Jag bloggar allt mer sällan. Det blir färre och färre inlägg på insta och fb. Jag kraftsamlar. Det är tenta snart. Idag somnade jag när jag lade mig ned för att plugga efter jobbet. Det har varit tuffa nätter nu ett tag. Ont och svårt att somna, just när man gör det vaknar ett eller två barn. Man somnar om på 27,5 cm av en madrass och vaknar av värk 5-6h senare. Drar iväg till jobbet där man håller fram till lunch och sen får sådan värk att man går som en fällkniv.
Bilden ovan togs tidigt i morse. Tanken var att jag skulle visa för maken men det föll sig så att jag behövde ta hand om en del saker mellan halv sex och tio i sju så jag glömde av. När jag kom hem på eftermiddagen hade maken och de små varit hemma pga VAB och tydligen inte sett livsfaran… förmodligen legat inne alla fyra och glott på Youtube.
När jag påpekade detta för maken på kvällen blev allt mitt fel. Logiken i detta är oslagbar. JAG har alltså begått det större brottet här som sett eländet och inte åtgärdat eller sagt åt maken. Det är alltså inte dens fel som satt i hårtorken utomhus, glömt den där i regnet över natten och sedan på 24h inte lyckats minnas detta farliga…
När jag tjatar om skräp överallt, otvättad tvätt, smutsiga fingeravtryck överallt är det jobbigt för MAKEN att ha en så tjatig och missnöjd fru….inte för den som får göra allt…..no no no.
Mitt fel alltså. Shit tänker jag vilket ansvar. Jag ska inte bara plocka efter mig och barnen, jag ska också ta hand om allt maken glömmer. Ute. I regnet. När jag inte är hemma. Tuff uppdrag. Lite som för Tom Cruise i MI.
Fail på den.
Snälla du…
Hur länge orkar du?