Förväntningar är allt

Här lilla Tyllas söta fötter på min sida sängen. Hon sov tre minuter efter att jag lämnat hennes sida….Strumpbyxa på för säkerhetsskull!

Maken var så trött efter arbetet i fredags, han lade sig för att sova en stund…vid 18….och visst. Han hade varit fysisk hela dagen, inte bara nött kontorsstol. Då får man hälsosam trötthet i kroppen, det skulle alla sömnstörda testa.

Jag somnade först när jag lade Edgar ungefär vid åtta och sen ordentligt när jag lade Tylla 21-ish.

När E somnat satt han med F och T och tittade på något. (I det läget hade jag passat på att att lägga exempelvis Tylla som var så trött att hon hängde över mig redan vid åtta….). Jag blev lite besviken när jag såg att han nu kvicknat till men bestämt sig för att låta mig lägga två barn på raken. (Lite är en underskattning kan jag erkänna).

Jag tog med mig Tylla till hennes säng och somnade snabbt och i en onaturlig ställning som straffade sig 00.20 då jag vaknade upp igen. Jag klädde av mig och gjorde mig iordning för att SOVA och fann då maken ihop med Frank i min säng. (Det rimliga tycker jag hade varit att han lagt pojken i den säng som inhandlats för det ändamålet så att jag skulle få en rimlig chans att sova på något ställe). Så hade jag gjort….

Lagom till att jag lade mig för tredje gången vaknade Edgar, han brukar göra det ungefär tre gånger/natt numera. (Under det att jag skrivit detta har jag nu vid säkert fem tillfällen fått intervenera i bråk av olika slag mellan de vakna små, maken snarkar vidare). Jag väckte då maken som tog sitt täcke, kudde och gick in till E. Men först gick han på toa och lät E stå ensam och gråta i mörkret i sitt rum….han stängde INGEN dörr för att skydda mig och övriga från oljudet och gjorde sitt.

Jag har inte hjärta att låta ett ledset och uppenbart vettskrämt barn stå ensam i mörkret även om jag är jävligt kissnödig. Jag gick in till E och lugnade honom tills dess att maken var klar med sitt. Jag stängde BÅDA dörrarna till sovrummen och insåg att jag nu skulle dela säng med Frank som snott in sig i MITT täcke….Och visst jag delar gärna men hela poängen är att jag ju någon gång ska få sova…vi har pratat om detta miljoner gånger. Och ändå. När mörkret faller blir han en grottmänniska. På ALLVAR!

 

Detta finner jag på makens sida sängen…det är inte hanns, det vet jag men det är ändå rätt intressant att detta är det mina pojkar helst samlar på och sysslar med. Täljer spjut med vassa stenar….. Maken tittar helst på Bear Grylls eller Mythbusters som spränger grejer osv…..
Den här hittade jag på köksbänken nu på morgonen, den låg där inte igår kväll….vad händer här hemma?

Jag låg tidigt på morgonen nu och försökte förstå allt detta. Varför de män jag bott ihop med (två typ) inte kan vara trevliga på nätterna vare sig mot mig eller barn. Jag undrar om modersinstinkten i mig är problemet? Eller vad är det egentligen frågan om, är barn bara helt enkelt galna?

Kreativiteten flödar här hemma, mestadels på golvet. Och väggar förstås…..

En tes är att män (och nu är vi tillbaka på grottstadiet) är ämnade att döda fiender, endast. Och då ska de vara otrevliga när de väcks abrupt på natten, gärna med ett hotfullt parasympatiskt stånd…….Och tala gutturalt. Detta fungerar dåligt på barn som redan var rädda.

Mammor ska vara milda och trygga samt ha vett att låta den aggressive hanen sova lugnt på natten och vaknar därför innan…..och har inte den hotfulla rösten samt väljer att säga: Men lilla älskling är du rädd, kom och ligg här! Istället för att framstöta: Vad fan är det nu då? och passera förbi barnet som gråter……för att uträtta sina behov…..

