Tylla talar ut – nya strategier

Hej! Nu har jag varit tyst ett tag. Inte i verkliga livet då, för jag pratar på så mycket jag kan. Jag är själva underhållningen här, jag har tagit det på mig liksom. Alla andra är så trista. Men jag ska erkänna att mamman är en bra utmanare i den klassen. Hon är himla rolig, spexar, ligger på golvet och ojar sig som en skalbagge, vrålar på pappan och ser knasig ut i håret. Galen liksom! Snackar gör hon också men inte så roliga saker, mest gnäll. Mat hit och godis dit (på lördag bara). Sitta vid bordet, inte se på jotjob och sänka ljudet hela tiden. Det verkar som om precis allt barn gör är fel för henne….varför skaffar man då sex barn? Väldigt konstigt.

Nu är vi och framför allt JAG här så hon får bara gilla läget och ”chilla” som mina syrror säger. CHILLA! Kan man skicka vuxna på Chillkurs?

Idag kom påbud från högre ort (de vuxna) att vi ska sova i våra egna sängar!?! Tydligen ”stör” vi (!?!) dem i deras sömn och hindrar dem från att arbeta optimalt/hålla sams/orka vara trevliga mot oss och mot varandra….så sa de ju inte rakt ut men man har väl lärt sig att höra mellan orden….typ. Så nu ska vi tydligen, om vi vaknar och söker tröst, kärlek och trygghet i föräldrasängen, föras tillbaka till ursprungssängen!?!

WTF!!! HUR tänker dessa människor? Hon, den där mamman, talar ju STÄNDIGT om natuuuurlighet, och att grottmäniskor minsann inte åt godis hela tiden eller fem mål mat om dagen, rörde på sig istället för att glo på ”dumburkar” och var såååååååå friska. Jävla skitsnack! De sov i grotthålor i en hög allihopa på granruskor och om man stack ut, låg som en skalbagge på ryggen (som hon gör med jämna mellanrum) och gnällde blev man uppäten av en sabeltandad tiger, så det då! Hade de haft tillgång till godis hade de ätit DET dygnet runt. Självklarheter! Och man ska samsova, i en grop helst för mesta möjliga närhet. NÄR kommer den sängen? Gropsängen i tagel med resårer som drar ihop familjen. Inte som nu med platta höga där man kan bli utknuffad. Jag tänker mig en ”cave man bed family size”.

Som det är nu måste man jaga de stora på nätterna, jag och mina bröder springer nästan omkull varandra här i vargtimmen. Så kan vi INTE ha det! Vi blir ju helt utmattade. Inte undra på att man är grinig när man vaknar och gallskriker vid minsta lilla (som att inte OMEDELBART få sin nappflaska med L A G O M varm boj). SJÄLVKLARHETER! När ska de stora fatta detta? Det borde vara lag på samsovning, nu skapas en hel generation med hudkontaktsbrist, det kan få allvarliga konsekvenser, helt oöverskådliga.

Nu ska jag sluta gnälla, och börja agera. Jag har mamma för mig själv idag. Jag ska göra det mesta av det, sitta nära, helst på henne. Mellan henne och datorn eller kanske ta hennes telefon och skicka meddelanden till ALLA hennes kontakter, jag brukar få bra respons på det. Jag klämmer iväg meddelanden i stilen: irföajbiuydpvkjb och får tillbaka roliga korta meddelanden som: ? ???? och gubbar som ser roliga ut. Hej på er!

Hej! Åh, vilken natt eller, vilken månad. Jag vet inte när det hela började egentligen men jag och maken lider av allvarlig sömnbrist. Tidigare har bara ETT av barnen vaknat och kommit in till oss på natten. Tylla var tidigare vårt enda säkra kort där, hon har fram tills helt nyligen sovit hela nätter i sin EGEN säng. Men jag tror att jag gjorde felet att påpeka det för maken, att vi hade haft tur med henne och det var som att det ”Jinxades” då. Plötsligt började hon vakna och vilja ligga nära…..att man aldrig lär sig. Man ska ALDRIG låtsas om att det är medvind, då kommer omedelbart motvinden. Så normalen sista tiden är att man somnar helt död när man lägger ett barn i en säng vid åtta, vaknar med ett ryck kring midnatt pga värk eller kissnödighet och sedan försöker smyga sig till sin sovplats. Väl där brukar det ta just precis så lång tid som man behöver för att somna om för att nästa unge ska vakna….och så samma vända omkring tresnåret. Jag har som mål att vara på jobbet kvart i åtta för att kunna byta om i lugn och ro varför jag går upp halv sju och åker vid sju. Kring lunch är jag vanligtvis så trött att jag inte kan tänka på annat än sömn…..och så håller det på.

Vi fick en tillfällig vila i helgen när vi var i London. Vi sov VÄLDIGT mycket och vaknade utan att ha ont i hela kroppen…. Frank hade väckt svärfar vid fem första morgonen….mmm glad att det inte var jag.

Jag hörde av en kollega att samsovning med bebisar är reglerat för BARNENS säkerhet….helt utan några som helst bevis för att det minskar dödligheten skulle jag vilja hävda att samsovning är en allvarlig fara för de vuxnas räkning. Och sen tänker jag att det måste vara något instinktivt detta….kanske vi ÄR menade att sova i en hög? Var började det går snett liksom??? Var det när vi blev ”civiliserade”? Jag orkar inte ens tänka på konsekvenserna här…..jag brottas med mig själv som vanligt, ska man vara totalt tillgänglig för sina barn eller har man rätt att få sova i egen säng och tycka att det är aningen jobbigt att inte få sova mer än två timmar i stöten?

Jag skulle vilja se en annan sovform…familjesängen. Kanske en jättelikmadrass med små skyddsvallar så man kan hålla ett rimligt avstånd till sina barn….eller någon grottformation man kryper in i med små fack där alla kan känna sig ”nära”…..jag ska fundera ut den ultimata sovanordningen för flerbarnsföräldrar det måste ju bara bli en storsäljare. Nu ska jag vara NÄRVARANDE med mitt barn…kanske det kan göra att hon inte behöver sova på mig?

Hej hej!