Livskris de luxe

 

Jag arbetar kväll denna vecka därav långt invecklat inlägg dagtid. Jag drog strecket för husmorssysslorna vid 11.00. Då hade jag hunnit med följande (och detta är inte för att verka duktig utan för att verka strukturerad och effektiv, något som jag värdesätter högt hos människor och ibland tror mig sakna helt):

1. Lämna barn på förskola och dagis i tid och utan allt för mycket gråt och tandagnisslan.
2. Åka till återvinningen med veckans skräp.
3. Handla det som saknades hemma.
4. Sätta igång två tvättmaskiner.
5. Sätta på diskmaskinen och sanera köksbänken.
6. Ordna nya gardinkrokar till gardinen vi satte upp igår.
7. Göra en grovplanering för veckans mat och inköp.
8. Ringa Net on Net ang den iPhonegrej jag glömde i kassan igår när Edgar rymde genom branddörren.
9. Äta frukost.
10. Göra 1/3 av mina livsviktiga ryggövningar.
11. Sanera golv i Edgars rum.
12. Sortera ny återvinning.
13. Planera resten av dagen på ett rimligt sätt och göra en ny handlalista.
14. Planera för min kommande bok om chefskap och vem jag måste intervjua.
15. OCH göra en helt ny världsordning här hemma för att vi ska överleva och samtidigt konstatera att jag har en livskris.

Jag vill uppehålla mig vid punkt 15. Jag beslutade idag under det att jag försökte bli kvitt huvudvärken från tre dagar att det får vara nog med wifi etc här hemma nu. Vi gjorde ett tappert försök att spela memory igår med småttingarna och insåg att det var mer sådant vi behövde göra. Maken behöver också lära sig att inte nödvändigt VINNA över den mycket asteniske (för tillfället) 7-åringen för då blir det inte bra och att vi måste lära barnen turordning.

Nya reglerna lyder som följer: Ingen internet/iPad/tv eller i övrigt rörliga bilder på morgonen och fram tills efter att middag och eventuella läxor är gjorda. Därefter kan man få slötitta eller interagera med overkliga saker. Jag ringde för att berätta detta för maken. Sa att jag nu lägger alla saker på laddning så att de finns tillgängliga när det blir dags och att jag ringer från jobbet och berättar var de är gömda.

-VA?????? Svarade maken.

-Så blir det, det är slut nu. Sa jag som den envåldshärskare jag är. Jag gillar att peka med hela armen och nu jävlar ska det bli ordning här hemma.

Barn ska klä på sig när man ber om det, frukost ska ätas när det är frukostdags och huset ska lämnas i tid för att komma I TID! NOG NU!

Jag satte mig för att sortera kvitton, jag har bestämt mig för att få kontroll över vad våra matutgifter mm uppgår i. Maken har fått order(!) att lämna sina kvitton på en speciellt anvisad plats i hallen, så har ej skett, han bad om ursäkt men sa att han kan kolla på nätet. Inte riktigt samma sak eftersom han ibland köper skit som snus och så och det tycker jag INTE ska räknas in i hushållskassan, det sorterar under knark/missbruk och är en annan post. Men jag ska nu försöka få kontroll på kostnaderna här hemma. detta är ett led i att räkna ut vad vi kostar oss själva för att kunna se hur mycket vi behöver arbeta….ni är med va? jag försöker ju arbeta så lite och så effektivt som möjligt för att kunna LEVA.

Det känns inte bra att lämna gråtande barn på förskolan tidigt för att sedan vara hemma större delen av dagen, visserligen då med fullt up av hemarbete mm för att sedan inte se dem mer när de är vakna i en veckas tid. Jag ska se till att få allt gjort denna vecka som annars inte hinns med samt ha maten lagad till middagen så att maken får en ”enkel resa” med att mata och lägga alla helt själv. Han hinner inte hem innan jag måste åka till jobbet, annars skulle jag lugnt kunna vara hemma med två av dem fram till tre och kanske det är så vi ska lägga upp det framöver för att jag inte ska dö i själen.

Så, livskris alltså…jag önskar att jag hade haft den lite tidigare. Då kanske jag hade varit klar med den nu. det är kanske en försenad 40-årskris? Jag var ju då upptagen med att föda barn amma och bli gravid igen så jag hann aldrig med….

Jag ser tydligare och tydligare vad jag vill ha ut av livet och hur mycket jag än älskar mitt jobb och att skriva så skulle jag nog egentligen vilja vara en hemmafru på en liten trevlig ort (helst i Stockholm såklart med medelhavsklimat men av ekonomiska skäl är ju inte det ett alternativ, klimatet råder jag ju inte över heller tyvärr).

Därför sorterar jag kvitton, säljer saker på blocket, stickar mina egna strumpor och försöker hitta hönsägg att kläcka till våren. Komposten är också del i att komma ned i kostnad och upp i livskvalitet. Jag vill sluta mitt kretslopp.

Julen står för dörren och vi har tagit ledigt, jag ser fram emot en Bullerbyjul och hoppas att mina föräldrar inte köper elvatusen klappar i år….alla tycker inte att det är en bra sak. Jag behöver INGENTING men om man nödvändigt känner för att handla något åt mig, låt det bli en förbrukningsvara som schampo, tvål eller för all del en bal toapapper, det går det omåttliga mängder av här. Ekologiskt då hörrni! Fint ska det vara ändå. Själv ska jag nog försöka mig på handgjorda klappar till de som kan tänkas gilla det, saker köpta från lokala förmågor eller så kokar jag fikonmarmelad åt alla. Blommor kan det också bli…vi får se.

Nu ska jag göra del 2 av mina ryggövningar, stretcha nacken, jag har en aning om att det inte är en tumör som växer i skallen och värker, utan att det är stress- och spänningsrelaterat.

 

Jo, om ni undrar vad min bok ska heta tror jag det blir: Hej chefen! Eller Boken till mig själv om 15 år när jag är chef…eller Den gode chefen…jag har lite olika ingångar men det klarnar vartefter. Det ska bli uppföljaren till den bok som nu är i pipeline och rör utmattning och bland annat hur en god arbetsplats är utformad.

Nu ska jag ta reda på sakerna häromkring, jag är sååååå inspirerad!;)