Centrum

Nya puckar idag. Jag har bytt från kirurgi till anestesi…ni vet den gren av läkekonsten som går ut på att söva folk. Dvs hålla koll på att blodtryck, puls, andning på patienter som ska utsättas för ”kniven” och hålla dem lugna och fina vad än kirurgen hittar på, väldigt intensivt. Men dagen började inte där, den började 07.48, prick!

Jag trodde ju såklart att den som skrivit det hade sluntit på tangenterna och egentligen menade 07.40 eller möjligen 07.45…men så var det INTE. Det var 07.48 och jag var mycket glad att jag kommit i god tid, dvs 07.45. Rundtur på de tre olika sektionerna i rasande tempo och jag var helt yr efter.

Första halvan av dagen var jag på mottagning. Där skulle den preoperativa statusen bedömas, helt nytt för mig och innan lunch var jag ganska trött, hungrig och huvudvärken började komma….sen till C-op (centraloperation) för att vara med på operationer, och titta på de olika skärmarna med värden på allt som går att mäta på en människa och det som man sprutar in i densamma.  Jag skulle också på ett medarbetarsamtal och sen tillbaka till C-op. Man kan säga att det var en späckad dag och i bilen på väg hem satt jag i tysthet. Inte ens kvart i femekot lockade. Jag tog två av de jordgubbsalvedon som jag köpt då mina febersjukea barn tömt förråden och masserade pannan med höger hand. Jag tänkte att det nog ändå behövdes mer ”kräm” och att en vända förbi apoteket skulle göras. Men placeboeffekten gav resultat, bara tanken på att få starkare medicin lindrade och kanske tystnaden…? Då ringde maken och berättade att sonen fortsatt hade över 39 graders feber och att det var min tur att vabba. Han har ju trots allt bara varit på nya jobbet en vecka och vabbat mer än halva tiden….

Jag kom hem, lade mig i sängen i hopp om lugn och stillhet….det höll i ca 28 sekunder sen var alla hemmavarande individer i sovrummet. Jag älskar dem ju så det var OK, bara de var tysta. Det var de en stund. Maken iallafall…han lade sig och tittade på något i telefonen, resten var som barn förväntas vara, livliga och oempatiska.

Detta med att alla samlas kring mig blir alltid extra tydligt när jag vill vara ifred. Som när jag har pulserande huvudvärk, behöver gå på toa, vill bada eller så…..När jag lagar mat är de ju oftast också mellan mig och spisen men det stör ju aldrig lika mycket…när jag städar försvinner de oftast väldigt kvickt.

Lösningen kanske egentligen är att jag med hörselkåpa på dammsuger hela huset, så jag kan få lite lugn?

VAB imorgon alltså….var ÄR mamma när jag behöver henne? Jo hon glassar runt i Sydafrika, VA??? Så ofattbart osolidariskt, brun blir hon säkert också, och dricker fina viner….Såååååå orättvist!

Nu, dricka kaffe (jag intalar mig att det var kaffebristen som gav huvudvärken för placeboeffektens skull), äta en limpmacka och sen…..sträckstäda hela huset.

Tjingeling!

2 svar på “Centrum

  1. Det är snabb ryck inom vården. Du passar säkert lika bra där som du gjorde under de två dygnen du tog hand om mig för snart en månad sen.

    Var bytet något du önskat eller var det HEADHUNTING?

    Lennart

    1. Hej igen!
      Nej någon headhunting var det inte fråga om, vi följer ett precist schema vecka för vecka, månad för månad under 21 månader. Jag gör bara det jag blir tillsagd!;)
      Anna

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen