Jag vet, man ska tänka positivt, man ska förstå att världen blir en säkrare plats för var dag. Kanske det stämmer globalt men i min lilla värld som begränsar sitt till en kranskommun och en västlig förort till Stockholm där blir inte saker bättre.
Hässelby har sedan länge toppat socialtjänstens lista över anmälda fall av oro för barn som far illa, dödligt våld har nått oanade höjder och vi valde till slut att flytta då vi såg en nedåtgående spiral. Den första spiken i kistan var när min då femåriga dotter (11 år sedan) blev rånad på en Piggelin och växelpengarna….hon skrek och sprang så hon fick både behålla kosingen och den halvätna glassen. Då var det några tonårskillar som gav sig på en liten (som de trodde späd och försvarslös) flicka. Samma em beslöt jag att flytta långt ifrån Hässelby gård. Men inte jättelångt, två bostäder till hann jag med på orten där jag är uppväxt och egentligen älskar. Vacker natur, känner mycket folk och vattnet, alltid nära till vattnet.
Barnen bor halvtid eller mer kvar där och igår fick jag höra vad min näst äldsta dotter blev utsatt för nyligen.
På kvällen är hon med tre kompisar ute och går i villastan (där jag otaliga gången också hängt med kompisar då jag var i tonåren, då utan minsta tanke på att något hotfullt lurade i skuggorna). De valde att gå utmed strandkanten i det finare området alltså men plötsligt börjar ett gäng killar de möter på vägen ropa till dem på ett främmande språk. Tjejerna vände då för att komma undan. De sökte INTE kontakt med andra de var ”about their business”. Killarna ger sig inte utan börjar vråla efter dem och springa mot dem. Tjejerna ökar takten och min dotter slår numret till polisen…..de bor inte själva just där så de har inget annat val än att skräckslagna springa in i ett hus och plinga på. Då hade dottern en polis på tråden. Familjen i huset öppnade åt tjejerna men en kille kommer ikapp, upp på försutrappen och säger typ ”Öh, vi vill inte skada er, vi ville bara ha lite kul…” eller ngt liknande. Då plötsligt släppte min dotters rädsla, hon satte upp handen framför honom som ett stopptecken och sa med klar och tydlig stämma. -Du stannar där du är, jag talar med polisen nu. Och killen släntrade iväg.
Stor tacksamhet till familjen som öppnade sin dörr för de för dem helt okända och skräckslagna 18-åringarna. Och till er killar som tycker att det är lite skoj att skrika efter tjejer, jaga dem och sedan ha oförståndet att tro att de efter detta beteende är intresserade av att ha ”lite roligt” med er, TÄNK OM! Vill man ha roligt med andra människor ska man inte börja med att skrämma dem! Ett förslag är att helt vänligt säga: Hej och fråga om de vill gå en promenad, sitta ned och prata eller bara le. Kanske vissa ändå blir rädda, det kan man inte rå för. Men ett är säkert, att skrika, och jaga någon oavsett kön och ålder är aldrig en bra idé! ALDRIG!
Nu ska jag ta hand om min lille hostige och sårhalsige pojk som i vanlig ordning inte alls vill kännas av att han är sjuk utan pratar/leker med full kraft med sina smådjur…..
Och jag har frågat min dotter om det var OK att dela detta, hon är tuff fast hon blev vettskrämd, jag är stolt över henne som fattar rationella beslut och vågar lite på främlingars godhet. Och återigen stort tack till den familj i villastan som öppnade sin dörr!
Mycket orolig mamma.