Måndag

Lunch i sol och blåst. Nasi goreng med sötsur sås. Kollegorna och jag resonerade kring det onödiga med att ständigt överkomma/steka mat. Det är ju inte svårare att göra rätt liksom…eller?

Jag minns en föreläsning i ergonomi för drygt ett år sedan. Ergonomen berättade om hur man på bara några sekunder kunde ställa in stolen och vips hade man den perfekta arbetsställningen. Jag tappade greppet där och släppte huvudet aningen för hårt ned i bänken. Jag dog lite. För alla som arbetat som läkare eller kanske inom vården i stort vet att SÅ enkelt är det inte med en bra position eller att få till en bra miljö. Just nu sitter vi sju läkare i ett rum på kanske…..20kvm? Vi kan inte höja/sänka borden och visst det är vitt och fräscht, det är blommor i fönstren, snittblommor på ett av skrivborden men jag står inte ut riktigt med alla ljud, dels knatter från tangenter men med allt snack. Jag är del i det men ska från och med nu vara tyst om jag inte behöver tala för det är inte en bra miljö. När det är rond ökas antalet personer med 4-5 personer kanske och luften dräneras då på syre. Kanske detta är en av anledningarna till att jag får huvudvärk? Syrebrist….

Så, med start imorgon ska jag hålla käft,  fokusera på mitt och om jag INTE behöver vara i rummet ska jag gå ut och ”mingla” med patienter eller kanske bara sträcka ut på mattan i gymmet för så här kan jag inte ha det. Vi är överbemannade, det är antagligen orsaken till detta men icke desto mindre har jag ansvar för min situation och vill inte bidra till stökig arbetsmiljö.

 

Pulsen är på väg ner nu men det var många timmar sedan jag åkte där ifrån och jag tycker att lugnet borde infinna sig snart.

Just nu är det väldigt grönt i fönstren här hemma. Palmkål, grönkål, svartkål och massor med olika tomater. Kommer bli drygt att avhärda.
Palternacka också och så….jag vet inte, något jag petat ner bara, kanske en citronkärna?

 

Jag har varit lite påstridig idag också….”petat” lite på en av patienterna som hade ångest, försökt att bryta igenom lite och det verkade fungera bra. Jag lovade att fortsätta vara ”jobbig” och komma med lite påputt…attt röra på sig, inte ligga i sängen och utnyttja det fina vårvädret. det är inte så himla enkelt att komma på allt sådant när man mår så dåligt att man behöver vara på en sluten avdelning. Jag längtar lite smått efter en egen avdelning eller kanske ett behandlingshem. Ett där motion står på schemat dagligen, inte i jobbigt spinningtempo men tyst skogspromenad 30 min x3/dag alternativt hugga ved, såga staktepinnar osv. Vända kompost kan också vara bra…. Har man ett fullutrustat gym tycker jag det är lite synd att det står tomt liksom. Och sedan vara på folk, inte låta dem ligga och grubbla utan störa, aktivera och ge lite förslag.

En gång hade min far ett forskningsprojekt för de med alkoholberoende. Där ingick sjukgymnastik, motion och en hel massa behandling. Många fick vänner för livet och höll sig mycket länge utan att dricka….något sådant skulle jag vilja skapa. Men vi får se, jag ska få en ST-tjänst först, klara fem års ytterligare studier och sedan ha orken att skapa något eget.

Eller så blir det hönsgård, låååångt från stan. Bara turkosa ägg känner jag just idag. Enkelhet, sååååå eftersträvansvärt.

Dotter nr 3 har börjar Facetimea igen…det är inte helt bra alltid. Hemma går väl an men på jobbet blir det knasigt. Jag ser fasligt bister ut men det beror på försämrad syn tror jag mer än sinnesstämning.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen