Efter ännu ett pass på stora sjukhuset igår hämtade jag upp dotter nummer tre (inte i någon annan ordning än den hon är född i) och då berättade hon om en massageupplevelse hon just haft. Den tog mig tillbaka till ganska exakt åtta år sedan och en plats ”far, far away….”
Jag har alltid varit förtjust i Indien, kanske för att en av mina bästa vänner kommer därifrån? Kanske för att jag gillar maten, färgerna, saris och Mahatma Ghandi???? Nåväl, när chansen kom att fara dit med KI tog jag den. Jag lockade med en av kursarna, jag tyckte det kände tryggast så. Hon var inte svårflirtad.
Det blev den värsta resan i hela mitt liv men jag kom hem med det bästa man någonsin kan tänka sig….
Hur som helst, min dotters berättelse om den thailändska massagen påminde mig om när jag i vanlig ordning skulle försöka ”uppleva ett land på riktigt” och beslöt att jag skulle gå på auryvedisk oljemassage…. Jag var tillsammans med A, min reskamrat, och vi hade några lediga dagar från kursen vi gick. Vi åkte iväg till en ort som låg lite söder om Kerala, jag minns inte vad stället hette men färden innebar kort sagt livsfara. Överfull taxi, galen trafik och ett fanatiskt tutande (så var i princip all trafik men detta var landsväg och gick då extra fort). Vi ankom i den lite lantligare byn och fick ganska snart erbjudande om massage. Det visade sig snart att det bara fanns plats där för en….och kunde någon möjligen tänka sig att fara iväg en bit bort för sin massageupplevelse????
-Jo, jag kan väl göra det, sa jag på indisktklingande engelska (man kommer rätt snabbt in i den dialekten och börjar vicka på huvudet)….
-Men…..? Försökte min väldigt kloka väninna invända.
-Ingen fara, vi ses här sen! Sade jag och svängde benet över sätet på motorcykeln och tog tag i den mustachprydde indierns omfångsrika buk. Långt bak i skallen ekade makens ord från när vi skildes på Arlanda ”Var försiktig…gör inget som jag i n t e…….”
Kanske detta var just sådant som man INTE ska göra i Indien? Sätta sig på en okänd mans MC och fara iväg utan hjälm mot okänt mål? NÄ, vad kan gå fel, jag ska ju bara få oljemassage…
Jag kom fram till massagesalongen, anmälde mig i receptionen, fick veta att kvinnan som skulle behandla mig inte talade annat än hindi och sen fick jag kliva in. På andra sidan draperiet stod en mycket tunn och kort kvinna klädd i sari. Hon hälsade mig och visade med kroppsspråk vad jag skulle göra. Klä av mig förstod jag, i en liten skrubb. Jag behöll endast trosor på och lade mig sedan på den obduktionsliknande marmorskivan. Sen började det. Hon sköljde över mig med olja och masserade HELA mig, varenda millimeter utom det som trosan täckte och när hon tog sig an mina bröst kunde jag inte låta bli att fnittra, jag tänkte att NU var nog A rätt så irriterad på mig för att jag propsat på detta. Massösen missuppfattade mig och trodde nog jag var obekväm, det var jag inte alls, jag såg bara det kulturellt avvikande i detta som mycket komiskt.
Efter kanske tre kvart var hon klar och oljedrypandes visades jag tillbaka till skrubben. Hon pekade på den lilla tappkranen, en plåthink och en trasa i samma storlek som en wettex…..jag skulle tvätta mig.
Efter att ha blivit doppad i olja, håret inräknat, är det en ganska svår sak att bli torr. Jag fnittrade till igen och tänkte att NU skulle jag få riktigt med skit från A…..Jag blev inte ren, det kan man inte påstå, men jag blev tillräckligt oljefri för att sätta på mig kläderna. Jag fick skjuts av samme korpulente man tillbaka och vi vinkade adjö till varandra. Helt ofarligt var det alltså!
A mötte mig med mörker i blicken….hon hade behållit BHn på och den var nu oljeskadad….jag skrattade ofint åt allt detta och tyckte det var hysteriskt kul att det blivit så galet. Jag tycker fortfarande att detta är en av höjdpunkterna från resan. Men i efterhand har jag förstått att man som kvinna i det landet kanske INTE ska vara så oförsiktig…..
Efter den resan avnjuter jag hellre Indien via mat, i Sverige eller kanske allra helst i London där den avviker starkt från de brun-gul-beigea röror vi fick oss till livs i själva landet, jag är visst inte så äventyrlig som jag vill tro.
Och jag kom hem med beskedet att Maken skulle få barn….. nu sitter vi här åtta år senare med en hel liten klan!