Jag tror att Mattias Klum tagit den här bilden för National Geographic i Borneo. Han ska ha suttit och ”väntat” i fyra månader tydligen på bilderna i det reportaget… Det ger perspektiv. Han sitter och halvmediterar i någon form av lotusställning. Jag tänker mig att om jag bara var säker på att komma ur lotusen skulle det kanske kunna vara något för mig….
Jag ska vara HELT ärlig. Jag älskar att vara läkare men det är ett ganska ansträngande arbete. På väg hem från en 10h lång söndagsjour med ständiga avbrott, masssor med samtal, bedömningar här och där och plötsligt ett ben som behövde ortopesisk konsult körde jag på radion att det ska komma program om utmattade läkare, överarbetade, såna som när de kommer hem inte har ork att ens äta…..
Jag hade lite konstruktiva förslag idag när nattens jour klev på som man säger (dvs tog över telefonen, sökaren och någon rapport från mig). Kanske värt att fundera på….för dem som anställer läkare. den som är intresserad kan ju höra av sig, jag kryllar av kreativa förslag som vanligt.
På vägen till arbetet lyssnade jag på söndagsintervjun. Mattias Klum, världens kanske bäste naturfotograf. Han vääääääntar in bilden, i halvlotus. Jag vet inte vad det är, låter som yoga. Han blundar samtidigt. Jag tittar ju ständigt på nya yrken som kanske skulle passa mig och jag tror kanske inte min fotografiska blick är så utvecklad men de behöver assistenter. DET skulle jag kunna bli, hålla reda på filmrullar och så. Halvsova invid den mycket koncentrerade genialiske fotografen och sen inte göra så mycket mer.
Klum berättade om sin första föreläsning på ett ålderdomshem. Det var så coolt, en blind dam hade med hans ord återupplevt sin barndoms somrar, jag fällde en tår. Och kom på at jag hade lite lösa planer på att hålla föredrag om utmattning. Och kanske det skulle kuna bli askul. Jag ser framför mig en skara kvinnor (80% kvinnor resten män) som i fina Gudrun Sjödénkläder (för bara kulturtanter går väl på bokmässan) förevisas bilder från mitt hem i samma anda som här. Och så beskriver jag hur trött man blir av att samla ihop halvätna äpplen men hur glad man ändå kan bli för då kan man mata hönorna med dem…. och sen lite knasiga vardagssituationer med krossade hönsägg i jackfickan, vidbrända hotdogs när man trasslat in sig i kabelhärvor eller fastnat i grovdammsugarsladden och trillat omkull….
Jag vet inte, jag kanske får jobba lite på den där idén. Men att föreläsa vore väl kul? Eller inte, jag hatar ju det. Men om man kan tjäna rysliga pengar och slipper göra tråkiga saker så kanske…jag känner ett behov av att styra min tid mer….Babbel babbel babbel. Jag ska lyssna igen på intervjun, jag hann aldrig höra klart. Jag gillar att lyssna om. Då får jag bra tankar, bättre.
God natt. Imorgon ska jag angripa boken och antagligen få arbeta dubbelt så snabbt som tidigare eftersom jag sabbade allt med ett felkommando….sååååååå galet!
Mer naturfotograf än så här blir jag nog aldrig. Här är vår nya Brahmahöna Greta the piglet som ersatte Greta Gris som lämnade oss för de sälla jaktmarkerna….via räv.Gårdagens middag. Resterna av den lever kvar på flera sätt. Vi jobbar stenhårt på att få ut den här familjen till vår lilla ö……Det bästa är att jag bara ringde upp och sa, kom hit, vi saknar er och så kom de nästan direkt. Spontana middagar är allra bäst, då slipper man bygga upp en massa stress och oro för att allt ska klaffa, städningen vara bra osv.Så här vaknade jag imorse. Endast ett barn i sängen men å andra sidan PÅ mig…Söt är han ändå den lille.
Fi är ju inte mitt parti kan man säga, det är nästan inget som är det med Fi är det minst av alla. Deras nya ledare är faktiskt bara för mycket. Jag avhöll mig från att säga dum, korkad, okunnig och galen. Bara så ni vet. För mycket är ett bättre ordval. Jag undrar vad binär är….känner på mig att jag kan råka vara det…kanske jag ska bli kränkt? Jag vill inte bli omtalad som binääääär! Låter ju som om man har den dubbel personlighet eller något. Jag förstår som sagt inta alla nya benämningar på folk, men fluffigt är det. Jag son trodde jag var cis… eller kanske cosinus eller tangens? Sen det där med att arbeta så man nästan dör….det är väl typiskt för precis välutbildade läkarinnor eller? Är vi då också en diskriminerad grupp. Hon verkar ha ett väldigt snävt perspektiv men göra anspråk för att tala för precis ALLA, utom vita män då, över 1,80….
Maken var hemma idag med de tre små. Igår köpte jag femton äpplen tror jag…..idag har vi fyra kvar. Men hönsen är mätta. Jag funderar SÅ mycket på hur det går till här hemma när han har ”kollen”. För när jag är hemma så märker jag liksom att det rinner vatten på toan, att äpplen tuggas på, att kisset rinner ned över stolen på ullmattan och att min handstickade kofta med tillhörande sockor också dränks i urin. Jag tar också in min kaffekopp och paraply som jag eventuellt ställt på soptunnan, värmer maten till den som jobbar en söndagsjour och kanske, kanske inte rullar ihop mattan innanför dörren. Jag är såååååå sugen på att uppfinna appen, vad GÖR din make när du inte ser honom. Den skulle registrera hans nätaktivitet, mobilanvändning och rörelsemönster i förhållande till barnen…..Eller är det något för SÄPO?Jag kan i detta kaos ändå trösta mig med att kvällssolen faller vackert över det totala kaoset.Lite står kvar från igår kväll….inklusive lite klotter från när maken ritade av sin hand med märkpenna på en servett igår…..Han tyckte att det borde framgå TYDLIGT på märkpennor från Polarn att de var just MÄRKPENNOR….satan i gatan vad trött jag kan bli ibland. Jag påminde honom om att vi ju haft EXAKT den sortens pennor senaste sex åren för att märka barns kläder…men det var tydligen NYTT för honom. Tänk, en hel värld av nya saker VARJE DAG!!!! Jag fick nästan bort allt med Sån där skurkräm….oj vad en liten gumma kan gno.Jag tänker så här: OM en yllematta blir dränkt i kiss, då finns två saker att göra 1) Ignorera detta och låta det torka in utan att orsaka stor kalabalik och möjliga lårbensbrott eller 2) rulla ihop i stor knöl så att frun ser den och åtgärdar….Jag valde att ignorera knölen och låta den vara just en knöl.Jag tänker mig att jag skulle kunna bli en bra kriminaltekniker för jag kan liksom bara genom att observera resterna av saker, spåren och liksom för mitt inre se vad som utspelat sig här. Inga blodfläckar, det är bra.
Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.
