Säga vad man vill om mitt liv men långrandigt är det iallafall inte. Tröttsamt kanske men alltid plats för nya spännande infall.
Jag har börjat skogsråna Edgar. Idag gick jag återigen hem med honom genom skogen för att öva bort hans önskan att ta med ALLA fallna löv hem. Jag t.o.m plockade löv på min väg till skoan åt honom för att han skulle hålla fokus på det. Jag skulle kunna bilda skola inom fobiträning tror jag….Det gick på det hela taget väldigt bra ända tills vi skulle plocka upp minstingen på dagis. Då rusade han in, sprang runt och lekte med alla gamla kompisar, kastade av jackan osv osv. Tylla trilskades som vanligt, ville inte gå åt samma håll som jag osv osv. Ni vet, en vanlig hämtning av småbarn…
Vi kom ut på vägen till slut. Jag med Tylla stadigt i handen och Edgar tre steg framför. Lugnt och fint. Sen ville Tylla något annat, hon ville bli buren. Men jag bar redan två små Kånken fyllda med blöta kläder, pinnar, löv och sten så jag orkade likosm inte mer. Edgar, fortfarande en bit framför fortsatte gå. Jag bökade med Tylla högst 10 sekunder, sen lovade jag henne ”tuggemuddi” när vi kom hem. Då reste hon sig igen. Jag vet, man ska ALDRIG förhandla med terrorister, man ska låta dem skjuta gisslan, för annars är man för evigt i deras våld. Men jag vek ner mig. Och tappade bort ett barn. Fast det märkte jag inte…
Femtio meter längre fram på vägen svänger den, det är dit vi ska. Jag undrar då var lille E befinner sig. Jag börjar ropa, helt neutralt, inga skrämselskrik så att han gömmer sig och tror att jag är arg. Jag hinner tänka att han har den varma jackan, ordentliga skor och sannolikt är ganska nära ändå…Trulleskogen känner han ju till. Det är säkert DIT han gått! Han vek av åt andra hållet. När jag inser detta är jag i höjd med en granne som just kommer hem från jobbet. Jag ber honom passa T medan jag springer till skogs för att finna mitt barn. Men nej, Tylla vägrar. Hon får då istället springa efter mig medan grannen åker vidare mot vårt hus för att kolla om han eventuellt hunnit hem.
Jag hann fram till skogsbrynet innan grannen kom i sin bil och berättade att han sett en liten halvnaken pojke i stora fönstret..
PUH!
Jag var nära att ringa 112 där.
Det är inte första gången han smiter men jag svär det var sista gången jag låter honom gå en meter framför mig igen. Mitt hjärta klarar inte mer av detta.
När jag väl kommer hem kånkandes på Kånkar och Tylla märker jag att det är låst. Fine, jag kan ju koden. Men nej, den lille rackaren har lagt på haspen. Den som sitter högst upp på dörrbladet och kräver att han ställer sig på en stol med långa skohornet i handen för att haka på. Sen står han och nakendansar i panoramafönstret framfr mig och ”moonar” en lång stund. Jag tittar bara på med en död blick. Glad att han är återfunnen men trött på honom som person liksom.
Här kan du se gamla Gröna skafferiet
Kvällen lider mot sitt slut. Jag är stolt och glad över en kommentar på mitt manus jag fick idag men fortfarande spänt läge då förlag nummer ett ej återkommit än…..uuuuuuh the suspence is killing me!
Maken ska vara hemma imorgon, förskolan stängd. Han tyckte det passade bra att slipa golv då….Jag invände. Jag var dum i huvudet. Jag invände att kanske en aktivitet som var lättare att avsluta än att våtslipa betonggolv och sedan knäskura, torka och ytbehandla med två helt sjövilda killar hemma som potentiellt kan sätta eld på huset, springa till skogs eller bli strömförande av sina krossade iPads var att föredra…?
-Som vaddå?
-Tvätten?, Dina utspridda verktyg (i hela huset), strumpor, MDF-skivor, disken, och…..alla kläder du spridit ut på golvet i vårt sovrum. Såna saker, som man kan avsluta snabbt om det börjar brinna i en gardin….
-Öh, du är så jävla gnällig. När ska jag slipa golven då?
-NÄR JAG KOMMER HEM???????
Jag ser fram emot att sova eller somna till någon av de serier jag tittar på på Svtplay. Vi har tydligen Netflix sedan ett år men det har jag liksom glömt av. Jag är en lojal public serviceare. Vill ni veta vad jag ser/sett?
Happy Valley (slut nu)
Grantchester, ett avsnitt kvar
Fångade (isländsk krim, älskar språket)
Enkel resa till Korfu (slut tyvärr)
Hundra procent bonde, några avsnitt kvar, helt kär i honom.
Billions, lite motvilligt vinner den på sin aggressivitet och snabba repliker, älskar psykiatern, sådan vill jag bli….inte en dominatrix alltså utan så som hon är i jobbet. Iskall. Men kanske ändå jag skulle ha användning av en piska här hemma…?
Och slutligen: Gisslan, en Israelisk terrorthriller typ på hebreiska obviously, älskar det språket med. Låter lite holländsk-isländskt-latinskt på något sätt. Älskar namnet Yael…hon är också en iskall läkare. Jag går lite igång på det kanske. Många av de här serierna har starka kvinnoroller..fan, börjar jag bli feminist kanske???
God natt!