Och nu….ett recept! – Voltaires vardag

Så där fin blev den! Jag känner mig som Frieda Kahlo…ligger i sängen som en pinne och bara skriver (hon målade ju visserligen, och hade blivit genomborrad av en räls och kunde inte få barn och hennes man låg med hennes syster och så knarkade hon morfin men annars känner jag mig besläktad i lidandet) och tycker synd om mig….

Jag skrev till en vän som undrade hur jag hade det här med sjukdom och allt att: Jag är så nära helvetet en ateist kan komma. Sen funderade jag lite på det för jag antar att om jag bodde i ett mycket religiöst land där man inte får vara ateist, blogga, gå i kort kjol och köra bil för att man är kvinna…då hade jag haft det värre än i helvetet kanske. Men icke desto mindre, det är inte helt bra kort sagt. Men för att göra något positivt i den här situationen beslöt jag mig för att lägga upp BILDER och ett RECEPT så att åtminstone ni kan ha det lite roligt.

Vadan detta? Jo jag har ätit dåligt senaste dagarna och frukost i det kaos som var i morse var omöjligt så när jag kom hem från dagis och förskola beslöt jag mig för att laga mat på rester. Och jag beslöt också att jag INTE är ensam ansvarig för allt som långsamt förintas i vårt splitternya kylskåp….och jag menar då att MAKEN som är den som har mest matfokus, skulle kunna rensa ut en gång om året åtminstone. Och den tiden har infallit NU!

Men, kanske vi ska se positivt även på det? Svaret på cancerns och antibiotikaresistensens frågor finns kanske här? Jag och Flemming alltså….

Tillbaka till ämnet: Recept. Jag hade mjuka tortillas i stor modell, lite ricotta, TVÅ soltorkade tomater i olja, en näve vissen ruccola, två skedar hemmagjord pesto (såklart väldans ekologisk för jag har odlat basilikan själv) och en kornig ostkant i kylen. Det blev en fantastiskt god frukostpizza!

Så här varmt ska det vara! Och om ni undrar är det en på tok för dyr ugn från Smeg, och då menar jag allvarligt överpris typ 13000kronor. Men den hade rätt nyans i det vita…många vitvaror har helt fel vit färg och då kan jag inte leva med det. Nu får jag istället leva med att jag har en ugn med så många funktioner och vred att jag knappt kan hantera den och jag istället använder den förhatliga micron för en tusing som dottern gav mig i inflyttningspresent för att jävlas med mig (jag vet inte vad den kostade egentligen, kanske den också var jättedyr men ett rimligt pris på en micro är 1000kr har jag bestämt, oberoende av vit nyans….)

Ser rätt fattigt ut va? Men jag lååååvar, asgott! Och så kom jag på att jag lovat barnen pizza ikväll, för att komma undan matlagningen…men då tar jag bara en macka istället. Jag har fettdepåer så det räcker…

Gör så här: Bred ut ricotta över HELA tortillan. Jag tar lite ära i att inte förbruka massa disk så jag använde den sked som stod i peston sedan sist till detta och då blev det naturligt att jag bredde ut peston samtidigt till en ljusgrön sörja (låter smakligt va?). Sen klippte jag de två tomaterna i strimlor och fördelade jämnt. På med den vissna ruccolan och sedan rev jag den starka ostkanten över. In i förvärmd ugn på….så många grader som jag fotade i kanske 5-10 min. Supergott och av saker som förmodligen bara hade ruttnat här hemma (men kanske hade bidragit till folkhälsan om 5-10 månader).

Igårkväll kokade jag en stor kopp te med honung till mig själv som jag skulle dricka i sängen medan jag såg Fångade (isländsk serie jag följer och försöker lära mig isländska av) då när jag ska ställa ifrån mig koppen missar jag hela sängbordet och pang så låg min fina kopp, mitt goda te på golvet. Nu minns jag att jag bara rullade in allt i den handduk maken så snällt kom med för jag bara orkade inte ta hand om det då….lite som min vän C som jag hånade för att hon täckt över ett krossat glas med en fårfäll…nu är JAG där Carro, jag rullar in skit i saker och gömmer dem under sängen. Hur ska detta sluta????

Må väl, nu ska jag fortsätta vara jättesjuk, hängig, gnällig och uttråkad (har funderat på att slå på radion för att distrahera mig från mig själv men jag orkar inte ens det. och sagt är sagt, en månad nyhetsfri….det måste vara bra för mig).

Nu ska vi kanske få ordning på de sista 17 detaljerna i huset som min bror så snällt pekade ut åt mig… (jag lär återkomma till detta med min bror och hans petighet..). En rörmokare ska skickas ut för att åtgärda droppandet, meanwhile har jag en hink under och mäter hur många deciliter i timmen som rinner ut….

2 svar på “Och nu….ett recept!”

Agi skriver:

7 september, 2016 kl. 20:30

Recept minsann, fast du är sjuk. Jag tackar och bugar. Vet du vad? Krya på dig och ta det lugnt om du kan.
1. annavoltaire skriver:
  
  8 september, 2016 kl. 05:08
  
  Tack A!
  
  Jag ska verkligen försöka ta det lugnt för den här förkylningen liknar inget annat. Det kanske blir ett inlägg med bilder på målade naglar eller något idag….?
  
  A

Kommentarer är stängda.