Vad beträffar barnens sätt att ideligen störa sina föräldrar och syskon på natten….där har jag ingen rimlig grottlik förklaring. Jag tror tvärt om att det är fel att låte dem sova annat än på sin arm…..för det verkar ju vara där de trivs och sover bäst. Men så ska det ju inte vara nu…..

Min plan är att ha fler sängar i vårt sovrum. Det ska ske idag. och det ska finnas ett täcke till varje person också, i varje rum. Och jag ska inte väcka den björn som sover, jag ska gå och lägga mig vid 18 och sen inte bry mig ett skit om något. Inget ska komma mellan mig och min sömn, INGET!

Ibland tänker jag att jag borde läsa utvecklingspsykologi. Jag vill verkligen förstå detta med barn och deras helt obegripliga önskan att störa på nätterna, det ÄR inte en överlevnadsfördel…för mamman.

Jo, jag låg lääääänge och tänkte på detta innan jag vågade röra en fena (Tylla hade krupit in till mig också under natten). ilarna satt lugnt och snällt och spelade något spel på undervåningen. Maken sov ensam i en av barnens sängar. Så fort jag tassade ur sovrummet började killarna bråka, de krävde frukost av olika slag, jag försökte avvärja bråk enligt ovan och servera dem det de önskade i hopp om att iallafall T skulle sova lite…eller att maken skulle masa sig upp, klockan var ju iallafall över 8….

Tylla vaknade såklart och cirkusen var igång. Maken sover fortfarande. Han blev verkligen HEEEEEELT utmattad igår på jobbet, så trött, it´s tremendous! Jag är ju bara hemma…..och skriver en satans bok om att vara utmattad….

Jag vet, allt är mitt fel, jag har satt mig själv i denna skuta. Men idag blir det kanske ändring? Jag ska säga NEJ till allt. Eller för resten…maken ska ju GRÄVA. Ett hål om dagen är hans mål, så att vi får en altan till sommaren. Ett hål om dagen….mmm det skulle jag gärna ägna mig åt.

 

Och till er som tycker att jag borde ha med mer genomtänk här, tänk om, jag talar grottstadie här, det finns INGET utrymme för att bredda perspektiven alls! Inga kommentarer på det tack! TACK!

 

4 svar på “Förväntningar är allt

  1. Alltså, jag vet inte hur jag hittat dej men nu e jag fast!
    Det känns som om du är gift med min man haha!
    Varför skriver du en bok om utmattning? (Å inte av de uppenbara skälen som går att läsa om här!)

    1. Hej!
      Något verkar vara galet med WP jag tyckte jag svarade dig tidigare…Jag gör det igen. Jag skrev en bok om utmattning för jag tyckte den behövdes och det var mitt sätt att komma ur den ”svackan”. Vad roligt att du hittat mig, och tyvärr verkar jag vara gift med en hel del kvinnors män….kanske det fins multigamister där ute??????
      A

  2. Hej Anna! Här är en kommentar ändå från din namne – ja till förnamnet då – i lärdomsstaden Lund. Gällande antalet barn ligger jag i lä i jämförelse med dig då jag bara fått tre än så länge; nu 1,4 och 8. Dock har jag och flera med mig noterat att brist på D-vitamin ger avsevärt sämre nattsömn för barn. Under större delen av året tar vi nu D-vitamintillskott och barnen sover mycket bättre. Jag har ingen studie i ryggen men förlitar mig på den beprövade erfarenheten i detta fall.
    I Finland är rekommendationen att alla upp till 19 år ska ta tillskott och så gräsligt mycket längre söderut ligger faktiskt inte Sverige. Det kan ta ett tag att bygga upp depåerna om de är låga.
    Tack för en trevlig blogg och så hoppas jag nätterna blir bättre snart!
    Anna

    1. Hej!
      Vad kul med en kommentar. Kanske vi alla lider D-vitaminbrist….visst. Men jag tänker ändå att detta handlar om annat. För om alla led av detta….då borde referensnivåerna inte vara där de är. Vissa avviker och vad som är hönan eller ägget är ju svårt att uttala sig om på individnivå.

      Jag hade en OK natt inatt men jag längtar efter 8h ensam i en säng, ENSAM!
      A

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen