Måndag. En dag med oförtjänt dåligt rykte tycker jag. Måndagar gör nämligen att vi människor (de som inte jobbar knasiga tider) skärper oss lite och får ordning på oss. Lite skönt att komma hemifrån också kan medges…Jag gör ingen större skillnad på dagarna. Jag arbetar non stop dygnet runt året om och har gjort så sedan första barnet kom till världen (snart 20 år). Det är bara så det är. Normalt för mig kan man tycka, vissa blir andfådda bara jag berättar hur jag har det. Och då brukar jag vanligen sålla bort det allra mest spektakulära, annars tror folk man ljuger.
Ni som följer mig vet ju vad som hände i fredags, bilhaveri. Det innebar buss till jobbet och sedan 13 minuters RASK promenad i hällregn till mottagningen. Helt OK faktiskt, jag hann radera nästan 200 bilder ur kameran under färden (inte gången).
Jag hann arbeta på i ca 45 minuter innan larmet gick (alltså familjekaoslarmet). Maken (som för tillfället bär det mycket tunga huvudansvaret för barnen) ringde då och lät meddela att fritids var stängt och att han hade för mycket arbete som ej gick att kombinera med två pojkar födda -09 och -10 och nu var på väg utmed E18 till mig.
Inga mor- eller farföräldrar kunde uppbringas för barnpassning. Det var alltså ett faktum att jag ensam skulle lösa denna situation.
Att fråga de sommarlovslediga tonåringarna innan nio om de ville rycka in kändes inte verklighetsförankrat så jag avvaktade, tog en handfull patienter och satt i IT-backupsamtal större delen av förmiddagen. IT-problemen jag haft senaste veckan tog flera timmar att åtgärda men bekräftade att det inte var MIG det var fel på, tack!
Barnen kom och det gick ganska bra….ett tag. Sedan började de tröttna, bråka, bli hungriga och slutligen sparkade den ene den andre. Då blev det till att avbryta ett patientsamtal och medla.
Kring lunch ringde maken och meddelade att även hans bil slutat fungera och där någonstans började jag fundera på om man kanske inte skulle bara lägga sig ner och dö eller flytta till Kvikkjokk och bo i en kåta….(finns det kåtor där) kallt är det iallafall och jag antar att man ägnar större delen av sin vakna tid till att hugga ved och äta Amerikabacon för att överleva…..
En liten ledsen pojke i knät på mottagningen. Inte helt lätt att förstå att en mamma måste bry sig om andras problem också. Sååååå tråkigt jobb mamma har! Efter idag har han bestämt sig för att aldrig bli stor, verkar skittrist tydligen.
Vid halv två fick jag tag på barnen och en nappade (påhejad av äldsta dottern med löfte om cash) på förslaget att komma och hämta de båda på mottagningen….och sen kunde jag ta resterande tre patienter. Åtta inalles och så två tel.samtal till andra patienter. Pust.
Bussen missade jag med 10m och fick vänta i 20 minuter på nästa men fick då som bonus träffa en av mina ivrigaste läsare och gamla vänner. Hjärta till dig C! Så kul att se dig!
På hemvägen hade jag tänkt radera lite mer bilder men istället talade jag med en vän i nästan en och en halv timme och vi var sorgligt överens om att om hon och jag hade kameror på huvudet som dokumenterade våra dagar skulle ingen tro att vi var på allvar. Kanske det är så hon och jag ska tjäna pengar? Ha livesändningar från våra liv. Vi behöver inte ens tillföra sprit för att saker ska bli helt bananas. Två timmar tog det att komma till porten och då genade jag över bergskanten, helt livsfarligt men mycket snabbare.
Pärlor, sååååå bra julklapp! The best!
-Är du kissnaödig älskling? -Nej! -Är det säkert? -Neeeej säger jag!! -Du rör dig lite kissnödigt….. -Jag är blöt om foten nu….
Jag återkommer till att herr Herngren gärna får komma hit och hämta inspo eller varför inte hela min familj för en ny säsong av solsidan…eller kanske mer the dark side. Men då kanske det inte blir så roligt? För man kan driva med rika mänskors besvär och bekymmer men kanske inte vanligt folks…då blir det bara misär liksom. Mitt liv kanske skulle passa sååååå mycket bättre i Djursholm? Då blir det stor komik.
Som svar på frågan Kring svenska värderingar etc….
Jo ett tillägg, förlåt älskade unge men det är bara föööör roligt för att inte dela…maten du åt idag, du vet den du värmde som skulle ha blivit min matlåda….en del av den maten hade barnen provsmakat men spottat tillbaka på tallriken. Och jag VET att det kan verka äckligt men det var menat till mig, och det är egentligen maken du ska vara arg på för han VISSTE detta men sa inget till mig när jag rörde ihop det och hällde i lådan och när han väl sagt det så tänkte jag att hur vidrig kan mat vara som tuggats lätt av Tylla och Edgar liksom? (Sånt som bara småbarnsföräldrar med ansträngd budget kan fundera på) Och sen när du värmde det, blandade i dina veggobullar och började äta…..då hade jag glömt det där. Maken kom däremot ihåg men sade inget!!!! Så det var det jag skrattade åt men inte vågade berätta riktigt, rädd för att du skulle kräkas rakt ut, kräks inte nu!!!!! Förlåt älskling. Det var inte med mening, jag hade GLÖMT detta och bedömt att det var ok att äta. Puss