Söndagsmorgon – livet så här långt

En dotter flyttar hemifrån idag. Till Östermalm minsann….hon ska få blommor av mig. Skott av elefantöra, Mårbackapelargoner, ampellilja och citrontagetes. Lite sorgligt, jag hade velat att hon bodde in sig här innan hon lämnade boet men så är det, livet rullar på. Man får inte bestämma allt själv.

Jag visste ju att Sting fått Polarpriset men hade inte sett eller hört något från själva prisutdelningen. Igår i mitt så kallade flöde såg jag små klipp/bilder från det hela. Det tog mitt tillbaka. Det var som att äta en Madeleinekaka. Musik har en sådan effekt på mig. Jag lyssnade oerhört mycket på sting under många år men när barnen kom slutade jag nästan att lyssna på musik. Oklart varför, kanske för att jag valde att hela tiden vara tillgänglig och ogillar hörlurar så starkt av olika skäl.

I veckan fick jag en ny bil. Jag fick en instruktion i bilens olika funktioner, telefonens samtliga kontakter laddades ned på ett kick, fast jag egentligen inte ville. Tack och lov fanns ingen backvarnare (stressar ihjäl mig och jag är en ypperlig fickparkerare så det är veklingen en onödighet för mig). Han frågade vilka kanaler jag ville ställa in på radion….

-P1 sa jag, jag lyssnar bara på det (helt sant)

-Hur gammal är du frågade då mannen som jag antar var åtminstone 10 år äldre än jag.

-Jag är 85 sa jag då.

-Men….CD-spelare då? frågade jag.

-Nä, sånt finns inte längre, sa han men visade på USB uttaget och nån annan inport. Spotify går ju. Du har väl Spotify?

Jag lade huvudet på sned och log lite, han fattade, jag var 85 år. Av alla saker jag hade önskat av en ny bil var faktiskt en fungerande CD-spelare det jag hade önskat mig och just idag när jag sitter här och känner ett stort sug efter Sting, Prince, Annie Lennox, Björk, Sade, John Legend, Al Jarreau, Patti Austin, Mary J Blige, George Micael, Norah Jones, Eurythmics, Eva Dahlgren, Kaspers orkester och Mauros band…vad katten heter det. Då inser jag att jag inte KAN lyssna på lla mina skivor. För då tvingar jag resten av familjen att lyssna på dem. Och de är inte lika roade (fast det borde de vara). Jag har nämligen min egen CD-spelare i vardagsrummet, inte ens i köket där jag oftast befinner mig.

Bilen var mitt sista hopp men jag är säker på att man kan lösa detta…..jag måste ju för 17 kunna köpa en lös, mobil CD-spelare som går att koppla ihop med de moderna uttagen i min bil?!? Eller?

Morgonen startade som vanligt först för mig. Jag hann skriva detta innan alla barn var vakna. Jag hann plocka i och ur en diskmaskin, handdiska kastruller, plåtar och vinglas samt tvätta kylen, frysen och köksbänken OCH koka kaffe innan maken visade minsta livstecken (halv tio). Och den här morgonen börjar ändå bra tycker jag, hönsen kacklar (en gal) och det är så ljumt att jag skrev utomhus vid nya matplatsen, rent Franskt. Maken började dagen med ett telefonsamtal…till vem? I do not know, I do not care. Jag gör min grej nu. Jag nynnar på Trubbel helt enkelt.

För nu vill jag höra på min musik igen. Och jag vill INTE höra på några låtlistor som någon annan satt ihop. Jag vill höra plattorna i rätt ordning, först dia ett sedan sida två. Så som det var tänkt.

Det ser rörigt ut men det finns en plan. Nästa år eller kanske efter sommaren ska strukturen här vara klar och 2018 är året då allt händer.

Jag fick också en impuls att skriva en roman (det får jag minst en gång m dagen) som handlar om mitt liv fast lite i smyg. Lite som en memoar fast med något stråk av otäckt i. Så patetiskt, en 47-årig 6-barnsmamma som tänker att mina livserfarenheter skulle vara intressanta även om någon hackas i bitar på ett kirurgiskt sätt…..nja jag vet inte. Men man skriver ju mest för sin egen skull och jag har ett behov av att sammanfatta saker så trots att jag inte fyllt 50 har jag varit med om en hel del och som Babs sa häromdagen när min bil bolmade rök på Drottningholmsvägen….

-Tänk att allt händer dig!

För så känns det. Min mamma säger att det nog är så, gör man mycket saker så händer det en mycket saker. Men någon musik finns det inte tid för. Det står högt upp på dagordningen att återinföra musiken i mitt liv, radion har nu åkt ut delvis. Jag vägrar lyssna när jag kör, jag tänker istället. Så mycket roligare.

Igår kväll bad Edgar mig berätta ALLT om kroppen. Jag frågade vad jag skulle börja med…? Han svarade blixtsnabbt. -Pungkulorna! Därför hämtade jag boken jag fick på alla hjärtans 1997 när jag väntade mitt första barn.

Nu ska jag sätta söndagen i rullning. Jag vaknade i soffan med E. Maken sover i Es säng, Tylla endam i stora sängen och F i Tyllas…..en helt vanlig morgon i det Voltaireska huset, föreställ er natten.

Ibland blir livet så här….och inte som modedesigner i Paris.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen