Jag samlar ihop mig – liggandes

Jag var redo för ännu en vecka men nej. Snor, snörvel och total kroppslig strejk omöjliggjorde att arbeta idag. Maken, nöjd att då kunna komma iväg lite tidigare till sitt jobb, sa att jag ju då kunde lämna de tre barnen. Jo, det kan ju låta rimligt…..om man har orken. Jag hade stigit upp innan sex för att komma igång men insåg rätt snabbt att jag skulle bli hemma. Därför släpade jag mig runt och förberedde för övriga familjemedlemmar. Det plockades fram kläder, packades ryggsäckar med frukt och läxor samt en påse till maken med matlådan jag gjorde igår, en spik till tavlan (som också lades ned) och sen ett kokt ägg inrullat i bubbelplast (vi råkar ha hejdlösa mängder av detta här hemma just nu). Och DÅ, precis klockan åtta när maken ska gå, ringer min husläkare (som jag bett om förra veckan för att jag kände att jag behövde ett möte). Allt faller samman, alla strejkar, en matlåda går sönder och det blir totalt kaos. Klockan tickar men jag bestämmer mg för att ta samtalet. Jag har ju så satans ONT också!

IMG_3730
Finn ett rätt! Såg ni? En gammal torkad brödskank låg precis i kaffeutsläppet och sög då upp en stor del av kaffet. Tur i oturen kan man säga….

Husläkaren frågar om hon ska ringa en annan tid…det verkar vara lite jobbigt för mig…men jag framhärdade, jag vet ju att det i princip inte FINNS en BRA tid att ringa mig som infaller under kontorstid. Vi bokade en tid 15/9 och dessförinnan ska en slätröntgen göras av min höft. Den värker orimligt mycket sedan några år….har inte ens orkat räkna hur länge men om jag är helt ärlig är det nog sedan Edgar föddes….dvs snart 6 år sedan. Det som är BRA med det är att det sannolikt inte är cancer då för då hade jag nog varit död nu. Men det som är DÅLIGT med det är väl att det då luktar kronisk värk, artros eller kanske….jag vet intex  . Jag har inte gått ordtopeden än. Ont gör det iallafall helt oberoende av vila, träning smärtstillande eller antiinflammatoriskt. Så. Då var det sagt. Jag är helt slut i kroppen.

IMG_3729
Jag är så OLYCKLIG! Min mamma förståååår mig inte. Allt är fel, precis ALLT! Jag som hade hoppats på att jag skulle få vräka ur mig lite om min situation…det brukar lätta lite då. Notera att det i bakgrunden står en LÅDA…..Man kan också konstatera att vi kör en mkt gammal bil, innertaket hotar att falla ned. Kanske det inte stör så mycket där bak men föraren behöver ju inte det tänker jag. Kan man använda staplers tro…..?

Jag kom slutligen ut från huset. Den snyftande killen med den trasiga matlådan hämtade sig lite men när det blåst över började Tylla gråta….På förskolan satte jag mig en stund med henne i knät för att hon skulle lugna sig….då visar det sig att jag är på fel gård. Och att jag har tröjan ut och in. Det var väl det minst förvånande. Jag lämnade en gråtande hulkande unge som dock hämtade sig snabbt pga Lindas ansträngningar att avleda henne och jag stapplade mot bilen och tänkte att jag nog måste lägga mig när jag kommer hem, jag orkar liksom inget mer nu.

Nu sitter jag här och skäms över att jag gnäller….jag hade velat skriva något roligt ur barnens perspektiv istället men så hällre jag hela mig återuppvärmda kopp kaffe över köksbänk, köksluckor, golvet, kylen, frysen, benen och vår guldfolierade sockel. DÄR DOG ALL ORK. Så, om jag hämtar mig till kvällen ska ni få något gnistrande och upplyftande, nu ska jag krypa långt in under ett täcke eller två och drömma om Karibien istället.

 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen