jag måste säga att jag som redan ogillar överkonsumtion bara blir ännu mer obenägen att handla när man möts av detta. SÄLJ, SÄLJ, SÄLJ till varje pris! Vad hände med tänket att att en nöjd kund kommer tillbaka? När jag arbetade en tid på Newport på NK var det centralt att vi hjälpte till med att välja ett plagg som kunden såg snygg ut i, kunde röra sig obehindrat i och så vidare. Jag minns särskilt en dam som provade en kjol i 26 men som skulle behövt en 38:a. Jag påpekade att den nog satt lite trångt över baken och att en lite större modell skulle falla snyggare…..Men hon avfärdade mig med att hennes man skulle betala för en magplastik snart så det skulle lösa sig. Så bra då!
Det hände lustiga saker på NK, en väldigt kontanttät ryss kom in och lät mig prova i stort sett alla kläder i butiken, jag såg ungefär ut som hans fru i kroppen nämligen. Sen tog han rubbet och betalade med dollars…Det var tider det!
Så nu har jag varit motsägelsefull igen, först åka på shoppingtripp och köpa saker man inte riktigt behöver för att sedan varna andra för detsamma och ösa galla över penningkåta butiker. Mmmmmm så är det, fram och tillbaka, i evighet.
Amen!
