Egentligen hade jag tänkt sätta rubriken Stasmannamässighetens död men i sista stund ändrade jag mig för jag tänker att sökmotorerna inte skulle göra ”all that” för bloggen.
Jag funderar ständigt på politik. Politik är ju allt. Det styr oss och Trumps valseger har fått mig att allvarligt fundera på mänskligheten. Jag tröstar mig då och då med att Clinton fick flest röster och att det är det amerikanska valsystemet det är fel på men ÄNDÅ!
Tydligen ska man inte tala ett språk som är krångligt. Jag förstår precis. Man måste känna sin publik. Och även om jag själv föredrar personer som uttrycker sig elegant. belevat, gillar rappa repliker i Suits och så vidare så passar inte det för alla. Det gäller ju också att folk har ett intresse av att lyssna, inte bara inför ett val.
På vägen till och från mitt arbete har jag nu i ett försök att skala bort bruset, slutat lyssna på radion. Jag kör i tysthet men tänker desto mer. När jag idag kom fram klottrade jag ned stödorden från färden.
Vad engagerar människor? Kattungar. Sex. Kändisar. Så är det bara. Det gör en inte mindre värd, alla är lika mycket värda. Men det bjuder på lite svårigheter för de politiskt intresserade att attrahera och engagera dem. Trump m.fl vinner röster på att skrämmas. Man måste tala tydligt och enkelt.
Jag tänker på hur jag själv får kräkkänslor av P1s kulturradio ibland. Överanalysering av filmer, dissektion av böcker och andra obegripliga konstnärliga grejer som när Ai Wei Wei gräver ner sin konst och låter betraktaren stirra på jordhögar som döljer det sk. verket…..HUR ska sådan konsts eventuella budskap nå fram? Till de redan frälsta (eller grundlurade som älskar att vilja vara i gruppen särskilt konstbegåvade) går det utmärkt, ju knasigare desto finare. Bara upphovsmänniskan gått på konstskola så. Se på Dan Wolgers försäljning av ”soffan” osv. Kejsarens nya kläder.
Jag har tidigare klagat på hur forskarvärlden skriver sina avhandlingar på ett så stiliserat sätt att det i stort sett är omöjligt för en oinsatt (valde bort initierad där…) att förstå. Och då forskas det i detta land mestadels med hjälp av skattepengar. Resultaten borde göras tillgängligt av alla. Kanske blir resultaten till nytta för allmänheten i framtiden men jag tycker det är ett demokratiproblem. Allt borde skrivas på lätt svenska. För de som önskar (istället för tarvar) mer detaljer kan hänvisning ges till skrift på krumeluriga. Precis som affärer och biografer ska vara tillgängliga för funktionshindrade.
Jag älskade att höra Tony Blair tala, Obama, Clinton och nu Macron. Jag lyssnar så fort jag har tid på Spanarna och gillar vältalighet och snillrikhet MEN det är inte så brett. Macron gick ju hem men han kom också in från ena sidan lite, en person som inte var så betyngd av allt politiska trassel….så vitt jag vet. Frankrike är också ett ganska elitisktskt land där alla i parlamentet är väldigt högutbildade och folket är vana vid det.
Jag föredrar finkultur före buskis men vad säljer mest? Robert Gustavsson balanserar på gränsen mellan apsmart och buskis hela tiden tycker jag, kanske han ibland tippar över på i mitt tycke fel sida? Hasse och Tage, genialt. Kanske var folk smartare förr, kanske allt ÄR internets fel, inget sållas längre av smakdomare och folk får så mycket skräp att de storknar men verkar ändå gilla……
Jag tror jag nämnt tidigare att Morbergs, av vinkännare utdömda, vin säljer mest på systemet.
På morgonen tänkte jag ut 6 kategorier vin/vinköpare:
Billigaste med högst procentfolket
Kändisviner för de som fattar att det finns en skillnad bland viner men väljer ett känt ansikte framför i tron att detta är detsamma som kvalitet.
Hipsterviner (här sorterar jag in) för de som vill dricka goda viner utan att bli skinnade och frågar den superkunniga personalen.
180-298kr-klassen för de som vill dricka gott men inte orkar fråga och har nog med pengar för att låta bli (dyrare viner är generellt bättre än de billigre).
500+ här spelar inget roll, du kommer få ett mkt bra vin och kan showoffa lite för de som inte är ännu rikare än du själv…..gott borde det vara.
Sen tar vi ett jättekliv till de som har en egen vinagent och kodlås till vinkällaren. Vi talar Chateau d`Yquem, Ch. Lafite osv.
Det som är bra för de stora massorna är bra för alla. Ett tryggt samhälle ska vara hyffsat jämställt, stora klasskillnader är dåliga, det genererar kriminalitet och otrygghet. Det ska dock inte vara så att man utan minsta ansträngning kan leva på bidrag, få en lägenhet osv. Det sticker i ögonen på sådana som jag till exempel som lever på marginalen och arbetar nästan ihjäl mig samt har pluggat väldigt väldigt länge. Att ha för rika personer som glider ovanpå är heller inte bra men deras bidrag till staten ska heller ej förringas. De skapar ofta jobb till andra. Och betalar väldigt mycket skatt (om de inte skatteplanerar radikalt och är kriminella).
Den som kan formulera sig på ett sätt som tilltalar alla oavsett utbildningsnivå, språk, kön osv den vinner nästa val. Självklart måste man ju ha lösningar på problemen som just nu engagerar mest, vård flykting/migrationspolitik, skola, jobben också. Man kan inte stå som Trump och lova allt till alla utan att ha ett enda realistiskt förslag på hur det ska gå till.
Jag älskar demokrati, jag vet att vi alla är olika på så många olika sätt men ett gott samhälle bygger på att alla har en rimlig lägstanivå. Det börjar med utbildning, jämställdhet och frihet. Och rimliga förväntningar på vad samhället ska erbjuda en. Lite sosse är man ju när man tycker att ”Gör din plikt, kräv din rätt” är en ganska bra ingång för att bli en bra medborgare….
Nä, nu ska jag inte plåga er mer. Jag ska försöka skriva enklare framöver….man ska inte krångla till det, särskilt inte om man känner starkt för att skriva barnböcker.
